Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan, adr.
Hoüändaregatan 20,
Stockholm. Publikationsorgan för
Svenska Uppfinnareföreningen.
Bilaga: Svensk Tidskrift för
Industriellt Rättsskydd,
innehållande redogörelser för
patent m. m. utfärdade av
K. Patent- och Registreringsverket
Nr 38 STOCKHOLM DEN 18 SEPTEMBER. 1929
Innehåll. Industriellt spionage. Av ing. E. Hallström. — Tillverkning av krokgängade muttrar enl. Helin. Ref. av K. Nn. —
Slusstrappan vid Berg. — Teknisk översikt. — Teknikens varningar. — Lövsågklingan. — Litteratur. — Nya svenska uppfinningar. — Notiser.
— Sv. tidskr. f. ind. rättsskydd: Patentbeskrivningar. — Kungörelser ang. patent. — Eftertryck utan angivande av källan
förbjudes. — Red. påtager sig ej någon obligatorisk åsiktsöverensstämmelse med ärade förf. uttalanden.
INDUSTRIELLT SPIONAGE.
Spionage, det må vara i militärisk form eller mer
eller mindre förtäckt utspionering av ett lands industri,
är i och för sig intet tecken på inre styrka hos den
utövande. Må vara, att det militära spioneriet äger sitt
berättigande däri, att det är varje försvarsorganisations
plikt att i detalj lära känna motståndarens dispositioner
för att kunna möta dem med motåtgärder, så är det
dock på det industriella området mer eller mindre
avunden hos den i konkurrensen efterblivne, som är
drivfjädern till stöld av främmande idéer. Att den av
enten-temakterna till Tyskland sända militära
övervakningskommissionen till största delen ej hade någon annan
uppgift än att i största möjliga utsträckning utforska
Tysklands ekonomiska och industriella resurser
framgår med all önskvärd tydlighet av ett nyligen
utkommet bokverk, vars författare är en engelsk medlem av
kontrollkommissionen, förre generalstabskaptenen
Vivian Stranders.
Om man i Tyskland redan förut var på det klara med
kontrollkommissionens avsikter, så får man genom
Stranders’ arbete nästan dokumentära belägg för
kommissionens spionageverksamhet. Först som sist kan man
konstatera, att kommissionsmedlemmarna i många fall ej
voro verkliga officerare utan i uniform klädda, från
olika industrigrenar emanerande civila fackmän, som
1919 i de allierades övningsläger blivit förberedda för
sina uppgifter genom sakkunniga instruktioner. Deras
uppgift bestod, kort sagt, i att inhämta upplysningar
om den tyska industrin och att störa och försvaga denna
som konkurrent på världsmarknaden. Underutskotten
för kontroll och övervakning av de tyska fabrikerna
voro därför nästan undantagslöst besatta med tekniskt
utbildade reservofficerare, som i det civila livet beklädde
ledande tekniska poster inom industrin, eller också voro
de mästare eller fullärda arbetare inom de allierade
ländernas specialindustrier. Sistnämnda kategori hade som
sin speciella uppgift att i och för kunskapandets
fördjupning etablera ett kamratligt umgänge med tyska
arbetarkretsar.
Det är vidare betecknande, att kontrollkommissionens
konferenser, som skulle behandla eftergifter i
bestämmelserna om förintandet av industriell krigsmaterial,
med avsikt blevo utan resultat. Delegationerna fingo på
detta sätt inga anvisningar om det sätt, på vilket
demo-leringen skulle utföras, och kunde följaktligen denna
företagas helt godtyckligt, t. ex. enligt franskt tänkesätt.
Frånvaron av särskilda detaljföreskrifter gav möjlighet
att leka katt och råtta med tyska industrin och att i
skydd av de svävande, ofullständiga direktiven företaga
obefogade åtgärder. Även till kommissionen hörande he-
derliga män blevo omedvetet utnyttjade för det
fördragsvidriga industriella spionaget.
Som allmänna riktlinjer angavs för de delegerade
officerarna, att det för genomförande av en absolut
kontroll också var nödvändigt fastställa de politiska
åsikterna å de olika industriplatserna, söka få kännedom om
fabrikationshemligheter och med tillhjälp av
statistiken få en inblick i de konkurrerande industriernas
utvecklingsmöjligheter. Det framhölls vidare, att
demo-leringen av gammal (redan föråldrad) materiel ej var
lika viktigt som stäckandet av utvecklingsmöjligheterna,
de färdigheter eller den skapande förmåga, som man i
dag kallar »potentiel de guerre». Denna verksamhet
underlättades för kommissionen genom samarbete med
agenter, som alla voro tyska medborgare men, som
Stranders ironiskt anmärker, »talande med polsk accent».
Synnerligast kommissionens franska medlemmar (som
för övrigt handhade informations- och kuriravdelningen)
visade utomordentliga egenskaper i samarbetet med
dessa mellanhänder.
Detaljer utfylla denna ram. Ledaren för
handeldvapens- och ammunitionsavdelningen stod, enligt
Strand-ders’ uppgift, i förbindelse med den brittiska vapen- och
ammunitionsindustrin. Även denna avdelnings övriga
personalbestånd bestod av industriella fackmän.
Fransmännen försäkrade sig om ledningen för
maskinsektionen och placerade där medlemmar, som kommo från clen
franska maskinindustrin. Om meningsskiljaktigheter
uppstodo inom kommissionen, så gingo dessa på sin höjd
ut på att fransmännen ville förstöra alla maskinerna,
medan engelsmännen ville göra obrukbara blott sådana
maskiner, som eventuellt skulle användas för speciella
rustningsändamål. Ledaren för den kemiska
avdelningen blev omedelbart av engelska arméledningen
beordrad att taga itu med utforskandet av motståndarens
kemiska krigsarsenal; samma uppgift fick även experten,
den engelske kemisten, prof. dr H. E. Watts.
Den goda kännedom om tyska industrins läge, som
den centrala kontrollkommissionen förskaffade sig
genom sitt mångåriga arbete, expanserades genom
verksamhet å skilda platser. I samband härmed omnämner
Stranders, att kommissionen i en centralpunkt för
auto-mobilindustrin i Stuttgart huvudsakligast blev besatt
med industriellt inställda belgier, som haft förbindelse
med Minerva-verken i Antwerpen. Kommissionen i
Munster var besatt av brittiska officerare, som stodo i
kontakt med engelska stålfirmor och intimt samarbetade
med handelsattachén vid engelska beskickningen i
Berlin och mecl generalkonsulaten i Köln och Hamburg.
Huru förstöringen av krigsmaterielen handhades av des-
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
