Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
75
Ny metallsmältningsmetod.
Om man i en skänk eller elektrisk ugn av lämplig
konstruktion har ett bad av smält slagg och i detta
håller ena änden av en järnstång nedsänkt samtidigt,
som elektrisk ström av lämplig styrka bringas att
övergå mellan slaggbadet och metallstångens ända,
avsmälter metallstångens spets och sjunker den därvid bildade
smälta metallen, om dess specifika vikt icke är lägre
än slaggens, ned genom slaggbadet till apparatens
botten. Man skulle vilja föreställa sig, att temperaturen
hos den så erhållna smälta metallen i regel skulle ligga
mycket nära dess smältpunkt, men förvånande nog kan
man genom avpassning av den elektriska strömmens
styrka åstadkomma en så stor överhettning av
densamma, att man samtidigt kan tillföra ugnen mer än
dubbelt så mycket kall styckeformig metall som den av
elektroden avsmälta metallen och ändå erhålla hela den
ugnen tillförda metallkvantiteten i smältflytande form.
På basis av denna iakttagelse har av ingenjörerna
B. M. S. Kalling, O. G. S. Anderson och S. D.
Danieli utarbetats ett förfaringssätt att tillföra värme
till en metallkvantitet, vilket framgår av följande
till-lämpningsexempel.
Smältning av kolfattig ferrokroni. I en till en
enfas-transformator av lämplig storlek ansluten elektrisk ugn
med en enda rörlig elektrod, ex. av »Girodtypen»,
åstacl-kommes ett slaggbad av lämplig tjocklek och
sammansättning genom att med tillhjälp av elektrisk energi,
tillförd genom en kolelektrod, nedsmälta en blandning
av kalk, krommalm (slaggen bör i detta fall vara.
krorn-oxidhaltig för att förhindra oxidation av badets krom)
och kvarts. Härpå utbytes ugnens kolelektrod mot en
rund stav av mjukt järin med exempelvis 20 cm diameter
och med en kolhalt av 0,05 %, varefter den fria änden
nedföres i slaggbadet. Om ugnens transformator lämnar
ström under en spänning av 60 voit, nedföres
järnstaven så djupt, att strömstyrkan blir ungefär 10 000
ampere, motsvarande en belastning av ca 500 kw.
Järnstavens i slaggen nedstuckna ände börjar genast att
avsmälta, och smältningen försiggår med en hastighet av
ungefär 2^2 cm i minuten, om ugnens belastning genom
att järnstaven, allt efter som den avsmältes i nedre
änden, successivt nedmatas, hålles ungefär konstant. Det
avsmälta järnet blir ytterligt starkt överhettat. I ugnen
inkastas, samtidigt med nedsmältningen av järnstaven,
successivt, till småbitar sönderslagen kall ferrokrom
med 65 % krom och 0,07 % kol> Denna kromlegering
sjunker genom slaggbadet ner till ugnsbottnen, upptager
värme ur det från järnelektroden stammande överhettade
järnet och övergår, om inmatningen därav icke sker med
större hastighet än vad som motsvarar ungefär 45 kg per
timme, i sin helhet i .smältflytande form samt legerar sig
med järnbadet. Viktsförhållandet mellan ur elektroden
stammande metall och i styckeform tillförd metall är
sålunda ungefär 40:60. Sedan önskad kvantitet smält
legering erhållits, avbrytes strömtillförseln, varefter
ugnsinnehållet avtappas för vidare behandling.
Energiåtgången per kg nedsmält och lagom överhettad metall
■blir, oavsett den energi, som åtgått för slaggens
förfärdigande, ungefär 0,6 kwt. Skulle man däremot försöka
framställa legeringen i fråga genom att tillföra värme
genom ugnens kolelektrod under samtidigt chargerande
av lämplig kvantitet ferrokrom, skulle energiåtgången
blivit avsevärt högre, varjämte man icke kunnat und-
vika, att badet ur ugnsgaserna upptagit högst avsevärda
mängder kol.
Framställning av koppar- och zinklegeringar. Man
åstadkommer först i en degel av en smält slagg, vars
smältpunkt ligger under zinkens kokpunkt, ex. en slagg av
klormagnesium, eventuellt i blandning med klornatrium..
I denna slagg nedföras ändarna av två kopparstänger,,
vilkas andra ändar stå i elektriskt ledande förbindelse
med respektive poler på en transformator, som kan
avgiva växelström av lämplig spänning och styrka.
Elektrisk ström börjar genast passera mellan elektrodernas i
slaggen nedsänkta spetsar, och genom avpassande av
strömstyrkan kan man få kopparstavarnas i slaggen
nedsänkta ändar att smälta av i lämplig kvantitet per
tidsenhet. Den smälta kopparn sjunker ned genom
slaggen till xlegelns botten. Samtidigt med att kopparn
avsmältes genom den elektriska energin, chargeras
successivt styckezink till degeln, vilken zink även sjunker ned
genom slaggen, kommer i kontakt med kopparn,
upptager värme därifrån och legerar sig därmed. Genom
av-passning av chargeringshastigheten kan man
åstadkomma., att av kopparn nedfört värme precis räcker till att
bringa zinken i smältning, utan att någon överhettning
av densamma behöver äga rum, och kan man så
framställa legering av godtycklig sammansättning utan
praktiskt taget någon zinkförgasning. Då en lämplig mängd
legering bildats i degeln, tömmes denna, varefter
processen kan upprepas. I stället för ren zink kunna även
zinklegeringar chargeras.
Processens fördelar ligga dels däri, att den kan
utföras praktiskt taget utan metallförluster och med en
ytterst låg energiåtgång, dels däri, att den fordrar
5^t-terst enkel apparatur.
Det svenska patentet, vars beskrivning här blivit
delvis återgiven, är uttaget av Aktiebolaget
Ferrolegeringar, Stockholm. Ris.
Teknikens varningar.
(Ur senaste rapporter från yrkesinspektörerna ang.
svårare olycksfall i arbete.)
Ett vagnsätt om 7 vagnar, lastade med
järnmalm-mull, lossades med två lokkranar försedda med
gripskopor. Då ungefär hälften av malmen lossats, skulle
en förflyttning av vagnarna företagas, och då vagnar
och kranar stodo på skilda spår, utfördes förflyttningen
på det sättet, att den ena kranens gripskopa fjdldes med
ca 5 ton malm och lades i en halvlossad vagn, varefter
kranen kördes i den avsedda riktningen. Vagnsättet
satte sig därvid i rörelse, och då det kommit ca 6 m
från sin förra plats," stoppades kranen. På grund av
spårets lutning stannade emellertid vagnarna icke
omedelbart, varför kranmaskinisten gav signal i pipan, att
vagnarna skulle bromsas. Detta uppfattades icke av
arbetarna i den med broms försedda bortersta vagnen,
ej heller maskinistens rop till dem.
(Forts. sid. 79.)
Svenska uppfinnareföreningens referendum ang.
behovet av ett uppfinnarelaboratorium pågår tillsvidare.
Föreningens medlemmar uppmanas att ofördröjligen
insända resterande referendumkort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
