Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN 84
Luth & Roséns kuggväxelmotorer.
Föredrag av ingenjör E. Eisner inför Stockholms Allmänna Tekniker förhund d. 6 mars 1929.
Driftsanordningarnas ekonomi är ett kapitel som
först på senare ticl erhållit tillräcklig uppmärksamhet,
då storindustrin uppstått och konkurrensen på alla
områden framkallat kraven på förenkling och
förbilligande av driften. Betrakta vi exempelvis
driftsförhållandena i en äldre verkstad finna vi, att systemet med
remväxlar, känt sedan vår företa drivmotors,
vattenhjulets, dagar, i huvudsak bibehållits. Från
ångcentra-len löpa ett fåtal drivaxlar in i fabrikslokalen, taket är
belamrat med
transmissionsaxlar, remskivor och
lagerbockar, varje
arbetsmaskin har sin eller sina
remmar. När sedan de
elektriska maskinerna
uppfunnits och industrin
så småningom
elektrifierades, skedde detta oftast
så, att en motor insattes
här och en annan där,
varvid det ej heller fanns
några möjligheter att
förändra drivsystemet,
varför också nu remdriften
bibehölls. Under och efter
världskriget blev
transmissionsproblemet föremål för ett senkommet
men desto mera berättigat
intresse, och
undersökningar av brukliga
system företogos, varvid
man kom underfund med
vilka belopp här i själva
verket gingo tillspillo.
Endast 25 proc. av den
tillförda effekten
tillgodogjordes i nyttigt arbete.
För en enkel remledning
med glidlager äro
förlusterna mellan 5 och 10
proc.
Kunde man således
avskaffa alla dessa
remväxlar och koppla en motor
till varje arbetsmaskin
eller mindre grupp av
sådana, bleve ju driften
avsevärt förenklad, mycken
kraft och utrymme
sparad. Att helt enkelt koppla en normal motor direkt till
arbetsmaskinen låter sig i allmänhet ej göra, då denna
oftast går relativt långsamt och en långsamtgående motor
blir dyr i framställning och drift. Det är ju en känd sak,
att elektromotorer för samma effekt blir billigare ju
fortare de gå. En maskins vikt minskar med momentet. Man
måste således åstadkomma en nedväxling på mekanisk
väg. De moderna kugghjulen, vilkas princip framlades
redan i slutet av 1700-talet av matematikern Euler, hade
kommit till användning i stora kuggväxlar för
fartygs-ångturbiner, för nedväxling till propellerns låga varv-
Fig. I. Kuggväxel j centralattack» 450 hkr, 735/19 varv/min., med
fjädrande uppläggning för drift av cementkvarn. Med avlyftad
överkåpa.
tal, för precisionskuggväxlar med skruvformigt frästa
kuggar, och att även vid motordrift tillämpa samma
princip låg nära till hands. Utredningar i ämnet ha
visat, att en dubbelväxel med två parallella mellanaxlar
ekonomiskt och praktiskt mycket väl lämpa sig att
sammanbyggas med den hastigt gående motorn för att
■direktkopplas med respektive arbetsmaskiner.
Vid direktkoppling göra sig då vid olika
driftsförhållanden olika faktorer gällande. Den hastigtgående
rotorn hos
kuggväxelmo-torn representerar en
avsevärd levande kraft som
strävar att utjämna
olik-formigheter i gången. En
del maskiner arbeta med
stor, andra med mindre
olikformighet och måste
man därför alltid tillse
att lämpliga kopplingar
användas för att hindra
skadegörelse å
maskinerna. Direktdriften kan på
grund av
belastningsförhållandena indelas i
följande grupper:
I. Likformig gång.
Olikformighet praktiskt
taget = 0.
II. Något olikformig
gång med en
olikformighetsgrad mindre än 1: 30.
III. Mycket olikformig
gång. Olikformighetsgrad
större än 1: 30.
För grupp I kan man
använda sig av en vanlig
koppling, dock ej gärna
fast koppling om mer än
tre lager finnas i serie.
En fjädrande koppling,
söm utjämnar
olikformigheten, erfordrar grupp II.
En sådan fjäderkoppling,
användbar för alla
driftsförhållanden är den av
Luth & Rosén enligt
system Uggla
tillverkade, i princip bestående av
en fjäderhalva med i
fickor inlagda spiralfjädrar,
mellan vilka nabbar från den andra
kopplingshalvan ingripa. Dessa fjädrar äro då så
dimensionerade att de vid normal last utfjädra 3 à 4° och
först viel ca 50 % överbelastning slå ihop. Denna
koppling är dessutom synnerligen lämplig för borttagande
av resonanssvängningar, t. ex. i en lång
transmissions-axel. Man kapar axeln å lämpligt ställe och insätter
en fjäderkoppling, som då ger systemet en annan
svängningskonstant, varigenom resonansen försvinner. I
kopplingen har man dessutom i andra fall den
möjligheten att insätta mjukare eller hårdare fjädrar, om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
