Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN 146
denna avgöras med för parterna bindande verkan.
Närmare bestämmelser om registreringen och tillämpningen
i övrigt av konventionen skola givas i ett särskilt
reglemente, antaget av de kontraherande staterna.
Konventionen skall i varje kontraherande stat äga tillämpning
med avseende å upptäckter, som registrerats, innan
konventionen för denna stat trätt i kraft, samt med
förbehåll för redan förvärvade rättigheter, även i fråga om
upptäckter, som gjorts under en period av 10 år före
ikraftträdandet, såvida de anmälas till registrering
inom 6 månader därefter.
Vid kommitténs antagande av detta
konventionsförslag frångick man eller modifierade, såsom förut
nämnts, i flera punkter det vid sammanträdet
framlagda preliminära utkastet.
Bland annat är att märka, att enligt nämnda utkast
de särskilda staterna skulle ha vissa möjligheter att gå
olika vägar. En stat skulle kunna ordna
ersättningsfrågan genom att inrätta kassor för olika industrigrenar,
ur vilka kassor ersättningarna skulle utgå och till vilka
industriföretagen gruppvis skulle ha att erlägga
avgifter. För dessa avgifter skulle kunna fastställas ett
maximum i förhållande till den totala
omsättnings-siffran, dock ej under ^tooo av denna siffra. Kommittén
ansåg icke lämpligt att på detta sätt låta olika system
komma till tillämpning i skilda länder.
Vidare må påpekas, att i utkastet var utsagt, att
rätten till en upptäckt skulle vara fullständigt
oberoende av rätten till patent på en uppfinning, grundad på
denna upptäckt, Detta stadgande ströks av kommittén
men det är därvid att märka, att det under diskussionen
uttryckligen uttalades, att man var ense om att en
upptäckare ej skall ha några anspråk mot en eventuell
patenthavare utan endast mot företagare, som utnyttja
uppfinningen.
Det av kommittén antagna förslaget till konvention
har nu underställts Nationernas förbunds
rådsförsamling. Det har framlagts för denna åtföljt av en rapport
av den på det industriella rättsskyddets område kände
fransmannen Marcel Plaisant, som tagit verksam del i
förslagets utarbetande. Rapporten, som är publicerad
den 3 aug. 1928 i Nationernas förbunds handlingar,
innehåller motivering och en del kommentarer till för-
slaget, Anmärkningsvärt är ett uttalande i rapporten,
att kommittén enhälligt varit av den uppfattningen, att
ersättning åt vetenskapliga upptäckare för en och
samma industriartikel sammanlagt icke borde i något fall
överstiga 1 % av artikelns försäljningspris.
En intressant omständighet att när omnämna är
att i Frankrike 1928 regeringen tillsatt en kommitté
för att utarbeta förslag till lag om den vetenskapliga
äganderätten. I Spanien har redan år 1927 framlagts
ett förslag till lag i ämnet, vars vidare öden emellertid
äro mig obekanta.
Frågan om den vetenskapliga äganderätten liar varit
uppe på programmet för den internationella föreningens
för industriellt rättsskydd kongresser såväl i Genève
1927 som i Rom 1928. Vid båda tillfällena ställde man
sig avvaktande. Frågan ansågs icke mogen för lösning.
Den vidare behandlingen har uppskjutits till en
kommande kongress.
Den internationella handelskammarens kommission
för industriellt rättsskydd har också haft frågan under
behandling vid varje sammanträde under de senaste
åren. Vid sammanträdet i Paris den 15—16 mars i år
behandlades det i det föregående refererade nya
förslaget till konvention i ämnet och det fattades då en
resolution, vari förklarades, att förslaget ifråga icke
syntes vara ägnat för praktiskt förverkligande av det
höga mål, mot vilket Nationernas förbunds
kommission för intellektuellt samarbete strävade. Emellertid
syntes arbetet i saken böra föras vidare och en
subkommitté tillsattes för att söka finna en praktisk lösning
av frågan om en rättmätig -belöning åt upphovsmännen
till vetenskapliga upptäckter.
Nu kommer förmodligen det ifrågavarande
konventionsförslaget att ay Nationernas förbund utsändas till
de olika regeringarna för yttrande. Förslaget, som ännu
är så nytt, att det knappast hunnit att uppmärksammas,1
torde väl också på olika håll inom intresserade kretsar
bli föremål för diskussion och förslag till ändringar och
modifikationer lära väl framkomma. Man liar att med
intresse avvakta frågans vidare utveckling.
1 I Journal des Economistes, 15 jan. 1929, finnes införd en
uppsats »La propriété scientifique» av Pernand-Jacq, vari lämnas en
redogörelse för konventionsförslaget med kritiska anmärkningar.
o
Ånggenerator typ Niclausse.
En ny ånggeneratortyp är den i närstående figurer
schematiskt visade konstruktionen, uppfunnen av
fransmännen J. och A. Niclausse.
Det särskilt betecknande för densamma är, att runt
omkring en förbränningskammare — som kan matas
med pulverformiga, fasta eller flytande bränslen —
är anordnad en serie grupper av tubformiga element för
alstrande av ånga, varvid de i elementen ingående
metalliska tuberna bilda väggarna till
förbränningskammaren.
Man undslipper följaktligen de eljest vanliga, av
eldfast tegel förfärdigade väggarna till
förbränningsrummet, vilka, såsom uppfinnarne göra gällande i
patentbeskrivningen, endast dåligt uthärda de höga
temperaturer, som förorsakas av den direkta utstrålningen från
eldstaden och som dessutom tarva ett dyrbart underhåll.
Vägarna till förbränningskammaren utgöras alltså av
förångningstuberna, vilka utsättas för den direkta
utstrålningen från eldstaden, varigenom ångpannans ef-
fekt väsentligt stegras, varjämte på grund av dessa
för-ångningsväggars intensiva absorberande av värmet
temperaturen i kammaren håller sig under smältpunkten
för askan, som alltså alltid lätt kan avlägsnas i form
av stoft eller damm.
Särskilt utmärkande kännetecken på Niclausse-pannan
äro följande:
a) Var och en av grupperna förångningselement
bildar i sig själv en komplett ångpanna med sin egen
funktion, vilken panna är utrustad med
ångöverhettnings-tuber resp. förvärmaretuber, sammankopplade med
varandra;
b) samtliga grupper förångningselement äro
anordnade koncentriskt eller annorlunda runt omkring den en
central eldstad bildande förbränningskammaren,
varvid i. varje grupp förångningstuberna ligga framtill, så
att en metallisk vägg till förbränningskammaren bildas,
och överhettningstuberna resp. förvärmaretuberna
baktill på sådant sätt, att de förra omgivas av de senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
