Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN 26
J> A
I
• l 1
1 ’ /
11’ [-ismaskin-]
{+is-
maskin+} kunna gå så länge kraften varar, och
tyngdkraften varar ju i evighet? Dock, man glömmer friktionen,
som är liktydig med en värmeutveckling, och värme är
energi, som ledes bort och strålar ut. och som således
måste ersättas genom nytillförsel!
Låt oss ta ett enkelt exempel (som kan anses som
typiskt underlag för mången komplicerad och lika
misslyckad konstruktion.3 Antag — se figuren — en
absolut slät och rak bordsskiva M uppställd horisontalt på
jordytan. Vid ena änden lägges en absolut rund kula
A t. ex. av sten eller stål. (Vi bortse för tillfället från
den omgivande luften). Vad sker? Kulan börjar rulla,
först långsamt, sedan hastigare, mot punkten C, som
hon överskrider och fortsätter mot B, där hon vänder
för att rulla tillbaka till A och så vidare; en enkel
räkning visar att tiden för rörelsen från A till B och
tillbaka utgör ca 21/2 timme, oberoende av bordets längd.
Förklaringen är enkel: avståndet A—J är längre än
avståndet C—J, tyngden drar således »ned» kulan från
A mot C liksom på ett lutande plan men på grund av
dess massa och tröghet fortsätter hon över C till B, där
förloppet upprepas, och så vidare i oändlighet — det
vill säga, om de ovan sagda villkoren äro uppfyllda.
Men tyvärr låter det sig ej göra att framställa en
absolut slät och friktionslös yta, varken på bordet eller på
kulan, ej heller ett fullt plant bord; därför misslyckas
alltid försöket i praktiken, fast det i teorin ser så
bestickande ut.
Nå. säger någon, ebb och flod är ju i viss mån samma
sak! Ja och nej. Detta klarlägges tydligt av bland andra,
astronomen Robert Ball4 som påvisar att mån- och
jordattraktionens förenade inverkan på tidvattnet ingalunda
är någon »evighetsmaskin». Vattenmassans
bromsande inverkan på jordrotationen (friktion) gör, att denna
rotation långsamt men säkert stannar av, så att till slut
omloppstiden blir lika för båda, dvs maskineriet
stannar (förutsatt att vattnet vid denna tid finnes kvar här;
men samma sak försiggår sannolikt även i jordens inre,
vattnet förutan). Enligt Ball är det just på grund av
detta som månen alltid vänder samma sida mot oss:
omloppstiden är lika med rotationstiden; dess ebb och
flod — evighetsmaskin har redan hunnit stanna.
Bland de i Hiscox’s bok anförda patenten förekomma
flera försök att lösa problemet genom att t. ex. låta en
turbin driva ett sinnrikt konstruerat pumpverk,
pumpande upp vattnet som driver turbinen! Eller hjul med
3 Se A. Moszkowski: >Die Kunst in tansend Jahrén» A. Körner
Berlin 1910.
4 Robert Ball, >Å Romanee of Tide> Chapman & Hall, London
1901.
svängande, ledade armar, försedda med glidande kulor,
som genom att förändra radien skulle driva hjulet runt.
Tydligt är ju att alla dylika försök bokstavligen äro
detsamma som att försöka lyfta sig själv i håret.
Magnetismens »mystiska kraft» har självklart
medfört många hithörande spekulationer. Den vanligast
förekommande är denna5: ett hjul eller en pendel får
röra sig mellan polerna till en permanent magnet; å
hjulet eller pendeln finnes magnetiserbara ankare av
sådan art, att de, då de närmat sig magnetpolerna
plötsligt förlora sin magnetiserbarhet, för att sedan
återvinna den. (Dock anges aldrig av vad slag dessa
underbara ankare äro gjorda.) Själva ärkeuppfinnaren
Edison har konstruerat en sådan motor, dock, vare det
uttryckligt sagt, ej för att göra ett perpetuum mobile utan
av helt andra skäl. Som bekant förlorar ett järnstycke
plötsligt sin magnetiserbarhet vid högre temperatur,
(för somliga stålsorter vid ca 720° C). Edison satte en
låga så, a-tt hjulets små ankaren höllos normalt vid en
temp. något under den sagda, då magnetiserbarheten
är störst, men höjde temp. över den kritiska
punkten just då de passerade förbi magnetpolerna, vilket
gjorde att motorn fortsatte att gå, så länge lågan brann.
Men lågan utgör ju även här en form av
energitillförsel; det är lätt att räkna ut att en sådan motors
verkningsgrad är synnerligen låg och långt ifrån någon
evighetsmaskin, vilket ju ej heller var meningen.
Ej ens radiums sönderfallande, som dock är åtföljt av
värmeutveckling, utgör någon lösning. Hade vi t. ex.
ett kilogram radium till vårt förfogande, skulle vi
visserligen därmed kunna driva en stor maskin dag och
natt under en lång, men ej obegränsad tid; ty
det är just sönderfallandet, som ger oss den i ämnet
uppsamlade energin: när dënna är uttömd stannar
maskineriet på samma sätt som om vi byggde en oerhört stor
ackumulator och läte den driva en motor: när
ackumulatorn är tömd. stannar motorn.
Grundsatsen kvarstår således: varje maskin eller
därmed jämförlig anordning har friktion, som fordrar
energi för att övervinnas, och denna omsättes i värme,
som strålar bort och måste ersättas i en eller annan form.
Vad vi taga ut i form av energi på det ena sättet, om
det också endast gäller att hålla maskineriet igång,
måste ersättas på ena eller andra sättet på ett annat
ställe, man får intet för intet.
Visserligen ha, såsom Hiscox påvisar i ovan anförda
bok. kända matematiker såsom Bishop Wilkins,
Grave-sande, Bernoulli, Leupold Nicholson med flere trott sig
i stånd att bevisa att problemet som sådant e j vore
olösbart; deras teoretiska utläggningar ha dock
vederlagts av t. ex. De la Hire, Parent, Papin, Desaguliers
och andra. Beträffande de förra torde det kanske vara
berättigat att anföra de vanvördiga ord, som Tycho
Brahes kusk vid ett tillfälle yttrade till sin höge herre:
»Uthi de himmelske thing, ther mögen I vara mäkta
lärd, men uthi de jordiske, ther ären I en narr.» —
Joh. Härdén.
6 Nr 958-964—965—968 etc. i Hiscox’ bok.
Tekniska museet. Fabrikör C. R. Nyberg, Lidingö,
har till Tekniska museet överlämnat 1 000 kr, en gåva.
som är så mycket mer välkommen som den satt museet
i tillfälle att för en del av beloppet inköpa bl. a. en
intressant ångmaskinsmodell (fullt driftsduglig), byggd
1883, samt en dynamomaskin, tillverkad av ingenjör P.
J. Hoffring år 1886 efter beräkningar erhållna från
Edison personligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
