Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
INDUSTRITID N INGEN NORDEN
gascirkulation, att spettning i generatorn ej blir
behövlig. Om bakande kol uppsättas, kan det vara
fördelaktigt att uppblanda dessa med ej bakande kol, koks, torv
eller dylikt. Är ytterligare svavelrening av den
avgående gasen nödvändig, kan detta ske genom att låta gasen
passera genom en behålare med bränd kalk, som vid den
för gasen utmärkande höga temperaturen absorberar
resterna av svavlet.
Cirkulationsgasen suges genom en yttre rörledning
medelst fläkt, kapselblåsmaskin eller ejektor och kan
införas i generatorn på olika nivåer, över, under eller
i generatorns varmaste zon. I senare fallet kan det
vara lämpligt att helt eller delvis förbränna
cirkulationsgasen med luften, emedan på så sätt
formöppningarna för luften bli skyddade för överhettning;
förbränningstemperaturen för cirkulationsgas + luft är
betydligt lägre än den motsvarande för glödande koks +
luft. Destillationsprodukterna bli då även underkastade
en fullständig sönderdelning genom förbränning och
åtföljande återreduktion med kol. Luftformorna kunna då
utbildas som brännare. I sådana brännare har man även
möjlighet att låta luften utöva ejektorverkan på
cirkulationsgasen, så att t. ex. luften inkommer genom ett
centralrör, som omspolas av cirkulationsgasen. Genom
reglering av luftens utloppshastighet i munstycket kan
kvantiteten cirkulationsgas fixeras. Även vid
förgasning av koks, träkol eller blandning därav, kan det vara
lämpligt att anordna en gascirkulation såsom beskrivits
i föregående. Därigenom ernås en fullständig
förvärmning av koksen, så att denna får en temperatur lika med
avgående gasens, då den uppnår gasuttagningsnivån.
Det kan även vid koksförgasning i vissa fall vara
lämpligt att tillföra generatorn vattenånga, koksugnsgas
eller masugnsgas och samtidigt därmed varmluft, ehuru
verkan härav kan synas likvärdig med tillförsel av
enbart kalluft. För cirkulationsgasen kan anordnas
stoft-samlare och eventuellt även annan rening, innan
densamma passerar blåsmaskinen. En del av
destillationsprodukterna kunna kondenseras ur gasblandningen
utanför genertorn. Vid användning av ejektor kan dock
stoft-halten i gasen vara högre. Det stoft, som avsättes av
gasen, kan eventuellt briketteras och ånyo uppsättas å
generatorn eller återigen införas i gasen på trycksidan
av fläkten eller i ejektorn eller i luftledningen. Det bör
påpekas — heter det i patentbeskrivningen — att
fördelarna av gascirkulation äro betydligt större vid en
generator, där askan smältes till slagg, än där detta ej är
fallet. På grund av den betydligt lägre
förgasningshas-tigheten i en vanlig generator hålles hela bränslelagret
avsevärt kallare i en sådan, vilket för övrigt är
nödvändigt för att ej erhålla askan i ett halvsmält tillstånd.
Kvantiteten »överskottsvärme» i de undre
bränsleskikten är därför relativt liten, och förgasningsförloppet
stores, då en större kvantitet cirkulationsgas verkar
ytterligare avkylande. Inkommer för mycket vattenånga i
förbränningszonen, så kan den ej fullständigt
sönderdelas till väte och koloxid utan bildar även kolsyra, vilket
vid vanlig generatorgas betyder, att värmevärdet på
gasen sjunker.
Riz.
Fyrtio år som ingenjör-emigrant i U.S.A.
Anteckningar av ingenjör G. A. Åkerlind.
V.
Bromaterialkontrollant för Chicago stad.
(Forts. fr. nr 37.)
En av stålgjuteriets största svårigheter var och är väl
fortfarande uppkomsten av »shrinkage cracks» och
håligheter vid olämplig fördelning av godset. Sprickorna,
om ej’ alltför svåra, kunde vällas eller svetsas, och det
viktigaste vid detta arbete var att sprickan mejslades
ren från sand, innan svetsningen började.
Acetylén-jyre-svetsning användes i början, men på senare åren
var den elektriska svetsningen införd i alla större
stålgjuterier, och det är nog så, att utan denna hjälp kan
ej ett vanligt stålgjuteri drivas. Jag talar om
amerikanska gjuterier, av vilka jag har erfarenhet sedan
1912 till 1927.
En nj-het de senare åren var införandet av en spik,
liknande en söm för en hästsko. Den var 2% tum lång
med ett huvud, en halv tum långt-, en kvarts tum brett
och en kvarts tum djupt. Dessa stift voro naturligtvis
maskingjorda och »rattled» för att vara fullkomligt
rena. Arbetarens vana öga såg på formen av clen pjäs,
han arbetade med, varest de kritiska ställena för
krymp-sprickor voro belägna, och där insatte han ett antal av
dessa klumphuvuden i gjutformen. Idén var
naturligtvis att det flytande stålet skulle kallna vid smältandet
av spikarna och därigenom fördela krj^mpningen mera
likformigt genom hela gjutstycket. Man kunde ej på
godset upptäcka var dessa spikar använts. Den korta
del, som stack in i gjutformen, avlägsnades genom
såll-ning tillsammans med de myckna järnstängerna, som
sammanhöll och uppbar formsanden. Stora kvantiteter
av dessa spikar användas dagligen i somliga gjuterier.
För större gjutstycken insattes stålstänger för samma
ändamål och utvändigt vid rundade hörn och dylikt
rör eller böjda plåtar.
Produktionen av stålgjutgods är allt fortfarande ett
riskabelt arbete, trots årslånga bemödanden att
övervinna svårigheterna, men ständigt undantränges
gjutjärnet mer och mer, ehuru det nog inom
maskinbyggnaden ännu kommer att användas. Nu gör man t. ex.
lokomotivcylindrar av gjutstål, men den inre skoningen
för pistongen och sliden är av gjutjärn. Vid Ambridge
brobyggnadsverk anlades ett större gjuteri och däri en
avdelning för stålgjutgods. År för år växte detta och
järngjuteriet minskades, och på senare tiden användes
kupolugnen endast en gång i veckan, under det
stål-gjutning försiggick varje dag. Skrotjärn och »crop ends»
från valsverken får här sin största användning.
Axelsmidet utfördes dels av Standard Forging
Company i Indiana Harbour, Ind., där vår landsman Carl
Jernberg var chef, dels av American Bridge Co., Gary,
Indiana, Mesta Machine Co., Homestead, Pa., Camden
Forge Co., Camden, N. J., och några mindre
smides-verkstäder för lättare arbeten. Såsom förut nämnts,
hava några av dessa axlar grova dimensioner, ända till
27% tum (70 cm) »finished».
En smidesverkstad erhöll en kostsam erfarenhet vid
utförandet av en beställning av fyra axlar av denna
typ. Stålgöten utfördes av ett verk i närheten av
smi-desverkstaden, och för att försäkra sig om homogen
metall använde man ett sjunkhuvud ungefär en tredjedel
av götets vikt, sexton ton. Smedjan hade då »a steam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
