Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan, adr.
Holländaregatan 20,
Stockholm. Publikationsorgan för
Svenska Uppfinnareföreningen.
Bilaga: Svensk Tidskrift för
Industriellt Rättsskydd,
innehållande redogörelser för
patent ra. ra. utfärdade av
K. Patent-och Registreringsverket.
Nr 5 STOCKHOLM DEN 30 JANUARI 1929
Innehåll. Ind. Norden: Nya vägar i fysiken. Ref. av H. W. — Roterande torkugn, system Pehrson. — Moderna
belysningsinstallationer vid industrianläggningar. Av dir. J. Öhlund. — Förslagen om patentavgifternas sänkning. Uppfinnareföreningens styrelse om
patentverkets förslag. — Leipzig-mässan. ■— Litteratnr. — Prisuppgifter på järn. — Notiser. — Sv. tidskr. f. ind. rättsskydd: —
Patentbeskrivningar. — Den nya mexikanska patentlagen. — De australiska patentavgifterna. —Kungörelser ang. patent. — Eftertryck utan
angivande av källan förbjudes. — Red. påtager sig ej någon obligatorisk åsikts överensstämmelse med ärade förf:s uttalanden.
NYA VÄGAR I FYSIKEN.
Nya uppfattningar om ljuset, om elektronerna, om
atomerna hålla på att bryta sig fram. En av
förgrundsfigurerna inom den nyaste teoretiska fysiken, K.
Schrö-dinger, höll nyligen i Berlin ett föredrag om dessa
ämnen, av vilket vi efter Zeitschrift f. angew. Chemie
lämna nedanstående referat.
Under de två senaste årtiondena hopade sig bevisen
’ för att ljuset äger de varandra skenbart motsatta
egenskaperna av vågrörelsestrålning och
korpuskularstrål-ning. Men ännu för fem år sedan hade man under
hänvisning till C. T. R. Wilsons försök och till
Rutherford och Geiger sagt till den, som velat
beteckna även katodstrålarna såsom vågrörelser, att alla
tvivel på dessa strålars korpuskulära1 natur försvunnit.
Sedan 1925 ligger saken även här på annat sätt, efter
det att d e B r o g 1 i e uttalade den förmodan, att en
flygande elektron åtföljes av en vågstrålning. Man stödde
sig på denna förmodan för att även, motsvarande
atomens dynamik, komma den Ru t h e r f o r d-B o h r s k a
föreställningen till hjälp, ty denna hade kommit till en
död punkt. Man kände, att dessa elektronbanor endast
äro symboler. Så gjordes försöket att alldeles utelämna
de punktformiga elektronerna och endast föreställa sig
en de B r o g 1 i e’s vågföreteelse i atomkärnans
omgivning, och det lyckades att komma förbi svårigheterna
i Bohrs teori. Särskilt hade Bohrs teori måst
antaga., att atomen blott vore i stånd att antaga bestämda
energinivåer och att dessas skillnader bestämma de
spek-trallinjer, som atomen utstrålar. Likväl saknas varje
stöd för dessa båda fordringar. Numera visade sig
atomernas energinivåer som egenfrekvenserna hos
vågföreteelsen och spektrallinjerna så att säga som
»differenstoner» mellan dessa svängningar.
Uppmuntrade genom dessa framgångar, lyckades
Davisson och G e r m e r i New York och den
unge G. P. Thomson med tillhjälp av
försöksanordningar, för vilka de ännu för några år
sedan skulle satts på observation av sitt
sinnestillstånd, att visa, att även hos katodstrålar
interferens-och böjningsföreteelser finnas likaväl som hos
ljuset, och de bevisade, att »en elektrons frontbredd»
måste uppgå till åtminstone flera hundra atomdiametrar,
vilket ju är mycket för en elektron, vars plats och bana
inuti en atom man tidigare trodde sig kunna noga
beskriva. Man skulle så kunna komma till den radikala
föreställningen, att materien, som vi förr tänkte oss
uppbyggd av korpuskler, överhuvudtaget endast är
sammansatt av vågsystem. Ett förenhetligande av vår
världsbild inträder, men måste köpas med något, som i
1 Korpuskel: smådel.
första ögonblicket verkar värre än existensen av
korpuskler och vågor bredvid varandra. Elektronernas
vågnatur är visserligen bindande bevisad, men icke mera
bindande än ljusets vågnatur. Samma dubbelnatur som
hos ljuset träder emot oss även hos elektronerna. Det
förenhetligande av världsbilden, som vi uppnå, är
ungefär det, att tidigare en väg var befolkad av människor
och hästar, men nu endast av centaurer. Motsägelserna
i denna centaurnatur synas till en början hopplösa. Som
enda förklaring tränger sig fram, att vår bild av
naturen alltid innehåller mycket mera än vi verkligen
iakttaga. Ty denna bild strävar dock att innehålla
träffande utsagor om alla överhuvudtaget möjliga iakttagelser,
låt oss säga över alla virtuella iakttagelser. Om det nu
misslyckas att härleda en motsägelselös naturbild, så
ligger den misstanken nära, att detta beror på en
motsägelse mellan verkliga och virtuella iakttagelser. Av
fördom eller böjelse taga vi vid uppställningen av vår
världsbild också hänsyn till vissa iakttagelser, som
principiellt äro omöjliga. Så länge dessa »imaginära»
iakttagelser endast äro ballast, gå de an, men om
ballasten hindrar bilden att uppkomma, så måste den
bortkastas. Ballasten torde vara att söka däri, att vi ställa
den fordran på varje avbildning av naturen, att den
skall utfylla vårt åskåclningsschema i rum och tid utan
luckor och entydigt. Men en sådan fordran vore endast
då icke blott tänkbar, utan nödvändig, om de
motsvarande virtuella detaljiakttagelserna vore principiellt
utför-bara. Men om kvantteorin är riktig, så äro godtyckligt
fina iakttagelser omöjliga och behöva icke täckas av
vår naturbild, ja de få det kanske icke, om täcket
därigenom blir för kort på ett annat ställe.
För denna kunskap ha vi att tacka Heisenberg.
Den ruckar på kausalprincipen, emedan det är möjligt,
att även den fullständigaste tänkbara iakttagelse av total
-tillståndet i världen i ett visst ögonblick icke förmår
entydigt förutsäga den kommande utvecklingen. Vågor och
korpuskler måste båda först i den Heisenbergska
åskådningens mening genomgå en metamorfos, innan
motsägelserna verkligen kunna avlägsnas. Efter
Heisenberg s nya kunskapsteoretiska princip är det i rum
och tid lokaliserbara och det iakttagbara icke, såsom
man förr tänkte, ett och detsamma. Vågor och
korpuskler äro symboler för dessa båda motsatser. Vågorna äro
icke direkt iakttagbara, korpusklerna icke lokaliserbara.
I motsatsen vågor och korpuskler visar sig denna
viktiga, grundläggande nya princip, icke-identiteten
mellan det rumligt-tidligt detaljerat lokaliserbara å ena
sidan och det iakttagbara å andra sidan.
H. TT".
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1878
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
