Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
INDUSTRITID N INGEN NORDEN
Fig. 2. Docka i Liverpools hamn.
serats och utvidgats till dag- såväl som aftonskola.
Major Björkman var skolans föreståndare. Vintrarna
1879—80—81—82 tillbragtes där, och om somrarna
arbetade jag som filare vid Lindbergs mekaniska
verkstad eller Södra varvet som den också kallades. Linton
var då verkmästare där. På sommaren 1882 erhöll jag
anställning som biträde åt verkmästare Lilja vid
Graham Brothers mekaniska verkstad i Visby på Gottland,
och då verkstaden nedlades år 1884 återvände jag till
Stockholm och fortsatte i Tekniska skolan med
avslutning år 1885. Graham Brothers hade då kontrakt på
installation av ångcentral i Allmänna barnhuset i
Stockholm jämte utförandet av ett brunnsarbete på dess
gård för att förse tvättinrättningen med vatten, och
jag erhöll anställning som förman för detta arbete.
Denna brunn var rätt märklig för sin tid. En cylinder
av ångpanneplåt försedd med fläns upptill ställdes på
behörig plats och ett hissverk uppfordrade gruset, som
grävts upp inuti cylindern. Då dennas överkant
sjunkit ned till markytan, påskruvades en kortare del, som
förminskade diametern från omkring sex fot till tre
fot, De använda gjutjärnsrören voro försedda med
flänsar och allteftersom arbetet fortskred, påsattes ett nytt
rör till dess berget uppnåddes vid omkring 75 fots djup.
Här vidtog sprängningen, ett ganska riskabelt arbete
enär man måste arbeta vid stearinljus och klättra
uppför den vertikala stegen, sedan stubintråden till
dynamitladdningen var tänd. Snart nog kom vattnet, och
en ångpump uppsattes i bottenröret för att göra
fortsatt sprängning möjlig. Omsider var en ganska stor
kammare utsprängd och vattenflödet så rikligt, att
arbetet lyckligen avslutades. Brunnens djup uppgick då
till nittio fot. Ett trecylindriskt enkelt verkande
brons-pumpverk uppsattes, drivet med stänger från en
tre-svängd vevaxel, som verkade förmedelst kugghjul och
elektrisk motor.
Resan över Atlanten tog fjorton dagar och var väl
icke mera besvärlig än annars på den tiden.
Brooklyn-bron, som vi läst så mycket om såsom den tidens
största byggnadsunder, var det första, som tog vår
uppmärksamhet i anspråk, och därnäst ett stort rött
tegelhus med fjorton våningar. Vi emigranter landsattes i
Castle Garden i Battery park och efter vederbörlig
undersökning av hälsotillstånd o. d. inregistrerades vi.
Det torde väl knappast finnas någon byggnad på
jorden, genom vilken så inånga millioner människor
strömmat från främmande land, som Castle Garden i New
York. Några historiska data må därför här återgivas.
En minnesplakett av brons nämner bland annat, att
byggnaden uppfördes år 1807—1811 och kallades då
Castle Clinton. Efter kriget 1812 överlämnade
kongressen byggnaden till staden New York år 1823; då
kallades byggnaden Castle Garden. General La Fayette
mottogs här år 1824, president Jackson år 1832,
Kossuth 1851, prinsen av Wales 1860, Jenny Lind började
sjunga här år 1850. Åtta miljoner emigranter landstego
här mellan åren 1855 och 1890. Ombyggdes till
akvarium år 1896 och kontrolleras nu av The New York
Zoological Society.
Det svenska emigranthemmet vid Greenwich Str. var
överfullt för tillfället och vi fördes därför över till det
tyska. Nu blev det att söka arbete, men efter ett par
veckors fruktlöst sökande ansågo vi det vara bättre
utsikter i Philadelphia. Genom Augustanasynodens
emigrantmissionär i New York, erhöll jag anvisning på
svenska församlingens pastor där och genom honom fick
jag »board» hos en svensk familj. Jag glömmer aldrig
den syn, som mötte mig, då jag lämnade Broad Street
Station vid Pennsylvania-järnvägen. Utanför stadshuset
är en öppen plats och där var uppställt ett kompani
negrer med blanka svärd och lysande uniformer och
trekantiga hattar med vita strutsfjädrar! Och jag, som
knappast sett en neger förut, men läst om Lincolns
emancipation och negrernas likställighet, jag trodde nu
att dessa lysande svarta herrar voro medlemmar av den
lagstiftande församlingen.
Vecka efter vecka gick, men intet arbete stod att
finna, Detta gav mig dock tillfälle att bese staden. Det
stora stadshuset mittemot Pennsylvania järnvägsstation
var färdigt utom tornet och den väldiga bronsbyst av
William Penn, femhundra fot över marken, som nu
pryder det.
I Märket street gick en spårvägslinje, öster och
väster. Vagnarna här fördes fram av en underjordisk
stålkabel. I Green avenue vid Nionde gatan, norr och
söder, fanns en annan. Övriga spårvägslinjer använde
Till U.S.A.—New York, Philadelphia.
Våren 1887 emigrerade jag till Förenta staterna.
Såsom vanligt på den tiden gick vägen över Göteborg,
med engelsk ångare (»Orlando») till Hull och därifrån
per järnväg till Liverpool, där vi fingo vänta en veckas
tid för att komma med ångare till New York.
Slutligen inskeppades vi på en stor engelsk fraktångare,
inredd att föra boskap från Förenta staterna till
Liverpool och i retur emigranter till New York.
Fig. 3. Fort vid inloppet till New York.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
