- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiosjunde årgången, 1929 /
306

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

306

INDUSTRITID N INGEN NORDEN

räckligt hög tappningstemperatur. Vid G—N-metoden
är det möjligt att utbilda masugnens smältrum till en
sluten . förhärd, där genom ökad syrgasinblåsning
tillräcklig tappningstemperatur, intill 1 700° eller mer,
kan ernås. Syrgasförbrukningen stiger därvid till ca
475 kg per ton järn, medan kolförbrukningen blir
praktiskt taget oförändrad, beroende på att kolbehovet för
kolsättning av järnet minskas. Att på detta sätt kunna
direkt framställa smidbart järn i stället för att gå
omvägen över tackjärn, som raffineras i bessemerugn,
martinugn eller elektrisk stålugn, måste innebära en
avsevärd besparing. Emellertid är det så, att på grund av
oundvikliga växlingar ej endast i malmen utan även i
kolen kan man sällan få exakt den avsedda kolhalten.
Därför är man vid alla metoder för framställning av
götmetall av malm och kol direkt hänvisad till att
överföra den smälta metallen till en elektrisk stålugn för
justering. Energiförbrukningen i den elektriska ugnen
torde därvidlag icke behöva överstiga 300 kWtim. per
ton.

Vid framställning av götmetall enligt G—N-metoden
erfordras sålunda 0,8 x 475 + 300 = 680 kWtim. per ton
järn. Vid en annan metod för direkt järnframställning,
Flodin—Gustafssons,1 erfordras 2 700 + 300 = 3 000
kWtim. per ton färdig götmetall. Emellertid vore det
icke rättvist att sätta enbart energiförbrukningen som
mått för den ena eller andra metoden. Vid Flodin—
Gustafssons metod, i det följande för korthetens skull
kallad F—G-metoden, erhålles per ton götmetall gas
värd 5 kr; å andra sidan erfordrar metoden briketter av
slig och kolpulver, vars framställning kostar ca 6 kr
per ton järn; vidare förbrukas kolelektroder, kostande
kr 3: 50 per ton. Vid G—N-metoden erhålles ingen gas
ooli erfordras heller ingen brikettering, då malm och
kol i stycken kunna användas. Däremot tillkommer
kostnaden för kemikalier och oljor för
syrgastillverk-ningen, 2:38 kr per ton järn, och kostnad för
kolsyre-absorption, högst 1: 50 kr per ton järn. Vid G—N-ugnen
torde reparationskostnaderna bli lägre på grund av
lägre maximitemperaturer vid murverket än i
F—G-ugnen. Emellertid räknas i det följande därmed, att
alla kostnader utom de förut nämnda äro identiska,
vidare antages, att energipriset är 0,5 öre per kWh,
vilket väl är det lägsta, som förekommer för närvarande
vid något svenskt järnverk. Med iakttagande härav kan
man uppställa följande balans i fråga om avvikande
poster.

Tabell I.

F— G- ugnen G—N-ugnen
kr./ton stål kr/ton stål

3 000 kW tim. à 0,5 öre............15,— —

680 » > 0,5 > ............— 3,40

Brikettering........................6,— —

Kolelektroder 10 kg à 0,35 kr ... . 3,50 —

Kemikalier, oljor....................— 2,38

Kolsyreabsorption....................— 1,50

Summa 24,50 7,28

Avgår gas..........................5.—_—

Nettokostnad 19,50 7,28

Besparing — 12,22

I den mån energipriset är högre, ökas besparingen
genom G—N-metoden. På grund av dess höga
energiförbrukning måste användningen av F—G-metoden bli

1 Se Jernkontorets Annaler 1927, tekn. disk. mötet, s. 36 o. f.

minst lika begränsad som användningen av den
elektriska masugnen.

I Jernkontorets Annaler 1927 (tekniska
diskussionsmötet), återger bergsingenjör M. Wiberg
medelkostnaden för sju större järnverk vid framställning av surt
martintackjärn. Nedan genomföres en jämförelse
mellan kostnaderna för detta tackjärn och G—N-tackjärn
respektive G—N-götmetall vid samma materialpriser.
Energin beräknas därvid kosta 1,6 öre per kWtimme,
vilket torde vara normalt vid svenska järnverk.

Tabell II.

Bläster tackjärn kr/ton G—N tackjärn kr/ton G—N götmetall kr/ton
58 hl träkol à 1,04 kr..... 60,32 — —
25 > » » 1,04 » ..... — 26,- 26,-
1,76 ton malm à 17,— kr ... . 29,92 29,92 29,92
0,20 > kalksten à 10,— kr. . . 2- 2,— 2-
Drivkraft, rep. diverse..... 6,12 5,— 5-
Arbetslöner........... 9,63 10,- 13,-
Kraft för syrgas........ — 5,12 6,08
Kemikalier, kolsyreabsorpt. . . . — 3,30 3,88
Justering i elektr. ugn..... — — 12-
Räntor oeh amortering...... 5,62 5 — 7,-
Allm. omkostn. inkl. royalty . . 3,65 5,15 6,15
Summa 117,26 91,49 111,03

Avgår gas........... 4,95

Tillverkningskostnad kronor 112,31 91,49 111,03

Av tabellen framgår, att surt martintackjärn skulle
kunna framställas ca 20 kr billigare per ton än nu är
fallet, och att götmetall icke skulle bli dyrare än nu
tackjärnet, vilket betyder en besparing på minst 40
kr per ton gent emot götmetall 1’rån martinugn eller
elektrostålugn.

Att G—N-metoden är en teoretiskt riktig och
fördelaktig metod framgår därav, att slutprodukterna endast
skulle bli järn, kolsyra och slagg; och att denna
teoretiskt riktiga metod även skulle ställa sig ekonomiskt
fördelaktig torde framgå av tabellerna I och II.
G—N-metoden är icke beroende av tillgång till elektrisk energi.
Antages att syrgaskompressorn drives med ånga liksom
den elektriska generatorn för stålugnen och antages, att
kolförbrukningen är 0,8 kg per eff. hkr/tim, vidare att
kolpriset är 25 kr per ton kol, så skulle G—N-tackjärnet
bli 2,88 kr dyrare per ton och G—N-götmetallen 7,22
kr dyrare per ton än vid användning av elektrisk ström
till det för tabell II antagna priset, men besparingen
skulle ändock bli avsevärd.

Det kan möjligen förefalla egendomligt att framlägga
så detaljerade kalkyler rörande en metod, som ännu icke
är provad, men dessa kalkyler äro nödvändiga för att
belysa metodens innebörd och möjligheter. I rent
metall-lurgiskt hänseende är G—N-metoden identisk med
Elektrometalls masugn; skiljaktigheterna ligga i sättet
att alstra erforderligt reduktions- och smältvärme och i
sättet att behandla cirkulationsgaserna. Av denna
anledning anse uppfinnarna, att metodens praktiska
utformning knappast kan möta några större svårigheter,
och denna uppfattning delas av de fackmän, som
närmare kontrollerat såväl de värmetekniska som de
ekonomiska beräkningarna. Det är uppfinnarnas
förhoppning att inom ej alltför avlägsen framtid kunna uppvisa,
att G—N-metoden håller, vad den enligt mångas
mening lovar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:02:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1929/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free