Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN 166
ningen destilleras, då gasolinet avgår och lämnar
omkring 3,75 viktsdelar medelgott harts, utgörande
omkring 20 % av det ursprungliga hartset. Det
avdestillerade gasolinet kan åter användas i processen. Medan
ovan angivna siffror utvisa, att 70 % av det
ursprungliga hartset kunna återvinnas såsom förstklassigt harts,
så varierar detta belopp i praktiken mellan 70—75
I det föregående har ett sätt för uppfinningens
utförande beskrivits, vilket omfattar två operationer.
Förfarandet kan även utföras — ehuru med mindre
värmebesparing — genom att använda blott en enda
avkylning, förutgången av en upphettning, för att trygga
uppkomsten av en riktigt homogen lösning, vilken efter
avkylningen lämnas i vila, så att ett avskiljande av
vissa beståndsdelar kan äga rum. Det låter sig även
göra och kan i vissa fall vara fördelaktigt att öka
antalet operationer eller stadier i förfarandet, dvs man
kan använda en serie av få eller flera separeringar av
nu anförda slag, åtföljda av en slutseparering. Det är
även möjligt att, ehuru med mindre fördel och ekonomi,
upplösa harts i gasolin och därpå tvätta lösningen med
furfurol utan att försöka åstadkomma någon homogen
lösning. Metoden utgöres därför, generellt taget, blott
av borttagandet av färgämnen eller färgande kroppar
från harts genom dettas lösning i gasolin eller ekvivalent
lösningsmedel samt färgämnenas avlägsnande medelst
furfurol. Den stegvisa separeringen behöver icke
utgöras av en sådan med tyngdkraftens tillhjälp, utan att
även andra separeringsmetoder, ex.
centrifugalsepare-ring, kunna ifrågakomma.
Ehuru gasolin särskilt angivits såsom lösningsmedel
för hartset och furfurolen torde det bemärkas, säges
i patentbeskrivningen, att uppfinningen även avser
användandet av ekvivalenter för gasolin, såsom andra
mi-neraloljedestillat med icke för hög förgasningspunkt.
Lättare, till smörjning tjänliga destillat hava även
använts. En tung kolväteprodukt är likväl olämplig eller
oanvändbar på grund av dess sönderdelande verkan på
hartset vid bortdestillerandet av kolvätet. Fördelen med
användandet av furfurol är den, att detta ämne kan gå
i lösning med gasolinet och lösa eller absorbera hartsets
färgande kroppar, men dessutom sedan kan i stor mängd
avskiljas från såväl gasolinet som största delen av
hartset utan att lämna ifrån sig de upptagna färgkropparna.
De uppgivna temperaturerna äro i hög grad en
smaksak, ehuru det är önskvärt, att hartsblandningen i
början upphettas till en tillräckligt hög temperatur för att
göra densamma homogen (ex. över 38° C) samt att
av-kylningstemperatuTen vid slutet hålles vid —4° C.
Högre temperatur än 46° C och lägre än —12° C äro
troligen nödvändiga för att åstadkomma den
lämpligaste utgångslösningen och erhålla ett maximumutbyte
av prima harts, men mindre fullgoda ehuru användbara
resultat — vad kvalitet och kvantitet angår — kunna
vinnas med från de ovan angivna avvikande
temperaturer.
Det prima harts, man erhåller medelst metoden, har
vissa karakteristiska egenskaper, genom vilka det
skiljer sig från vanliga trähartser, inklusive sådana som
äro delvis renade. Alla sådana hartsarter innehålla
färgade kroppar, vilkas verkliga natur är obekant, men
vilka hava vissa ofördelaktiga inverkningar på hartsets
användbarhet inom vissa fabrikationer, exempelvis
tillverkning av hartstvål.
Biz.
Konkurrens och rationalisering.
Ur en artikel i »Industriförbundets meddelanden»
av civilingenjör Olof Kärnekull.
Det internationella läget är i stort sett sådant, att
alla industriländer numera tillämpa samma metoder för
rationaliseringens genomförande; en del ha kommit
längre än andra, men det är endast en tidsfråga, då de senare
hunnit ännu ett steg mot fulländning. Och för alla
dessa länder gäller det naturligtvis att med hjälp av de
rationellaste medel inom försäljningsområdet skaffa nya
avsättningsmarknader för produkterna.
För Sveriges vidkommande kommer därtill, att en av
vår industris svåraste konkurrenter —- Tyskland •—
måste tillgripa exceptionella medel för krigsskuldernas
amortering. Tyskland har i stor utsträckning hittills
lånat pengar för dessa amorteringar. Detta går
naturligtvis icke i längden, utan man måste till varje pris
söka få ett så stort överskott från industri och handel,
att man därmed kan amortera skulderna. Tyskland
befinner sig i ett sådant läge, att det måste organisera sin
industri för, vad jag vågar kalla, en onormal
effektivitet. Under ett sådant nödläge få ofta cle sociala
intressena stå tillbaka, och den tyske industriarbetaren utför
många gånger sitt arbete för löner, som här hemma
skulle rubriceras som nödhjälpslöner — och det är just
vad de i verkligheten äro för Tysklands vidkommande.
Frankrike går i rask takt in för en intensivare
industrialisering, och där bedrives en storslagen verksamhet
för den industriella driftens rationalisering. I Italien,
Spanien, Polen, Tjeckoslovakien, Indien, Kina, Japan,
Egypten, Brasilien, osv, överallt bygger man fabriker
utrustade ocli ledda efter västerlandets rationella
metoder, med massproduktion och avsättning av
produktionsöverskottet i andra länder och världsdelar som
slutligt mål. Men då man i Amerika — och även i
Skandinavien — låter rationaliseringsarbetet följas av högre
arbetsförtjänst, så arbeta alla de här uppräknade
länderna med låga arbetslöner, men utnyttja i övrigt de
företräden, som rationalisering och masstillverkning
kunna bjuda, Vad man anser vara försörjning i ett
land betecknas som mindervärdig lön i ett annat.
Flera av cle här omtalade länderna ha hittills räknats
till världens säkraste åkerbruksidkande folk. Nu arbeta
dessa intensivt på att övergå till industriländer. I den
mån utvecklingen skrider framåt i denna anda, kommer
naturligtvis konkurrensen att stegras, men samtidigt
måste ju de olika länderna bli allt mera beroende av
varandra. I konkurrensen om avsättningsmarknadenia
vinner den, som kan följa med i prissänkningen, och priset
regleras av produktionsöverskottet från cle olika
länderna. Varje land måste å sin sida söka bliva av med
överskottet genom export. Och så komma vi in på
dum-pingpriser och andra illojala metoder, men vi skola icke
uppehålla oss därvid. Det primitivaste medlet för att
skydda den inhemska industrin mot denna
fruktansvärda konkurrens är ju tullarna, och de tullmurar, som
de olika inom- och utomeuropeiska industriländerna
omgärdat sig med, äro ofta oöverkomliga för cle svenska
produkterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
