- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiosjätte årgången, 1928 /
379

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

379 INDU STRITIDN INGEN NORDEN



Fig. 5. Reparation av uppsättningsmålet å en masugn. Arbetarna
äro iförda »fllterburksmasker», de nya Degea-CO-maskerna.

filtermasker till det minsta möjliga, och följande tal för
insättningsmaskerna torde vara av intresse:

Dödvolym
kbcm.

Krigsmasken 1917..................890

Degea-industrimasken 1921........•.....800

Degea-industrimasken 1928 .............. 400

Det sistnämnda talet är det minsta, till vilket man
med hänsyn till individernas olika ansiktsform kan
komma vid masstillverkning av helmasker.

Med hänsyn till det sätt, varpå luften andas ut och
in i masken, skiljer man på två olika system:
»pendelandning», där luften strömmar både ut och in genom
filtret, samt »ventilandning», där luften går in genom
filtret och ut genom en särskild utandningsventil.
Ven-lilandning är nödvändig, då den fuktiga
utandningsluften skulle skada filtret (t. ex.
Degea-CO-filter-burken), när filtret erbjuder svårt motstånd för ut-

andningen (t. ex. stora filterburkar) och när maskens
dödvolym utan ventil skulle bliva för stor
(filterburks-masker) .

Då man alltså ser, huru väl uträknad en skyddsmask
är, måste man fråga sig, varpå den gängse
uppfattningen om att skyddsmaskerna ej skulle kunna användas,
då de äro hindrande för arbetet, beror. Troligen är det
intrycket från de äldre typerna, som fortfarande gör
sig gällande. Vidare har man ej givit sig till tåls och
vant sig viel den moderna typen, om inan händelsevis
skaffat sig en sådan. Ty det är naturligt, att huru
fulländad en skyddsmask än är, kan den dock ej vara så
fullkomlig, att arbetet med den blir lika, som arbete
utan mask i friska luften. En första kort tids
vänj-ning vid masken vållar kanske något obehag, men sedan
den första tidens ovana väl är övervunnen, och man
hunnit komma in i den rätta andningstekniken med
något lugnare och djupare andedrag än vanligt, föredrar
man arbete med mask, så snart obehagliga och farliga
gaser uppträda, framför arbete utan mask. Masken bör
alltså ej läggas åt sidan, om den till en början skulle
kännas obehaglig och besvärlig.

Maskerna tillverkas vanligen av starkt, gastätt,
gum-merat tyg, som gör dem lätta att bära och att rengöra.
I speciella fall, då mera motståndskraftigt material är
nödvändigt, användas masker av läder eller gummi.

Maskens rengöring är ett mycket viktigt kapitel, som
dock i allmänhet försummas. Denna bristande
renlighet bidrager även till att giva bäraren motvilja mot
skyddsmasken. Det är naturligt, att masken, som bäres
framför mun och näsa, ganska snart blir oren av den
utandade fuktiga luften, av svett, saliv och damm osv,
och efter några gångers användning utan att rengöras
blir den fullkomligt oigenkännlig. Man bör därför noga
följa föreskrifterna för de enkla men effektiva
rengör-ningsmetoder, som lämnas av tillverkaren.

Generalombud i Sverige för Degea-gasmaskerna är
Ingeniörsfirman Birger Carlson, Linnégatan 102,
Stockholm.

S. E. Q—dt.

Transportfartyg för timmer. Av säregen konstruktion.

Uppfinnare: F. II. Johansson, Kaskö, Finland.

Ett av träindustrins svåraste problem, ja kanske det
mest bekymmersamma, är råvarans (timrets)
transport över havet. Genom den nu vanliga metoden medelst
stora flottar ställa sig kostnaderna abnormt höga,
särskilt med hänsyn till de svåra risker, som härmed äro
förenade. Även i gynnsammaste fall, dvs när gott
väder råder under transporten, framkommer sällan hela
föran i det skick, vari den befann sig vid
avlastningsplatsen, utan har mer eller mindre av den dyrbara
lasten stannat på vägen till ingen nytta. En sådan flotte,
vari varje enskilt timmer är utsatt för en synnerligen
svår friktion mot vattnet, fordrar helt naturligt
synnerligen tunga och kraftiga bogserbåtar, och kan
hastigheten det oaktat knappast uppdrivas till mer än 2 högst
3 knop. Härigenom ökas riskerna ytterligare genom den
långa tid, som erfordras för längre transporter. I många
fall har dessutom bogserbåten endast att under kanske
flera dygn ligga avvaktande med sin flotte i väntan på

lämpligt väder. Blir det gynnsamt väder hela tiden
under bogseringen, är ju detta lyckligt, men alltför ofta
måste flotten söka sig i nödhamn, varigenom ytterligare
en kostsam tid spolieras.

I tyvärr alltför många fall händer det dessutom,
att för räddning av människoliv och bogserbåt
kablarna måste kapas och hela föran lämnas åt sitt öde,
varigenom stora värden gå förlorade. Då timret ej vilar på
ett fast underlag, som lyfter detsamma i vattnet, bringas
det även genom en ringa sjögång i rörelse, och är det
omöjligt att tillräckligt hårt med kättingar hoppressa
flotten. Till och med en hoppressning till den grova
kät-tingens brottgräns kan ej hindra flottens isärfallande,
när den måste gå genom hög sjö.

Ett annat förhållande som i hög grad bidrager att
öka transportkostnaderna, är det primitiva sätt, varmed
timret hoplägges till flottar. Detta sker nu vanligen
med handkraft, och måste följaktligen ställa sig allt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:02:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1928/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free