Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN 54
"Fartens tjusning."
»Fartens tjusning» heter en aktuell bok, som för kort
tid sedan kom ut på Hugo Gebers förlag, Stockholm.
(Pris 8 kr.) Författaren är den engelske racerföraren
major H. O. D. Segrave, vilkens bragd på Daytona
Beach i Florida, då han satte världshastighetsrekordet
med 322 km i timmen väckte ett berättigat uppseende
och i ett slag gjorde honom världsberömd.
Så gott som i den svenska upplagans
pressläggnings-ögonblick ingick underrättelsen, att major Segrave är
betänkt på att. i mars detta år höja världsrekordet till
400 km. Blotta, tanken på en dylik fart kan komma vem
som helst att hissna. Först när man läst boken, förstår
man tillfullo, att det emellertid ej blott är våghalsighet
att ge sig på något dylikt, utan att deltagandet i många
års racertävlingar, föregångna av synnerligen krävande
träning samt stor teknisk kunnighet och dyrbara
vetenskapliga experiment, äro det personliga modets bärande
faktorer och grundval.
»Fartens tjusning» är en bok först och främst av en
handlingens man. om vilken det säges »att det slutliga
målet för hans arbete alltid gått fore det rent personliga».
Man förstår härav, att huvudinnehållet måste utgöras
av skildringarna från tävlingsbanorna med dess
halsbrytande äventyr, kamratkretsen, konkurrensen,
biltyperna och motorerna etc. Men är »hastigheten våra
dagars romantik», så kommer man därför ej ifrån de
praktiskt ekonomiska, frågor, som höra samman därmed.
Major Segrave vore ej heller den han är, om han ej
skärskådat dessa genom sin erfarenhets spegel och delgivit
oss sina önskemål ifråga om framsteg och förändringar
i nu rådande trafikförhållanden.
De för denna tidskrifts läsare mest givande kapitlen
torde därför vara kap. I om »Vad hastigheten betyder»,
II »Kappkörningar förr, nu och i framtiden», III
»Varför firmorna deltaga i kappkörningar» samt kapitlen
XV—XVII. vilka handla om motortransportens
framtid — »Väg. järnväg, luft och vatten — vilketdera
kommer att segra?» — oekonomisk varutransport mfl
intressanta »iakttagelser».
En liten axplockning ur innehållet kan ju hava sitt
värde här och i ett land, där för var dag som går
trafikfrågorna bliva alltmera brännande, allt under det
förslagen till härmed sammanhängande lösningar sluka
heka-tomber av papper och oersättlig tid. Man anser sig ju
här i landet ej ha råd att taga steget fullt ut för att
åstadkomma en fullt planmässig och framför allt
enhetlig utformning av trafikproblemen. För den icke
initierade verkar det dessutom som man icke ville enas.
Kommittéer tillsättas och upplösas, det senare i plötsligt
påkommande s. k. sparsamhetsnit, och allt, medan man
silar myggen, rinna miljonerna bort mellan fingrarna i
form av förspillda möjligheter, krafter och människoliv.
Så mycket underligare som överallt i hela världen den
allt behärskande frågan numera lyder: vem kommer
först fram? Och ehuru var och en vet, hurusom tiden,
under trycket av de moderna industriella förhållandena,
har kommit att utgöra det väsentliga i avtalen.
»Ifråga om vägtransport», t. ex. säger major Segrave,
»varder den tid kommande, då 150 km i timmen icke
anses som någon överdriven hastighet. Och det är föga
tvivel underkastat, att, om någon önskar komma fram
fortare, så tar han flygmaskin. Det är faktiskt inte för
mycket om man säger, att det fordon, som nu gör an-
språk på hastighetsrekordet till lands, mera är en
flygmaskin än en automobil.»
»De problem, som uppstå vid försöken att göra detta
fordon styrbart vid 322 km i timmen och därutöver, äro
rent aerodynamiska. De problem, man har att lösa för att
få det att uppnå den hastigheten, bero, till och med om
man förfogar över obegränsad motorstyrka, endast på
konstruktörens förmåga att nedbringa luftmotståndet till ett
minimum genom strömlinjeformiga karosserier. Inverkan
av-möjliga vindstötar frän sidan måste reduceras genom att
använda vissa flygmaskinselement, en fena t. ex. Denna
åstadkommer riktningsstabilitet hos bilen på precis samma
sätt som hos ett aeroplan. Här skulle jag tro, att vi
tydligt kunna se, huru vi närma oss den nyttiga gränsen. Jag
menar inte gränsen för människans förmåga, ty det vore
sannerligen en dristig man, som ville uppdraga några
gränser för denna Inte heller menar jag den slutliga
hastigheten till lands. Snarare menar jag motorns begränsning»
Vad beträffar framtidens kappkörningsvagn, som ju
nu i alla avseenden är olik standardvagnen, anser förf.,
att den »biltyp, varmed våra firmor kommer att deltaga
i i tävlingar, gradvis kommer att utvecklas till en
»drivhusform» av sin standardbroder.»
»I Amerika tävlar man nu med serievagnar, vilket visar
i vilken riktning utvecklingen går. Härav drar jag den
slutsatsen, att hastighetsrekordet på marken icke kommer
att pressas upp till någon avsevärt högre siffra än den, där
det nu står. Detta är faktiskt det enda rekord, som är
värt att ha. Alla andra äro föremål för godtyckliga
klassi-fceringar och bestämmelser, vilkas ändamål snarare är att
minska hastigheten än att öka den.»
Beträffande varutransporterna tillskriver förf. den
omständigheten, att det alltid förefaller tvunget att
saker och ting skickas express, dålig organisation och
bristfälligt utnyttjande av givna resurser.
Segraves start vid Daytona d. 29 mars 1927. Bilen sedd bakifrån.
»Varje år skickas miljoner ton av olika slags varor med
lastbil eller järnväg, när de lika väl kunna fraktas
kanalvägen. Betydelsen härav kommer man att inse, när man
verkligen allvarligt sätter sig in uti de nationalekonomiska
förluster, som förorsakas genom transporter, och i det
fördärvliga hos de på måfå-metoder, som nu användas.»
Om utrymmet medgåve. vore det frestande att
närmare ingå på den sakliga belysning, förf. består dessa
frågor, liksom vägkostnadernas och skattemedlens
rättvisare fördelning enligt nötningsprincipen, allt för oss
högaktuella problem.
Boken slutar med det i viss mån paradoxala
uttalandet (något för våra turistförbund att tänka på):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
