Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITID NINGEN NORDEN
407
ländare och omrörare det vid formningen utpressade
vattnet jämte detta till viss procent medföljande
massa-fibrer, som alltså tillvaratagas.
Emballaget, som blir lätt men mycket stadigt, kan
allt efter olika användningsändamål impregneras och
färgas.
Svensk hantverkare med
världsexport.
En svensk hantverkare med kunder världen runt —
något dylikt torde inte höra till vanligheten. En sådan
duktig karl, som genom sitt arbete gjort sig känd långt
utanför landets gränser finnes emellertid i det lilla
norrländska stationssamhället Tallåsen. John Andersson är
hans namn, till yrket är han vävstolssnickare och som
sådan har han efter fyrtioårigt arbete utvecklat en liten
industri med betydelse för både hemlandet och utlandet,
— skriver en förf. i ett av de senaste numren av Sunt
Förnuft.
I slutet av 1880-talet uppstod ett starkt intresse för
hemvävnadskonsten i Ljusdals socken i Hälsingland,
dit byggnadssnickaren John Andersson inflyttat från
hemprovinsen — Dalarna. Man önskade lite var få sina
gamla vävredskap reparerade eller ock skaffa nya, och
det var givetvis bäst att vända sig till den
snickerikunnige dalmasen. Denne tvekade ej att åtaga sig
uppdragen. Det blev ett drygt arbete, det mesta utfördes för
hand. Vävnadskonsten började nu dessutom, tack vare
propaganda, få vind i seglen lite varstans i landet och
det förmäldes, att en viss Ljusdalssnickare var särskilt
duktig att göra vävstolar och andra dithörande redskap.
Så kommo beställningar från hela Sverige. Det blev
nästan lite för mycket av det goda, så där på en gång,
och arbetstiden måste utsträckas från 5 på morgonen till
10 på kvällen. Maskiner och ökat utrymme behövdes,
ty Andersson var visst inte ovillig att tillfredsställa
den stora efterfrågan och att förbättra resultaten av sitt
arbete.
Nu var saken den, att han varit med om planläggning
av ett litet elektriskt kraftverk i trakten, och detta
hjälpte honom att få plats för sina maskiner och
redskap —- på verkets vind! Där installerades en 7—8
maskiner, och de fingo överta åtskilligt av det
förutvarande handarbetet. Produktionen växte oavbrutet och
årligen tillverkar numera Andersson med hjälp av
sina två söner och ett par arbetare omkring 200 à 250
vävstolar av ej mindre än 26 olika, större och mindre,
finare och enklare, typer. Inalles har han förfärdigat
ca 3 000 vävstolar men dessutom en massa andra olika
vävredskap. För konsthantverket gör han ibland
särskilt sinnrikt inrättade redskap — för några år sedan
bl. a. en jättevävstol, på vilken vävdes den märkliga,
i pressen omtalade matta, som blev en hedersgåva till
nuvarande excellensen Trygger.
Men så ett par ord om hans kundkrets. I Sverige har
han givetvis försålt huvudparten av sina alster — till
privatpersoner, hemslöjdsföreningar, skolor och sjukhus
men även till Stockholms stadshus, Konserthuset och
Nordiska Kompaniet. Och så är han, som antytts,
exportör! Till Holland, England, Tyskland och flertalet
europeiska länder i övrigt vandra många vävstolar från
Anderssons verkstad. Även från Amerika, Australien
och Afrika ha anmält sig kunder. För en tid se’n
expedierade sålunda Andersson en fin vävstol till en
abessinsk hövding, som fått se ett av de svenska under-
verken från Ljusdal. Det är Evangeliska
fosterlandsstiftelsen, som gör propaganda för saken i cle svartas
världsdel.
En vacker livsgärning har John Andersson utfört
och clen har fört honom till en välbärgad ställning. För
vävnadskonstens pånyttfödelse har han betytt mycket.
Så har ock hans verk betydelse som kulturinsats och är
värt dubbel aktning därför att det vuxit till under långt
och målmedvetet arbete och strävan.
Teknisk översikt.
Kooperativa förbundet har beslutat upprätta en f
a-brik för tillverkning av elektriska
glödlampor i Stockholm. Förhandlingar ha inletts
med staden om förvärvande av en lämplig tomt, ooh
byggnadsarbetet börjar, så snart alla formaliteter äro
klarade.
Fabriken inrättas till en början för en årstillverkning
av 2 miljoner lampor. Årsförbrukningen i Sverige är f.
n. 8 à 10 miljoner lampor. Förbundet har försäkrat sig
om en kvalificerad ledning av företaget, som beräknas
komma att sysselsätta inemot 100 personer.
Direktör Albin Johansson förklarar, att avsikten med
företaget är att söka nedbringa glödlampspriset. Han
framhåller, att clen svenska tillverkningen f. n. ligger i
händerna på den tysk-holländska
Osram/Philip-koncernen, och att en vanlig glödlampa nu i Sverige betingar
ett pris av 1: 35 kr. I Danmark kostar samma lampa 1
kr, i Norge 1: 40 kr, i Finland är priset ungefär
detsamma som här. I Tyskland 1: 07 kr, i Frankrike ännu
lägre och i England högre än någon annanstans.
Dir. Johansson beräknar, att den kooperativa fabrikens
lampor skola kunna tillhandahållas för 85 öre och
skälig vinst ändock erhållas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
