Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
INDUSTRITID N INGEN NORDEN
Misskända uppfinnare.
Att teknikerns oeli speciellt uppfinnarens yrke och
liv icke alltid är en dans på rosor kan säkerligen
omvittnas av mer än en som sysslar och sysslat med
nykonstruktioner och uppfinningar. En tröst för dessa,
om ock klen, torde dock vara, att våra dagars
uppfinnare i allmänhet kan påräkna en helt annan förståelse
än forna tiders. Det fanns nämligen en tid, då en
uppfinnare betraktades som en brottsling och även
behandlades som en sådan och då varje maskinell anordning
ansågs vara till förfång för mänskligheten, nära nog
som resultat av onda makters spel på vår syndiga jord
och följaktligen borde förintas.
Redan den urgamla kinesiska sagan förtäljer om ett
»i uppfinnarekonsten förfaret grannfolk», som byggt
en »flygande vagn», med vilken med västanvindens
hjälp företogs en färd till kejsaren av Kina. Kejsaren
befallde emellertid, att flygvagnen ofördröjligen skulle
förstöras, »emedan han icke önskade, att hans
undersåtar skulle lära känna dylika».
Om kejsar Tiberius berättas, att han lät avrätta en
tekniker, som omkring år 30 e. Kr. demonstrerade
för honom ett böjligt och okrossbart glas. Kejsaren
ansåg nämligen, att därest denna uppfinning bleve känd
skulle »guldets värde nedsjunka till krukkärlets»,
vilket icke finge ske. Genom denna förbrytelse har alltså
den misstänksamme och inbundne Tiberius lyckats
undandraga mänskligheten hårdglaset i över 1800 år.
Mera förståeligt, är kanske den romerske kejsaren
Vespasianus’ förfarande mot den tekniker som år 78
e. Kr. förelade honom en transportanordning för
sten-kolonner. Vespasianus, som vid byggandet av
Capitolium och Amfiteatern kunde haft stor användning av
denna uppfinning och därmed nedbringat kostnaderna,
avvisade honom med »att det arma folket måste
förtjäna något».
När det redan från den galliska hären bekanta
armborstet 1 000 år senare infördes i medeltidens kristna
stridshärar förbjöd 1139 års konsistorium dess
användande gentemot kristna. Det var här samma, krav på
humanitet i stridsföringen som vi nu senast under
världskriget fingo erfara, så snart det gjordes några mera
betydelsefulla vapentekniska förbättringar.
År 1422 uppfanns ett kvävesprängämne, som i
väsentliga delar överensstämmer med den av Nobel på
1880-talet uppfunna dynamiten. På clen tiden förstod
man emellertid ej uppfinningens betydelse. Man hade
helt enkelt ingen användning för den och det gamla
receptet, föll snart i glömska. Hur annorlunda skulle
icke världen nu tett sig om dynamiten kommit till
an-användning cirka 400 år före Nobel!
Många betydande uppfinningar ha kvävts i sin linda
av skråväsendets stränga och trångsynta bestämmelsen.
Så t. ex. lär en kopparslagare vid namn Hans Spaichel
i Nürnberg år 1578 avsevärt förbättrat järnsvarven.
Så snart saken blev bekant, anmäldes han emellertid
av de övriga mästarna i staden för rådet och tvingades
av detta att återtaga den redan sålda svarven.
Uppfinnaren måste vidare med ed förplikta sig att icke
bygga någon ny sådan och att förstöra originalet. Det
berättas även att en nålfabrikant i samma stael i
januari 1585 under hot om 50 guldens böter tvangs att
nedskrota en av honom uppfunnen nålslipmaskin,
I motsats mot dessa något osäkra, uppgifter vet man
med bestämdhet att en kopparslagare vid namn Wolf
Dibler, ävenledes i Nürnberg, år 1590 uppfunnit, en
svarv, försedd med ledarespindel. Då denne vid tillfälle
sålde en dylik svarv till en guldsmed, blev han
emellertid åtalad och dömd till 8 dagars fängelse.
Guldsmeden fick i sin tur under edlig förpliktelse lova att
hålla maskinen hemlig och blott ensam använda clen
samt uppsätta den i ett särskilt verkstadsrum, på det
ingen skulle frestas att rita av den. De andra
kopparslagarna. i staden fingo med ed förbinda sig att icke
visa någon utom hantverksskrået maskinen, och övriga
hantverkare förbjödos mot 50 guldens vite att beställa
och använda en dylik. Först cirka 200 år senare blev
svarven genom vandrande gesäller allmänt känd i
världen.
Då år 1727 ett tröskverk, som drevs med vattenkraft,
rekvirerade från Braunschweig till Bayern av en av
landets jorddrottar, sammangaddade sig bönderna mot
denna maskin, emedan den »tog tröskningsinkomsten
ifrån dem». På samma sätt förhöll det. sig med clen
första, ångkvarnen, vilken Boulton, en kompanjon till
James Watt, satte i drift år 1786. Tvenne gånger
stack befolkningen eld på denna och sista gången
förstördes den fullständigt.
Rätt anmärkningsvärt är, att ända in i förra
århundradet en hel del betydelsefulla uppfinningar, som
icke på något sätt kunde inverka på arbetarnas
anställnings- eller löneförhållanden, blevo föremål för
angrepp. År 1811, när redan gasbelysningen på sina håll
införts i praktiken, skrev t. ex. en av dåtidens mest
framstående kemister, John Webster, att
gasframställningen vore så besvärlig och kostbar att, trots de
värdefulla biprodukter, koks och tjära, som man härvid
erhöll, gasbelysningen endast vore att betrakta som ett
kuriosum och utan varje praktisk betydelse. Då en
tekniker vid namn Joseph Ressel sommaren 1829 i Triest
ville inmontera en av honom konstruerad propeller på
en mindre båt för att experimentera härmed, ingrep
polisen och förbjöd det, emedan den ansåg försöken
alltför riskabla. Ehuru man alltsedan 1819
experimenterat med oceangående ångfartyg och ifrån 1833
lyckats härmed utan någon som helst hjälp av segel,
förklarade år 1836 fysikern Larclner, som var en av
dåtidens främsta experter på ångmaskiner, att tanken på
oceantrafik mecl ångfartyg kunde jämföras med
»tanken på en resa till månen».
När Friedrich Krupp i Essen 1844 skickade sitt
första gjutstålskanonrör till krigsministeriet i Berlin,
avböjde detta varje prövning med de orden »att de
preussiska järnkanonerna, knappast lämnade något
övrigt att önska», och när den amerikanska uppfinnaren
Edisons representant 1878 i Paris demonstrerade den
första grammofonen för vetenskapsakademiens fysiker
beskylldes han vara buktalare och var nära att
mottagas med örfilar.
Även några av vårt lands nu levande, mest kända
teknici och uppfinnare ha haft trögt före i portgången
och till en början bemötts mecl mycken misstro. Så
t. ex. ställde sig många erfarna fysiker synnerligen
tvivlande gentemot den Dalénska solventilen, då den
år 1907 förelåg färdig, och dr Dalens tyska
patentanspråk avslogos och ansökningshandlingarna kommo
tillbaka med påskriften »Ausgeschlossen». Den ener-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
