- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiosjunde årgången, 1929 /
202

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

INDUSTRITID N INGEN NORDEN

Betong såsom vägbeläggning.

Av direktör Tage Bilde.

(Uppsatsen utgör väsentligen förf:s föredrag i Chalmersska ingeniörsföreningens Stoclcholmsavd. d. 17 sistl. maj.)

Från att under det senaste halvseklet ha spelat en
relativt underordnad roll vid sidan av järnvägarna, ha
landsvägarna numera ryckt fram som det mest aktuella
kommunikationsmedlet i vårt land. Den hastigt
framträdande motorismen har drivit fram utvecklingen så
brådstörtat, att det varit och är fara å färde, att man
beträffande vägarnas iordningsställande och underhåll
icke skall kunna återhämta försprånget och sedan hålla
jämna steg med trafikens ökning. Om motorismen
vållat svårigheter, så kan den utom sitt samhällsgagn peka
på en årlig extra tribut av ca 30 miljoner, vilken i stort
sett oavkortad går till underhåll och förbättring av
vägarna.

Automobilismens hastiga genombrott
i vårt land har utsatt våra vägar för
påfrestningar, som tidigare varit
okända. Detta icke enbart som en följd av
den ökade trafikintensiteten såsom
sådan. utan även av gummiringarnas
sugning på vägbanan. Då de äldre
fordonen med sina järnskodda hjul
huvudsakligen utsatte vägbanan för en
stötverkan, åstadkomma däremot
motorfordonen med sina gummiringar en
växelvis hoppressande och lyftande åverkan.
Det är dessa för våra vägar nya och
kraftiga »sugpåkänningar», som i
allmänhet torde vara anledningen till att
underhållet på våra vägar kommit att
stiga så snabbt de senare åren.

Fordonen slita på vägbanorna, och
vägarna, sådana de nu i stort sett äro,
åverka fordonen i en utsträckning, som
är flerfalt kostsammare än fordonens
åverkan på vägbanorna. Det torde
därför vara ett stort ocli gemensamt
intresse hos väghållare och trafikanter att få
de vägar, som äro hårdast trafikbelastade, satta i ett
sådant skick, att underhållskostnaderna för vägarna samt
drifts- och slitagekostnaderna för fordonen bli de lägsta
möjliga.

På vägsträckor med en trafikintensitet av 300 fordon
pr dag därutöver har det visat sig vara ekonomiskt
fördelaktigt att förse vägbanan med permanent beläggning.
Underhållskostnaderna på en grus- eller makadamväg
äro nämligen då så stora, att de täcka ränta, amortering
och underhåll på en varaktig beläggning.

Vid val av beläggning bör den typ komma till
utförande där summan av vägkostnad och fordonskostnad blir
den minsta möjliga. Med vägkostnad menas då ränta på
och amortering av anläggningskostnaden samt
underhålls- och rengöringsarbeten. Med fordonskostnad menas
ränta och amortering för fordon, reparationer,
drivmedel såsom bensin, olja o. d., gummiringar vid
motorfordon. försäkringar och skatter m. m.

Enär vägkostnaden i regel är ringa i jämförelse med
fordonskostnaden, lönar det sig i de flesta fall att lägga
ned avsevärda belopp på vägarna för att därigenom
bringa ned fordonskostnaclen, särskilt kostnaden för for-

donens förräntning, amortering och bensinförbrukning.
Vägproblemet är därigenom även ett nationalekonomiskt
problem av stor betydelse.

*



De tre beläggningsmaterial, som torde komma ifråga
för permanent beläggning, äro smågatsten, asfalt och
ce-mentbetong.

Meningarna om de olika materialen äro i vårt land
ännu delade. Orsakerna härtill äro flera. De material,
som under längre tid varit använda hos oss, känner man
väl till, då däremot exempelvis cementbetong är ett här
i landet relativt nytt vägbeläggningsmaterial. Smågat-

Fig. 1. »Sallcrupsvägen», betongväg utanför Malmö.

stenen har man lärt sig uppskatta som ett slitstarkt
material med förstklassiga egenskaper för den trafik, som
förr var för handen. Våra dagars snabba, täta och tunga
trafik kan emellertid medföra påfrestningar på
vägbanan, som smågatstensbeläggningen icke på önskligt sätt
förmår motstå. Asfalten har också sedan ett femtontal
år tillbaka kommit i användning och under gynnsamma
förhållanden fyllt ställda krav på förekommande
trafik-belastning.

Det nya får ju i regel vänta på erkännande, närmast
beroende på kända tröghetslagar, och cementbetongens
införande som vägbeläggning i vårt land utgör inget
undantag från denna oftast dyrbara regel.

Vid jämförelse mellan nämnda tre beläggningar,
smågatsten, asfalt och cementbetong, särskiljer man dem i
två huvudgrupper: elastisk och styv beläggning.

Som elastiska beläggningar räknas smågatsten och
asfalt, och som styv beläggning cementbetong.

Smågatstenen är visserligen i och för sig lika »styv»
som cementbetong, men då stenarna i en
smågatstensbe-läggning i sidled endast äro hopbundna med varandra
med ett material, som sist av allt är ett bindemedel,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:02:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1929/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free