Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Fig. 6. »Bates Test Road>.
beläggning komma till användning, då ju underhållet
håller sig inom rimliga gränser. På vägar med större
trafik, och som redan ha en starkt komprimerad körbana,
kan med hänsyn till penningknappheten även billigare
beläggning i vissa fall försvaras, ehuru även där
betongen i längden ställer sig mera ekonomisk. I sådana fall.
där trafiken synes vara stadd i ökning, torde emellertid
betongen utan överdrift få sägas vara den enda
beläggning, som kan fullt försvaras.
Betongens konkurrenskraft belyses kanske bäst av att
man i USA årligen sedan 8 år tillbaka av staternas
gemensamma överstyrelses anslag till de statliga
stråkvägarna anslår icke mindre än 80 % till betongvägar
och endast 20 % till asfalt-, tegel- och stensatta vägar.
Ehuru utförandet av en betongväg kan synas nog så
enkelt i jämförelse med många andra
betongkonstruktioner, broar, kupoler o. dyl., kräver detta arbete en
omsorg, större ä vad man vid andra betongarbeten
anser nödig. På grund av betongkakans ringa tjocklek
i förhållande till längd och bredd, fordrar den en mycket
stor homogenitet. Temperaturskillnaden på betongens
över- och undersida är vid vissa tillfällen rätt stor,
varigenom betongkakan blir utsatt för spänningar.
Homogeniteten uppnås med mycket enkla medel: kontroll av
tillsatsmaterialierna, sand och makadam, kontroll av
ce-ment- och vattentillsats, blandningstid samt
stampningsarbetets utförande med maskiner. Efterbehandlingen bör
även systematiseras, så att möjligaste jämnhet i
betongens fuktighållande uppnås.
Den typ av betongväg, som numera fått den största
användningen, visas i fig. 6. Den har blivit grundligt
provad på många ställen, kanske förnämligast vid den
s. k. »Bates Test Road» i Illinois i USA, vilken stat
antagit betongvägen som sin enda högklassiga vägtyp
och fastställt normalprofilen enligt ovan nämnda
tvärsektion. Betongvägen mellan Malmö och Lund, utförd
1926, har byggts enligt fig. 4, i stort sett lik Bates typ.
Under senare åren i vårt land byggda betongvägar äro
utförda enligt samma typ med eller utan nätarmering.
Då betongen kommer till användning som beläggning
på gamla, hårt tillkörda och komprimerade vägar är en
tjocklek av 15 cm icke nödvändig. Det torde för varje
betongbildad vägtekniker stå klart, att när en gammal
stråkväg anses pålitlig nog att beläggas med ett 8 cm
tjockt asfalttäcke, då finnes det ingen anledning att i ett
sådant fall använda en tjocklek på betongen, som räcker
väl till på nylagda vägkroppar. Detta vore endast att
onödigt fördyra och försvåra betongens användning.
Jämförd med en 8 cm tjock asfaltbeläggning’ erbjuder en
12 cm tjock, nätarmerad betongbeläggning så mycket i
ökad stabilitet, att den obetydligt högre
anläggningskostnaden inom få år betalt sig i minskat underhåll och
genom .sin större livslängd inbespara.!’ icke föraktliga
kostnader.
Teknisk översikt.
Om ett impregneringsmedel skall utveckla sin fulla
verkan, så måste det vara lösligt, men det får å andra
sidan icke låta uttvätta sig genom regn och snö. Däri
ligger en viss motsägelse. Men det finns en utväg. De
flesta träförstörande svamparna betjäna sig vid sitt
angrepp på träet av svaga organiska syror. Man kan alltså
såsom skyddsmedel välja ett ämne, som är olösligt i
vatten, men lösligt i svaga syror. Dessa egenskaper
förenar det nya träimpregnerings medlet
zink-arsenitet, arseniksyrlighetens zinksalt. Dess
lösning angriper icke järn och stål, men tränger lätt in
i träet. Dess lösning angriper icke järn och stål, men
tränger lätt in i träet. Saltet löses under tillsats av litet
ättiksyra. Sedan träet impregnerats med lösningen,
avdunstas vattnet och ättiksyran genom långsam torkning.
Så behandlat trä leder icke elektriciteten, men låter
måla sig. Genom den första egenskapen skiljer det sig
fördelaktigt från klorzink, genom den senare från
kreosot. Zinkarsenitet låter svårare avlägsna sig från träet
än något annat konserveringsmedel, något som bevisats
genom flera timmars kokning av impregnerade träbitar
och genom försök i det fria. Därjämte är det 30 gånger
så giftigt som kreosot. Låter detta
impregneringsförfa-rande utföra sig billigt, torde det vara välkommet såsom
skyddsmedel för telegraf- och telefonstolpar m. m. (Die
Umsehau.) Hgt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
