Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
INDUSTRITID N INGEN NORDEN
Vid
avstånd Körda mil per år Kostnad per mil, öre [-Totalkostnad-] {+Totalkost- nad+} per år, kr. Årsbiljett per järnväg, kr.
8. J. S. R. (elektr. linje) S. S:n
0,5 mil 270 98 265 (210)’ 96 1762 160
1,0 > 540 82 443 (335) 112 242 300
1,5 > 810 73 591 (446) 152 264® 400
2,0 > 1080 67 724 (561) 292
Man finner av denna tabell, att resekostnaderna
fölen person på samtliga avstånden ställa sig dyrare än
med järnväg, även med eventuellt tillägg för behöv-
1 Siffrorna inom () ånge totalkostnad exkl. skatt och förs., dvs
om ägaren innehar bil, oavsett resorna till och från tjänsterummet.
2 6 km.
3 13 >
liga spårvägsresor. På de kortare avstånden är
emellertid skillnaden ej större än att den i många fall mer
än väl uppväges av den betydande tidsvinsten och
bekvämligheten att slippa till fots, framför allt i dåligt
väder och väglag, färdas mellan bostaden resp.
tjänsteplatsen och järnvägsstationen (busshållplatsen).
För det fall att två eller flera personer göra
resorna samtidigt i en och samma bil kunna
resekostnaderna per person å vissa avstånd ställa sig billigare
än motsvarande kostnad för järnvägsårsbiljett.
Även om ovanstående på erfarenheten grundade
beräkningar få anses angiva den undre gräns till vilken
kostnaderna för hållande av egen bil kunna begränsas
vid iakttagande av stor sparsamhet och omsorg, torde
siffrorna vara nog så intressanta. Här gives ett nytt
exempel på huru svårt, ja omöjligt, det är att ånge
en generell kostnadsberäkning för biltrafik. Ofta äro
kostnaderna dryga, ofta — såsom här visats —
förvånande låga och väl kompenserade av vunna fördelar.
Den galvaniska förkromn ingen.
HISTORIE.
Förkromningen har först under de senaste åren
förmått tränga igenom, ehuru framställningen av
kromfäll-ningar varit känd sedan årtionden tillbaka (1852). Ett
tekniskt utnyttjande har ända tills för kort tid sedan till
följd av ofullkomliga inrättningar och osäkert
verkande badsammansättningar ej varit möjligt. De
elektrolyter, som användes av de första forskarna på
förkrom-ningens område, t. ex. Junot, Bunsen, Gläser, Placet
och Bonnet, bestodo mestadels av klorid- eller
sulfatlösningar, vilka emellertid gåvo mycket spröda
fällningar, som lätt föllo av i fjäll, så att dessa metoder
voro värdelösa för galvanotekniska ändamål.
De första lösningar, vilka till sammansättningen
liknade de nuvarande, framställdes senare av Placet och
Bonnet, Carveth och Curry, Carveth och Mott och
innehöllo som huvudbeståndsdel kromsyra och olika
tillsatser såsom svavelsyra, kromföreningar och
alkaliesal-ter. Först 1907 lyckades det F. Salzer att framställa
krom fällningar av teknisk användbar art (jämför D. R.
P. 221472, 225769). Elektrolyten innehöll kromsyra,
kromoxid, svavelsyra eller kromsulfat,
G. J. Sargent ägnade sig åren 1901 till 1920 ingående
åt utfällningen av krom ur kromsyrehaltiga lösningar
och offentliggjorde 1920 resultaten av sina försök i ett
föredrag på American Eleetrochemical Societys i
Boston årsmöte. (Jämför redogörelse härför i
»Transac-tions Am. Electroehem. Soc.», band 37, sid. 275 till
292 och sid. 479 ff.)
Medan det tekniska utnyttjandet av
kromningsförfa-randet, huvudsakligen för metallförädlingsändamål, i
Amerika började redan med detta offentliggörande,
kunde den tyska industrin först åtskilliga år senare
besluta sig för att upptaga detsamma. Av tyska
vetenskapsmän hava framför allt Grube, Liebreich och
Müller, för vilkas arbeten ingående redogörelser
in-flöto i Zeitschrift für Elektro-chemie, ägnat sig åt det
teoretiska klarläggandet av kromutfällningen.
Samtliga nyare arbeten och patentansökningar grunda sig
på den av Salzer och Sargent angivna
grundsammansättningen. Olikheter förefinnas blott i vad angår en-
skildheter beträffande utförandet och särskilda
badtillsatser för befordrande av kromutfällningen. Därjämte
finnas naturligtvis ett stort antal patenträttigheter för
krombadens tekniska utrustning, vilka emellertid
sinsemellan äro fullt självständiga,1
KROMMETALLENS EGENSKAPER.
Kromets fördelar grunda sig på dess kemiska och
fysiska egenskaper. Krom är utomordentligt
motståndskraftigt gentemot saltlösningar, alkalier, organiska
syror och fetter, atmosfärens inverkningar och
saltpeter-syra. Det angripes endast av koncentrerad svavelsyra
och saltsyra.
Kromfällningar anlöpas icke ens vid temperaturer
upp till 700° C och bliva därör icke mörka och
glanslösa, utan behålla sin vackra platinaliknande högglans.
Förändringar av ytan visa sig först vid högre
temperaturer. Smältpunkten ligger vid nära 2 000° C.
Kromfällningar äga en utomordentlig hårdhet, som
motsvarar korundum. De äro därför genom en hög
motståndskraft mot mekanisk nötning överlägsna alla
tidigare använda metallfällningar. Fällningarna bliva
ytterst fast förenade med metallunderlaget, men kunna
likväl ej lödas. Ej heller fastna galvaniska fällningar,
som utfällts på krom, på detta som underlag. Det är
vidare ej möjligt att åstadkomma metallfärgningar på
kromfällningar.
SKYDDANDE VERKAN.
Då förkromning under de första åren efter dess
införande rekommenderas för alla ändamål, men i många
fall misslyckanden blevo följden, ledde dessa
överdrivna löften till förvirring bland intressenterna. En
skyddande verkan erhålles endast om en fullkomligt tät
överdragning utan porer kan utfällas. Endast
kromfällningar kunna emellertid i elektrokemiskt hänseende
1 Jämför artiklar m. m. i detta ämne nti Ind. Norden årg. 1927
nr 8 och 36, årg. 1925 nr 46, årg. 1924 nr 30. Bed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
