Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
INDUSTRITID N IN GEN NORDEN
paraten, befanns arbeta under flera år utan olägenhet.
Även om trycket ökades till 300 atmosfärer arbetade
elektrolysören fullt tillfredsställande. Gasernas renhet
var anmärkningsvärt god i det värdena för syre var
99,1 % och för väte 99,9
Fig. 3 visar en av elektrolysörerna med inre
rörformiga elektroder för framställning av 120 kbm pr timme
(1 miljon kbm pr år). Den golvyta, som den upptager
uPPgår till endast 2 kvm. Anordningen är sådan, att
trots kamrarne äro förenade i serie, äro det yttre
omhöljet och rören vid samma potential som jorden. En
särskild fördel är frånvaron av särskilda
kompressorer med erforderlig kraftförbrukning och utrymme samt
tillsyn.
De fördelar man vunnit med den nya metoden hava
lett till en utbredd användning av väte och syre för
olika industriella ändamål. Inom den kemiska
industrin kunna reduktions- och oxidationsprocesser
utföras under användning av de direkt erhållna gaserna i
stället för under användning av kemiska processer.
Ett annat mycket stort användningsområde anses bliva
för överhettning i ångpanneanläggningar, måhända i
kombination med lämpliga värmeackumuleringssystem.
Man har även konstruerat speciella brännare för
förbränning av de båda gaserna. Vid en sådan brännare
måste för undvikande av allt för höga temperaturer i
brännaren och tilloppsrören anordningar vidtagas för
att blanda något av ångan med gaserna före
förbränningen. Tyska patentet nr 437 978 framställer en sådan
brännare.
Genom användandet av en högkompressions
elektro-lysör, kombinerad med en överhettare samt
ackumu-leringssystem för syre och väte, kan en
ångpanneanläggnings utrymme väsentligt reduceras. Kostnaden för
pannanläggningen i större stationer beräknas till 100
kr pr kilowatt av det installerade maskineriet och
denna kostnad kan genom anordnandet av
Noeggerath-apparaten reduceras med omkring 15 %. En annan
t.ill-lämpning är i samband med gasledningar för långa
avstånd. Komprimerat väte, vid ett tryck av 200
atmosfärer eller mera kan för ringa kostnad distribueras
över mycket stora avstånd i rörledningar med liten
diameter och denna högtrycksgas kan användas för att
komprimera andra gaser till 30—40 atmosfärer utan
tillhjälp av mekaniska kompressorer. Både väte och
syre hava dessutom användning för svetsningsändamål,
för fyllande av luftskepp etc.
En annan tillämpning må även omnämnas. Ett tyskt
patent (nr 431 570) uttogs för några år sedan av
Hausmeister för att förbättra effekten hos
förbränningsmotorer genom tillförande av små mängder (omkring
Vs %) av en explosiv blandning av väte och syre till
en förgasad brännoljeblandning. Med denna tillsats
erhålles en betydligt förbättrad förbränning, även när
mycket dåliga brännoljor användas. På detta sätt kan
så mycket som 70 % av bränslekostnaden sparas,
uppgives det.
I »Glasers Annalen» av den 1 aug. förekommer i en
artikel av dr ing. de Grahl en jämförelse mellan
kostnaderna för drivande av lokomotiv med kol, elektrisk
ström och väte. Enligt de Grahls beräkningar skulle i
München vid ett ånglokomotiv för eldning med kol
kostnaden pr kilowatt-timme uppgå till 8,4—9,6 pf och
vid ett elektriskt lokomotiv i Bayern måste man räkna
med 6—12 pf pr effektiv kilowattimme viel hjulen.
I fråga Om tryckelektrolysen framhåller ing. de
Grahl dess utomordentligt stora betydelse. Genom
tryckelektrolys kan nu hela överskottsströmmen
utnyttjas. Denna överskottsström kan man omvandla i
väte, varvid vätet motsvarar det totala värmevärdet av
de förbrukade kilowatt-timmarne, ty förlusterna kunna
anses mer än täckta genom värdet av det erhållna
syret. Man kan belasta 1 kbm väte med utgifterna för
3 kilowatt-timmar. Då båda gaserna alstras under högt
tryck, erfordras ingen extra ström för kompressionen.
Förlusterna i ett vätgaslokomotiv bliva mindre än
vid ett kollokomotiv, emedan gaseldningen bättre kan
anpassas efter de för tillfället erforderliga kraftbehoven,
samt emedan en del till en vanlig lokomotivpanna
hörande anordningar såsom eldstad, rökkammare etc.
bortfalla. Man kan därför räkna med en medelverkningsgrad
av 8 % dvs för en effektiv kilowatt-timme erfordras
i kraftverket 1:0,08 = 12,5 kilowatt-timmar.
Om man erhölle denna överskottsström för ett pris av
Y2 pf pr kilowatt-timme skulle en effektiv
kilowatttimme i lokomotivtendern kosta ung. 12,5 • V2 = 6,25 pf.
Kraftverket skulle härigenom få en mycket
gynnsammare avsättning för sin överskottsström än genom den
nu blott ringa konsumtionen av dåligt betald spetsström.
Driften skulle bliva billigare än med elektrisk drift, och
därjämte hade man fördelen av sot- och rökfri drift.
En ännu större besparing skulle kunna vinnas, därest
vätgasen förbrändes i själva motorn.
Priset på vätet rättar sig efter priset på syret. Skulle
man för det senare erhålla det niofaldiga priset för en
kilowatt-timme alltså blott cirka 5 pf pr kbm, så
erhåller man vätet gratis. Med hänsyn till sådana
perspektiv skulle tryckelektrolysen få en ytterligare
betydelse för framställandet av flytande kolföreningar,
varför billigare väte av ekonomiska grunder är en
grundförutsättning. Medelst väte låter kol omvandla sig i
bensin, och då detta bränsle jämte samma fördelar som
väte har en vida lägre transportvikt pr värmeenhet, så
är bensinen att föredraga framför väte såsom
värmekälla. Under det att för närvarande bensinprisen hava
benägenhet att stiga, skulle vi i ett billigt väte få
ett medel att nedtrycka bensinpriset till en sådan
nivå som erfordras’ för en lönande användning av flytande
bränsle i kraftverk och viel järnvägar. En
överproduktion av väte behöver således ej befaras. Detsamma
gäller om syre, vilket kan i stora mängder utnyttjas
inom hyttindustrin.
Då tryckelektrolysen lämnar trycket gratis, så
kunna tryckförlusterna i ledningar för långa avstånd
lämnas ur räkningen. Till följd av det höga trycket kan
man giva rörledningen utomordentligt små dimensioner,
så att denna blir mycket billig pr km. Med ett 10 mm: s
rör kan man sålunda framleda en av 10 000 kilowatt
alstrad vätemängd.
Då dessutom i motsats till vad fallet ä,r vid elektrisk
kraftöverföring på större avstånd blott ringa
energiförluster uppträda skulle man kunna tänka på att från
kraftverk leda väte till särskilda knutpunkter, där det
skulle uppsamlas i tendrar. Till en början kan det dock
måhända vara lämpligare att anordna tendrarne i
närheten av kraftverket.
En annan möjlighet vore att överföra vätet i
flytande tillstånd för att bekvämt kunna transportera clet.
Ledningar för framledande av väte på större avstånd
bliva mycket billiga, dels emedan för samma
effekttransport erfordras ett järnrör med en järnarea som är
mycket mindre än koppararean hos en elektrisk ledning,
dels emedan alla isolationskostnader bortfalla.
Sd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
