Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
11
framkallningsområdet, men det har visat sig att de
tyska apparater och maskiner, som finnas i marknaden,
inte hålla vad de lova. De äro komplicerade, svårskötta
och oekonomiska.
År 1926 hade Ab. Vitkopia, Stockholm, köpt en
frani-kallningsmaskin från Tyskland för flytande ammoniak
(25 %), vilken jag uppmonterade på platsen. Det var
härifrån jag fick den första impulsen till att försöka
göra en enklare konstruktion. Den tyska maskinen var
nämligen ganska invecklad och motsvarade icke alls de
anspråk man måste ställa på den.
Tanken växte alltmer hos mig, att göra en bättre
maskin, men med den ändringen att använda komprimerad
ammoniak. Jag gjorde några prov med ammoniakgas,
vilka tillgingo så, att jag skaffade mig en skokartong,
lade in kopian i denna samt lade på locket och släppte
in gas underifrån. Kopian blev visserligen framkallad,
men jag var inte nöjd med resultatet. Jag försökte på
flera andra sätt, men resultaten blevo inte vidare
lyckade. Jag tänkte över problemet, men lät det sedan ligga
till sig ett par månader, oaktat jag hade svårt att släppa
tanken på det. Under julen 1926 gjorde jag så nya prov
med min skokartong, men med användande av yllefilt,
vilken placerades mot den belysta ytan av kopian i akt
och mening att fördela gasen. Resultatet blev, att jag
1’ick en fullt framkallad kopia på några få sekunder.
Omfattande av mig verkställda försök gav vid
handen, att ammoniakgasens framkallningsverkan icke
förringades av att kopians yta belades med något poröst
material, exempelvis yllefilt, och att gaserna i sin
expansion nå kopians yta efter att ha passerat sådant
be-1 äggningsmaterial.
Dessa försök ledde till den anordningen, att en fast
gaslåda anbringades utanför en roterbar, större vals,
öppen mot valsens yta, men i övrigt tättslutande sig till
denna, sålunda bildande tillsammans med valsens yta
ett slutet rum. Ett ändlöst transportband av poröst ma-
terial lades omkring tre mindre valsar, vilka ställts
parallellt med den större valsens axel, en med funktion
av spännvals samt en å vardera sidan av större valsen.
Dessa båda senare valsar anbragtes tätt intill den större
valsen på sådant sätt, att transportbandet, lagt omkring
denna, kom att omsluta ett segment av den större
valsen och tjänstgjorde som drivrem för denna. Då kopian
fördes in i drivremmens infallsvinkel mot ytan å större
valsen, greps den alltså av två roterande plan och
fördes fram av dessa under gaslådan, varvid de från
gaslådan genom det porösa transportbandet mot kopian
framströmmande gaserna utförde
framkallningsproee-duren.
Denna anordning har numera frångåtts. Det kunde
nämligen icke förhindras att transportbandet, helst som
det måste bestå av poröst material, inmängdes med
am-moniakgaser, vilka avdunstade under bandets fria lopp
från deri’ större valsen omkring spännvalsen och till
infallslinjen å den större valsen, orsakande dels förlust av
gas samt icke minst en besvärande lukt i
arbetslokalerna. Denna olägenhet har med förevarande uppfinning
undanröjts (fig. 1 och 2).
Fig. 2. Schematisk tvärsektion av snabbfranikallningsmaskinen.
Fig. 1. Perssons snabbframkallningsmaskin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
