Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan, adr.
Holländaregatan 20,
Stockholm. Publikationsorgan för
Svenska Uppfinnareföreningen.
Bilaga: Svensk Tidskrift för
Industriellt Rättsskydd,
innehållande redogörelser för
patent m. m. utfärdade av
K. Patent- och Registreringsverket
Nr 32 STOCKHOLM DEN 7 AUGUSTI. 1929
Innehall. Ett nationellt kulturprov. — Berlins hamnanläggningar. — Fyrtio år som ingenjör-emigrant i U.S.A. II. Av ing. G. A.
Åkerlind. ■— Leipzig-höstmässan. — Industribergbrytningen i västra Sverige. — Varumärkesmålet »Ahlas. — Föreningsmeddelanden. — Nya
svenska uppünningar. — Notiser. —■ Sv. tidskr. f. ind. rättsskydd: Patentbeskrivningar: — Kungörelser ang. patent. —Eftertryck
utan angivande av källan förbjudes. — Red. påtager sig ej någon obligatorisk åsiktsöverensstämmelse med ärade förf. uttalanden.
ETT NATIONELLT KULTURPROV.
Säkerligen gå i dessa dagar de flesta svenskar — icke
blott här hemma ■— med en förnimmelse av konflikt
mellan huvud och hjärta, mellan många års axiomatisk
lara, att Sveriges jord numera ej räcker till att föda sina
barn, och den välkomstvärme, varmed man mottagit
de niohundra från Gammalsvenskby i Ukraina.
Situationen är verkligen egendomlig. Ett folk, vars
majoritet inom den agrariska och ekonomiska
intelligensen sedan decennier tillbaka förkunnat, att Sverige
icke äger odlingsjord och utkomstmöjligheter för ens
det förhandenvarande invånareantalet — detta folk
blir föremål för det experimentet av ödet, att det från ett
avlägset land återfår ingenting mindre än en hel
församling jordens brukare, bondefamiljer. Ett folk, som
under de senaste åren allt ivrigare börjat lyssna till
röster, som förorda åtgärder ledande till om icke rentav
syftande åt emigration till Canada, Mexico, Australien
eller andra fjärran trakter av obesuttna men tilltagsna,
starklemmade svenska viljor — detta folk blir plötsligt
fyllt, av hänförelse över återkomsten av 900 goda,
matfriska bröder och systrar från en 150-årig landsflykt
och villigt sysselsatt med att skaffa de kärkomna
invandrarna hem och verksamhet i deras förfäders land.
En hel nation, en så ärevördig, anstor, respektabel
nation som den svenska, utsatt för någonting som hjälpe
oss ser ut som ett spratt!
Det kan verkligen te sig så, om man tillerkänner
humorn hemvist även i de högre sfärerna. Ett spratt,
visserligen, och ett sådant som gör sig lustigt nog, men
som uppenbarligen har en djup, allvarsmättad innebörd,
nämligen den att utgöra ett stickprov på halten av
svensk kultur såsom nationalitetshävdande.
Efter allt lov och pris åt svensk organisationsförmåga,
med början under olympiska spelen i Stockholm 1912
och återkommande i avseende på bl. a., den svenska
hu-manitetsverksamheten under och närmast efter
världskriget, det ekumeniska mötet 1925 och en del andra
internationella kongresser, är svenska folket nu
underkastat ett prov, ett inhemskt prov, vad dess nationella
vilja och samhällsdisciplin kunna prestera, när det
gäller annat än internationell välgörenhet, mötesteknik
och festligt värdskap — när det gäller att ge hem,
arbete och bröd åt sina egna.
Den föreliggande uppgiften har visserligen något
drag gemensamt med Sveriges resp. Svenska röda
korsets hjälpverksamhet i utlandet, men det alldeles
väsentliga hos densamma utgöres av det rent svenskt
nationalekonomiska problem, som folket från
Gammalsvenskby fört med sig. Lösningen av detta, är provets
innehåll och utslag. Har svensk nationell kultur verk-
ligen nått. så långt, att den samhällsorganisatoriskt
berett en jordmån för detta opåräknade tillskott av svensk
arbetskraft och medborgarvilja, så att det slå,r rot, då
kommer provet att väl bestås; om ej, då har nationen
blamerat sig i all sin förträfflighet. Den inlärda
föreställningen, att vårt lands jordbruksresurser äro fullt
eller i det närmaste tillvaratagna, och att Canada,
Mexico, Australien, ej att förglömma USA, böra anvisas
såsom tillflyktsområden för svenskar, vilka råkat bli
födda utanför den nationalekonomiskt kalkylerade
gränsen, måste bringas till en grundlig självrannsakan inför
Gammalsvenskbyflyttningen. Ukrainasvenskarna ha
icke sökt hemortsrätt i Canada. Hela deras ideella och
ekonomiska traktan var och är att bliva bosatta och
bofasta såsom svenskar i Sverige.
Möjligt är, att en och annan trevar sig över till
industrin och även lyckas därmed. Men tvivelsutan vore
det bäst för vårt land, om denna invandrarskara
förbleve vid modernäringen, vid det kall, den med sådan
hängivenhet och trohet under sekler utövat. Industrin
bör icke ådagalägga någon lystenhet härutinnan.
Industrin bör respektera jordbrukets behov, den är dock
i grunden byggd på jorden, må vara med pålar här och
var ned till det malmförande berget. Låt
Gammalsvensk-byfolket självt granska möjligheterna och välja sin
egen naturliga kurs.
Den svenska allmänhetens uppgift närmast inför
situationen är att beakta det »upprop till
nationalinsamling för svenskättlingarna från Gammalsvenskby», som
i dagarna utgått genom dagspressen. Det framhåller,
hurusom ansenliga belopp åtgå såväl för att täcka
kostnaderna för Svenskbybornas hemförande och
mottagande som för att giva dem nödigt stöd för bosättningen.
Härför, »ett kraftigt handtag i begynnelsen», är det
som insamlingen igångsatts; verkställigheten
ombesörjes av länskommitteer och lokala kommitteer i städer
och andra kommuner. —-
Ännu torde det vara för tidigt att antaga,- huru våra
återinvandrare från Ukraina komma att placera sig.
Ännu någon tid få vi bida på de utomordentliga intryck,
som Gammalsvenskby präglat på tidens av
förvärvs-jäkt och skepsis hårdnade metall. Så mycket ha. våra
landsmän med sin hemresa i varje fall uträttat, att de
i Sveriges historia skrivit ett underbart epos, ej diktens
utan ett verklighetens. Och språket i denna, bedrift av
fosterlandskärlek är så svenskt, att vi andra,, vi söm
ej prövat förvisningen,’ må -spörja oss själva, om det ej
är så, som svenska egentligen bör talas inför världen.
- i’ Chr. S.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
