Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN 70
Stockholm sutställningeiis märke.
vis bör man på varje område företaga en självprövning
oeli söka klargöra för sig själv cle fall, där det brister
hos en, och med ledning av denna prövning sätta upp
program för området. En sådan självkritik är den bästa
inledningen till den ansträngning, som vid en
utställning är nödvändig, om den inte skall stanna på det rent
representativa stadiet. Den utställning, som ligger över
detta, skärper till konstindustrins egen nytta kravet på
densamma att vara up to date och självständig. Den
utställare, som icke är detta, kan vara ganska säker på
att få se sina tillverkningar sjunka ner under ytan, det
har erfarenheten visat tillräckligt tydligt.
*
Men om sålunda kravet på tidsenlighet fram|träder
med en självklarhet som nästan har prägel av truism,
kvarstår den frågan obesvarad, vari clenna tidsenlighet
kommer att bestå år 1930. — Den kommer helt enkelt
att bestå i en ännu klarare orientering mot gestaltningen
av bruksvaran som viktigaste område. Detta är den
självklara, av tidsandan givna vägen för utställningen.
Tidsenligheten kommer sålunda negativt att bestå i
insikten om att den tid äntligen är förbi, då man trodde
att en konstnär måste rita varje dörrklinka, varje beslag,
varje gardin, varje stol och göra människans bostad till
»rumskonst». Den kommer att bestå i clenna negativa
insikt därför att det ä.r lika meningslöst att tala om
konstnärlig rumsinredning med 99 % av samhällets
medlemmar som att råda samma procent göra en
rekreationsresa till Rivieran.
Den kommer positivt att bestå i krav på god kvalitet
och god, ändamålsenlig form hos den stora massan av
de bruksföremål, som mänskan begagnar i sitt dagliga
liv, denna form må vara åstadkommen av en
yrkeskonstnär eller ej.
Den kommer vidare positivt att bestå i att
konstindustrin söker övervinna sin förnäma specialisering till ett
mycket ringa antal tillverkningar och i stället sträva
till det normala tillståndet från forna tider, då varje
yrke var genomträngt av känsla för form och ändamål
hos tillverkningarna, och var detta därför att
tillverkningarna själva voro direkta uttryck för sin tids behov
och sinnelag. —
Varning för vissa
exploateringsanbud avseende patent.
I anslutning till Uppfinnareföreningens tidigare
påpekande av risker för patenthavare genom
exploaterings-anbud från okända eller tvivelaktiga håll, synnerligast
i utlandet, får föreningens styrelse härmed ånyo och
såsom en varning påpeka det nödvändiga, att uppfinnare
resp. patenthavare endast med stor försiktighet och
först efter noggrann undersökning inlåta sig på
sådana anbud, huru lockande dessa än framställas.
Anbuden göras i regel kort efter det patentansökan blivit
kungjord — genom Post- och inrikes tidningar resp.
Industritidningen Nordens bilaga Svensk tidskrift för
industriellt rättsskydd, — eller patent utfärdats, och
är det i synnerhet såsom nybörjare oerfarna uppfinnare
resp. patenthavare, som uppsökas och kunna bliva offer
för besvikelse. I första hand gäller, att man med
anledning av ifrågavarande anbud icke bör underteckna
någon som helst förbindelse eller göra någon utbetalning
(förskott el. dyl.).
Stockholm i februari 1929.
Svenska uppfinnare föreningens styrelse.
Daniel Neschers Bergslagsresa 1801.
(Meddelat av Pehr Johnsson.)
Under sommaren 1801 företog dåvarande
överinspektören vid generaltullverket i Stockholm Daniel Georg
Nescher en resa genom Västmanland och Dalarne. Han
åtföljdes av maka, betjänt och tvenne söner, samt en
mamsell Ulrica Sverkersson.
»Fredagen den 10 juli 1801, kl. 7 om aftonen», heter
det, »foro vi från Stockholm uti vår öppna kalesch, med
ett par skjutshästar och en tillräcklig matsäck, samt
nödvändigheter för en längre resa, och kommo kl. 9 till
Barkarby och till Tibble % i 12. Vid en bondgård
benämnd Djursgård spisade vi middag och kl. 2 fortsattes
resan till Gran, dit vi kl. halv 4 anlände. Här hade
varit stark åska och regn litet före vår ankomst, men vi
hörde endast ett doft åskclön tvänne gånger under vägen,
men fingo ingen enda regndroppe på oss, ehuru det
under hela dagen varit mulet.
Vid halv 6-tiden anlände vi till Tunalund och körde
sedan % till 9 om aftonen till Wrångsjö, en av bönder
hållen gästgivaregård, där vi togo vår aftonmåltid och
därvid även ett nog så dåligt nattläger på golvet
bäddades. I rummet näst intill låg husbonden på sitt yttersta
i lungsot, och hindrade vår sömn mycket med sitt
jämmerfulla hostande. Det regnade mycket den natten. Den
dagen färdades vi 8 % mil.
Lördagen den 11 juli
foro vi i regnaktigt väder till Vad. Därefter till Tärna
under lindrigt regn, vidare till Kifstad, som nyligen
genom åskeld avbrunnit, till staden Sala, där logi togs
vid stora torget, uti herr kvartermästare Nils
Strand-qvists rymliga egendom. Honom hade vi länge varit
bekanta med uti Stockholm, emedan han var trolovad
med min hustrus äldsta syster. Denne hederlige och
rättrådige man hade sedan gift sig och i många år varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:02:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indunord/1929/0070.html
