Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223 INDUSTRITID N INGEN NORDEN
farer, ifall de antoge de automatiska stolarna, men
sedan beräknat de oövervinneliga kostnaderna för
förändringen. Jag skulle vilja återge dessa fabrikanter
jämnmod. Lancashirestolens dagar äro ännu icke
räknade. Jag ber alla sådana fabrikanter att sammanställa
alla fakta och själva göra sin beräkningar.
I en tidningsartikel har jag också påträffat ett
beklagande över att mellanhänder uppköpa maskiner till
löjligt låga priser och göra sig stor vinst genom att
sälja dem utomlands. Maskinerna utföras i betydande
mängd till Ryssland, Kina, Balkanstaterna, Spanien
mfl länder, med det resultatet, att utlänningen, som
köper de begagnade maskinerna fullt färdiga för
igångsättning och kapabla att lämna full produktion, kan
producera sina varor till lägre kostnad och sälja dem
till mycket lägre pris än Lancashires mera dyrbart
eki-perade fabriker. Artikeln rörde sig huvudsakligen om
spinnerimaskiner, men detsamma äger även rum med
väverimaskiner. En textiltidskrift, som uttalade sig
om förhållandet, framhöll, att en sådan trafik är
oriktig ur industriell och ekonomisk synpunkt, det kan ej
vara rätt, att stoppade fabrikers maskineri säljas billigt
utomlands till yrkesrivaler, så att de kunna snappa åt
sig våra kunder och behålla dem. Om detta resonemang
är riktigt, gå innebär det, att ju billigare fabrikerna
äro ekiperade, desto bättre kunna de konkurrera, och
häri instämmer jag. Dessa två synpunkter slå
egentligen ihjäl varandra. Den ena säger, att det nuvarande
maskineriet är föråldrat, att de dyrbarare automatiska
maskinerna måste införas, om vi skola rädda oss och
icke drivas bort från världsmarknaden. Den andra
förklarar, att om utlänningen köper våra gamla maskiner
och sätter dem i arbete, så blir han i stånd att
underbjuda och besegra oss på samma marknader. Av de två
alternativen fruktar jag mer för inköpet av vad man
kallar föråldrade maskiner.
Då tidskriften i ett senare nummer ännu en gång
omnämner artikeln om exporten av begagnade
maskiner, sysselsätter den sig med totala beloppet av det
textilmaskineri, vi exportera, och beklagar
förhållandet. Jag vet ej, vad artikelförfattaren skulle ha sagt,
om han hade haft de riktiga siffrorna till hands. Han
uppgav värdet av de maskiner, vi under ett år
exportera, till 994 000 pund, men naturligtvis var detta
endast en månads export. Värdet av det exporterade
textilmaskineriet under november förra året var över
1 000 000 pund. Naturligtvis är jag såsom tillverkare
av textilmaskiner stolt över detta faktum, eftersom om
vi ej hade exporterat maskinerna, så hade Tyskland,
Amerika och Frankrike gjort det. Jag tror, att clen
bästa industrin för ett land är den, som betalar mest
till arbetskrafterna i förhållande till
produktionskostnaden i dess helhet, och jag tror att jag har rätt i
denna min åsikt. I parentes vill jag nämna, att omkring
75 proc. av textilmaskinernas värde gå ut i avlöningar,
medan vid tillverkningen av bomullsvaror endast 25
proc. komma på arbetslönerna.
År 1915 skrev jag en uppsats med rubriken »Den
automatiska vävstolen kommer», vari jag förklarade,
att ur maskinell och mekanisk synpunkt finnas
automatiska vävstolar lika fullkomliga i sitt slag som den
vanliga stolen, att vid en lägre fart än den nuvarande,
med ett större antal stolar per vävare, med samma
garnkvalitéer, den vanliga stolen skulle tarva en
betydligt stegrad effektivitet, att samma ekonomiska
princip förelåg härvid som vid automatiska stolar,
nämligen, att arbetskraft ersattes med kapital. Stolar
som gå långsammare innebär ett större antal stolar och
i följd härav större kapitalutlägg i förening med
mindre arbetskraft. Det blir kanske lägre
tillverkningskostnad beträffande det vävda tyget, dvs lägre kostnad för
vävning av ett stycke, i förening med en ökning i
vävarens sammanlagda löneinkomster. Och nu kommer
jag till den för hela frågan avgörande punkten. Är det
kommersiella resultatet vid automatiska vävstolar lika
gott som med de vanliga stolarna i vårt land? Eller
lämnar kapital, investerat i automatiska stolar lika gott
utbyte, som om det vore investerat i vanliga stolar?
Jag framkastade denna fråga vid det tillfälle, då jag
skrev nyssnämnda uppsats, och jag giver samma svar
som jag gav då, ett svar som icke bestridits. Jag
konstaterade, att dagen för de automatiska stolarna hade
grytt, att vi stodo inför en snabbare utveckling, än vi
hittills bevittnat, att det var synnerligt svårt att göra
en jämförelse på grund av då föreliggande statistik av
något värde, att jag kommit i beröring med många, som
haft erfarenhet av automatiska stolar, att jag hade sett
många kalkyler, och att jag hade korsförhört
fabrikanter, som prövat på de automatiska stolarna, men
alla hade undvikit att besvara det för frågan
avgörande, det reella eller kommersiella utbytet, dvs huruvida
de haft bättre eller lika stor inkomst på det kapital,
de nedlagt på automatiska stolar, som på det de
nedlagt på vanliga stolar. Nu efter mer än 12 års förlopp
och fortsatta undersökningar ger jag samma svar: det
är icke möjligt att för närvarande i vårt land insätta
nya automatiska stolar, som giva lika god ränta på
det insatta kapitalet, som om det nedlagts på vanliga
stolar. Jag trotsar vem det vara må att kunna
framlägga en motsatsen bevisande balansräkning, som
håller provet inför sakkunniga. Jag förväntar, att mitt
påstående skall röna motsägelse på vissa håll, och
därför vill jag försvara mig på förhand. Man säger
kanske, att jag icke är intresserad för automatiska stolar
utan i stället vill skjuta de vanliga i förgrunden. För
att möta denna befarade attack måste jag då meddela,
att min firma exploaterar den automatiska stol, som
jag uppriktigt tror vara den finaste i marknaden.
Uppfinningen är applicerbar på såväl överslag- som
under-slag-stolar, vilket gör det möjligt att använda samma
stolsystem som hittills använts. Och när jag säger er,
att vi nyligen levererat 190 sådana stolar till en enda
firma, och att de anbringat anordningen på 100
förutvarande stolar, så förstå ni, att det ej är endast ett
experiment, och att det ligger i mitt intresse att så
mycket som möjligt framhålla den automatiska stolen. Jag
går ännu längre och påstår, att clen automatiska stolen
har fått fast fot, men att ett allmänt införande av
densamma endast kommer att ske gradvis på grund av de
ekonomiska utsikterna för den, vilka jag ovan
framlagt för eder. I min föregående avhandling
konstaterade jag, att många och växlande faktorer följde på
varandra, vilka voro ägnade att tynga ned vågskålen
mer och mer till förmån för den automatiska stolen.
Icke blott de tekniska framstegen utan även
förändringar i den sociala lagstiftningen och därmed
sammanhängande förhållanden föra utvecklingen stadigt i
den riktningen, att den automatiska stolen vinner
alltmera terräng. Ni. få ej tro, att jag därmed vill säga,
att den kommer att tvinga sig in i vävningens alla
branscher och förgreningar, jag tänker nu
huvudsakligen på stapelindustrin i omönstrade och oblekta
varor. När stolen har befästat sin ställning i
stapelindustrierna, först då blir inbrottet på övriga områden
häftigare. Många generationer komma att förgå, innan den
automatiska stolen vinner seger över lag. Det är sanno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
