Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan, adr.
Holländaregatan 20,
Stockholm. Publikationsorgan för
Svenska Uppfinnareföreningen.
Bilaga: Svensk Tidskrift /ör
Industriellt Rättsskydd,
innehållande redogörelser för
patent m. m. utfärdade av
K. Patent- och Registreringsverket
Nr 39 STOCKHOLM DEN 25 SEPTEMBER._1929
Innehåll bl. a.: Förslag till ny järnframställningsmetod. Av bergsing. H. Nathorst. — Märkesmän inom de tekniska näringarna. I.
C. J. I\ Ljunggren. Av Chr. S. —"Hängbrotypen Strauss. Ref. av Än. — Privatbilens debet och kredit. Av fil. dr Fr. Persson. —
Udy-lite, mot rostbildning. — Ångdistribution för husuppvärmning. — Patentbeskrivningar (i bilagan). — Eftertryck utan angivande av.
källan förbjudes. — Red. påtager sig ej någon obligatorisk åsiktsöverensstämmelse med ärade förf. uttalanden.
FÖRSLAG TILL NY JÄRNFRAMSTÄLLNINGSMETOD.
Av bergsingenjör Harry Nathorst.
Vid en normal svensk träkolsmasugn omsättas 54 %
av de uppsatta kolens värmevärde i en brännbar gas,
masugnsgasen, vilken användes för eldning i
varmapparater, rostugnar, martinugnar etc. Beträffande de
fall, då det finnes full användning för den alstrade
gasen, ligger det kanske nära till hands att antaga, att
den hög kolförbrukning orsakande gasalstringen ej skulle
innebära någon olägenhet, men verkligheten talar ett
annat språk. Den gas, som erhålles från
träkolsmasug-narna, är icke mera värd än motsvarande gas alstrad av
stenkol, som är vida billigare. Gasalstringen i detta fall
medför sålunda en förlust, som i facklitteraturen
beräknas till minst 25 kr per ton tackjärn. Vid
koksmasugnarna blir skillnaden mellan masugnsgas och
generatorgas vida mindre, men stor koksförbrukning medför
motsvarande hög svavelhalt i beskickningen. Av dessa
anledningar har man strävat att så mycket som
möjligt kunna sänka kolförbrukningen. En utväg därvid
har varit att på rent elektrotermisk väg tillföra
erforderligt reduktions- och smältvärme. Vid den svenska
elektriska masugnen, dvs Elektrometalls ugn, arbetar
man med en kolförbrukning av endast 20—25 hl
träkol per ton tackjärn, medan den vanliga
blästermasug-nen förbrukar 45—60 hl. Trots denna starka
nedsättning i kolförbrukningen alstrar även den elektriska
masugnen gas; 50—60 % av de uppsatta kolens
värmevärde återfinnas här i form av värmevärde hos gasen.
I verkligheten är det också omöjligt att reducera
järnmalm med fast kol utan samtidig gasbildning;
amerikanska försök visa, att högst hälften av kolet kan
omsättas till kolsyra medan andra hälften endast omsattes
till koloxid.
Under sådana omständigheter har det legat nära till
hands att undersöka, huruvida icke den oundvikliga
brännbara gasen skulle kunna utnyttjas för att tillföra
en del av eller kanske allt erforderligt reduktions- och
smältvärme. En undersökning av värmebalansen för
den elektriska masugnen visar, att om den avgående
gasens värmevärde kunde helt utnyttjas i ugnen, skulle
all tillförsel av elektrisk energi bliva överflödig.
Det stora problemet har då varit, huru förbränningen
av överskottsgasen skulle ske. Vid den elektriska
masugnen får en viss gaskvantitet, ungefär 2 à 3 ggr den
vid reduktionen alstrade vols^men, ständigt cirkulera,
medan så stor kvantitet gas, som motsvarar clen
nybildade gasen, successivt avgår och kan användas för
andra ändamål. Den cirkulerande gasen består till
övervägande del av koloxid, 70 à 80 %, resten utgöres
huvudsakligen av kolsyra. Kolsyrehalten i den gas, som
inblåses i ugnen och i den gas, som lämnar ugnsschak-
tet, är hela tiden densamma. Den volym brännbar gas,
som avgår från ugnssystemet, motsvarar i det närmaste
kolsyrevolymen i de från ugnsschaktet utgående
gaserna.
Om man nu i stället för att låta brännbar gas avgå
från ugnssystemet avskiljer kolsyrehalten i den gas,
som lämnar schaktet, och med syre förbränner den
nybildade gasen före dess inträde i ugnens nedre del,
ernår man, att en varm gas med samma kolsyrehalt som
vid den elektriska driften inblåses i beskickningen.
Värmetekniska beräkningar hava visat, att man utan att
överskrida kolsyrehalten i cirkulationsgasen vid den
elektriska masugnen kan genom inblåsning av och
partiell förbränning med syrgas ernå tillräckligt hög
reduktions- och smälttemperatur. För att möjliggöra
användningen av syrgas måste ugnskonstruktionen ändras,
dels genom att kolelektroderna borttagas, dels genom
att förbränningskamrar anordnas utanför smältrummet,
så att intet fritt syre kommer i beröring med
beskickningen.
Som förut visats medförde den elektriska masugnen
fördelen av en låg kolförbrukning, vilken dock ej
behöver nämnvärt överskridas vid den ovan skisserade
metoden. Nackdelen med den elektriska masugnen är
dess höga energiförbrukning, 2 000 à 2 500 kWtim. per
ton tackjärn, vilken utgör orsaken till, att den
elektriska masugnen ej ernått allmännare spridning. Vid den
ovan skildrade metoden, vilken efter sina uppfinnare,
bergsingenjören Assar Grönwall, en av uppfinnarna till
Elektrometalls masugn, och författaren för korthetens
skull i det följande kallad G—N-metoden, är
energiförbrukningen endast beroende av energibehovet för
framställning av syrgas. Den lägsta energi krävande
vägen för syrgasframställning är separationen av
flytande luft, varvid komprimeringen, som föregår
expansionen, kräver högst 0,8 kWtim. per kg syre. Då vid
framställning av tackjärn enligt G—N-metoden
syreförbrukningen uppgår till 400 kg, skulle
energiförbrukningen per ton tackjärn bli 320 kWtim. Genom att
förbränna en gas, med ett värde av 5 kr per ton
tackjärn, skulle man då kunna ernå en energibesparing av
1 680—2 180 kWtim. Av det sagda torde framgå, att
G—N-metoden är vida mindre beroende av
energitillgång och energipris än Elektrometalls ursprungliga
metod, vilken i regel fordrar ett energipris av 0,5 à 0,6
öre per kWtim., för att uppvisa avgjorda besparingen
gent emot blästermasugnen.
Vid den elektriska masugnen är det teoretiskt
möjligt att framställa mjukt järn eller stål, dvs-götmetall,
men gjorda försök ha visat, att det är svårt att få till-
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
