Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN 158
De båda kusinernas resa genom Roslags bergslag 1807.
(Meddelat av Pehr Johnsson.)
(Slut fr. nr 18.)
Om morgonen därpå, den 24, voro vi åter resfärdiga
klockan 8, sedan vi tecknat oss i ett därvarande album.
Vid förbifarten hälsade vi nu på geschwornen Wijel
vid Dannemora gruvor, och besågo dess samlingar av
mineralier, som voro rätt vackra, I förbifarten besökte
vi ock konstmästaren Beronius på sitt boställe vid
gruvorna. Vi foro sedan genom den vackra Wendels
socken och sågo Örbyhus slott på andra sidan sjön, men
kunde ej komma dit, emedan ingen var hemma i
torpet, där man plägar få båt. Det var här, som konung
Erik slutade sina dagar. Vi hade fått adress på Östra
Ekeby, tre mil från Österby, och fingo även hästar
här till Yvra, 2 mil. I östra Skeby åto vi middag och
fägnade oss med smultron och mjölk, tillika med vår
matsäck. Vi smakade ock på färskt dricka eller vört,
som de höllo på att brygga, men det var för drygt. I
Yvra körde vi in hos Måns Lars’ änka, som gav oss
ett gott kaffe. Här voro många bönder, som väntade på
sjuka och blesserade soldater, dem de skulle föra hem
åt Helsingland. Vi hunno ej vänta ut dem utan reste
förbi Tierps kyrka och stora gärden, som stodo
förträffliga, Kommo så till Öresläta krog och togo där
till vänster ifrån stora vägen, för att komma till
Söderfors, som från Yvra är 2 i/o mil. Det är mest
skogsväg. Untra gård hör till Söderfors. Där begyntes en
alkärrsmosse, som man tycker skulle kunna utdikas,
men dock efter skedd mätning, ej tyckes gå an.
Emellertid finnes här en omåttlig tillgång på en fet jord
att göda åkrar med.
Närmare bruket ligger vägen mera högländ, var
nyanlagd med slagg, men därpå överhöljd med sågspån,
så att man åker så tyst som på en gräsvall. Älven
begynner att bukta fram i krökarna och dånet börjar
höras. Äntligen visar sig bruket, som ligger på en ö i
Dalälven, 14 mil lång och bred. I den grenen, över
vilken man på flera broar for in till ön, ligga alla verken
med sina dammar, smedjor, masugnar, brukskvarn, såg
och båtar, varpå kol hitföres. Bruksgården och
smedernas hus ligga in på ön i en krets med gator och torg,
ordentligt anlagda. Vi togo in från värdshuset, som är
rätt väl byggt av sten. och i övrigt är man där ganska
bra både logerad och betjänt. Det dröjde ej länge
innan det blev bekant hos fru Grill, vilka vi voro. Hon
hade därom blivit underrättad av betjänten. Sedan vi
ätit hemma, gjorde vi en promenad omkring bruket för
att se hela belägenheten och gingo sedan till vila.
Lördagsmorgonen den 25 voro vi bittida uppe, klädde oss
och drucko vårt kaffe, till icke ringa del störda av de
supande varelser, som borde ha en annan stuga att
hålla till i. Men innan vi hunno ut blevo vi bjudna till
middag hos fru Grill. Vi gingo därför upp på
bruksgården kl. 11 fm. för att göra visit, och funno där
generalkonsuln Grill ifrån London, med fru och
tvänne döttrar, fru Tham med tvänne döttrar och fru
Östberg med en dotter. Värdinnan själv var ute och
styrde om bruksrörelsen i sin byggnad och mera av
ekonomien varmed hon hade att göra. Men snart kom hon in
och tog oss ganska väl emot. Byggnaden är av trä i
tvänne våningar efter gamla viset och möbleringen är
sådan, som den i gamla tider har varit hos välmående
folk. Fågelkabinettet är i en flygel åt trädgården,
vilken nu stod under tillbyggnad av rum för djurens och
fåglarnas utvidgning. De äro nu alla i ett rätt gott
stånd och förökas dagligen med nya. Åt gårdssidan äro
två flyglar, i vilka inspektören bor i den ena. Malmen
i högar och kalksten samt masugn ligga strax inpå
husen utom staketet. Smedjorna vidtaga sedan och
räcka med de övriga verken så långt som denna
älvgrenen är bred. Den har sitt utlopp emellan.
Ankarsmedjorna äro synnerligen väl övade, och smidde icke
sällan 10 à 12 av dessa ibland på ett ställe. Alla
smeder äro också snälla här, att de kunna nyttjas i
ankarsmedjan när det så påfordras. De stora
ankar-stängerna göras ej i ett stycke utan bitar vällas ihop,
och klorna vid de små ankarena vällas. Man är rädd
att 7 eller 8 personer, som smida på en fläck, skola
slå varandra i huvudet med hamrarna, men de göra
det intet, och råkas ej en gång med släggorna, men
hålla dock takten i slaget utan minsta ivring. Man
har begynt att tackla båtar med järntenar, som äro
länkade i varandra, och det går rätt bra. Vi sågo en
båt så utrustad. Ovanför fallet är älven bred som en
sjö och uppfylld med större och mindre grönskande och
lövrika öar, så att man tror sig vara i en arkipelag.
Även så är det nedanför bruksön. Den är väl störst
ibland alla och lämnar älven framför flytande på båda
sidor 0111 sig. I den östra grenen äro verken anlagda, men
den vänstra, som slutar sig till Hedenlundahållet, har
starkare forsar, som ej tillåta dämning. Likväl skola
de kunna styra där utför med båtar och således ro
hela ön omkring. En promenad till sjöss i cle här
inrättade slupar är ganska härlig på så varma dagar,
som det nu var. Ön är mera lång än bred. Den ena
hälften av längden intager åbyggnaden. Blott några
ängar och slakar äro odlade. Den andra hälften av
ön är skogbeväxt och så vild, stenig och sumpig, som
något sterilt ställe kan vara. På den övra ändan är
dock något avrödjat och odlat för höbärgning till
smederna, som däri hava små lador för att föra hem höet i
om vintern. Jag var dit om söndagsmorgonen den 26
för att se den västra forsen eller forsarne, ty de äro
visst tre på varandra; men jag kunde ej komma fram
för markens sumpighets skull, och hade väl ej heller,
som ensam, kanske hittat vägen rätt. Jag kom dock
hem tidigt nog för att hinna kläda mig att gå i
kyr-kan, där herrskapet samfällt infann sig i rätt tid.
Denna kyrka är också nybyggd, såsom påskriften visar
i stenen på tornet: Gudi helgad 1792. Arkitekturen är
simpel, men värdig, med torn och klockor. Altaret är
i västra ändan och ett förgyllt kors på detta. På södra
sidan därom är predikstolen, och på den norra
herrskapets läktare med egen ingång, även har sakristian
där sin ingång. Över stora dörren, som vettar mot
bruket, varest en bra och kostsam väg anlagts, som
blivit fylld i kärraktig jordmån, är en stor läktare.
Ännu är här ej något orgelverk. Kyrkoherde
Björkman bor ganska väl norr 0111 kyrkan och längst bortom
bruket i väster. Hos honom gjorde vi visit, tillika
med generalkonsuln Grill, om eftermiddagen. Rektor
Flintenberg var ock här ute 0111 aftonen. Han bor i
Stockholm och är svåger med kyrkoherden. Om afto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
