- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiosjunde årgången, 1929 /
331

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INDUSTRITIDNINGEN N OR DEN

331

Teknik i fjärran Östern.

»Den gula faran» — ett gammalt välbekant slagord,
som under decennier flitigt anlitats som motto för
otaliga äventyrsromaner av känd typ: med framvältrande
massor av små gulhyade soldater, väpnade till tänderna
och oemotståndligt erövrande mil för mil, land för land
av vår europeiska världsdel.

Erfarenheten och inte minst de senare årens skiftande
tilldragelser inom Mittens rike ha ju ganska tydligt
ådagalagt, att den risken ännu inte är så synnerligen
överhängande. Och i ännu högre grad än förut har
därför »den gula faran» för de allra flesta bland oss blivit
till på sin höjd ett spännande romanmotiv, till en
ut-tröskad profetia av ringa aktualitet och högst
diskutabelt värde, vars förverkligande under alla förhållanden
ligger i ett mycket, mycket avlägset fjärran.

Och dock är strängt taget invasionen redan nu i full
gång, dock kommer det säkerligen att dröja varken en
bel eller en halv mänskoålder, förrän denna fara ryckt
oss omedelbart in på livet — även om den nu inte
kommer i form av någon invasionshär med gasbomber,
dödsstrålar och kulsprutor.

Det har sagts så många gånger förut och det skadar
tydligen inte att upprepas ännu en gång: vår kännedom
om den gula rasen är nog i allmänhet ganska
bristfällig. Vern betänker väl, att österns folk med deras 937
miljoner människor utgöra mer än hälften av jordens
samtliga bebyggare? Och därtill kommer sedan också, att
dessa folk äro stadda i utomordentligt snabb tillväxt, i
mycket snabbare tillväxt än något europeiskt. Och att
det asiatiska befolkningsöverskottet ytterligare kommer
att drivas i höjden, därom råder det knappast något
tvivel. Ty för närvarande är barndödligheten i Asien
fruktansvärt hög och bildar en stark hämsko för tillväxten,
men därest samma sanitära åtgärder allmänt vidtagas
som i nederländska Indien, så kommer exempelvis
brittiska Indiens befolkning att årligen ökas med 3Vs
miljoner människor i stället för, som nu, med 320 000.
Även på förhållandena i Kina äger denna proportion en
viss tillämpning. .

Det har länge varit bekant, att kineserna i det inre av
Asien äro på ständig frammarsch mot nordväst. Den
tredje amerikanska Asienexpeditionen har helt nyligen
konstaterat, att denna oavbrutna invasion västerut
under de senaste åren skett med en genomsnittlig
hastighet av fyra till fem mil årligen. Och i Mandsjuriet har
sedan sekelskiftet världshistoriens största folkvandring
blivit ett faktum. Mer än 20 miljoner kineser ha
invandrat dit. Det vittnar naturligtvis också om vilken oerhörd
expansionskraft, som detta folk besitter, och därom
vittnar ännu en sak: för en knapp mansålder sedan gällde
det i Kina som e,n dödssynd att flytta över till utlandet
— och i dag äro tio miljoner kineser bosatta i de
främmande världsdelarna.

Och Japan? Detta rike är överbefolkat till
bristningsgränsen — mot våra blygsamma 13 invånare per kvkm
och mot Tysklands 185 komma där 960 människor. Det
har under senare tider börjat uppkomma ett alldeles nytt
begrepp, nämligen tvångsindustristat. Den rubriceringen
passar om någon in just på Japan. Landet har blivit
industristat av tvång, Kina är redan på god väg att bli
det. Här hotar den verkliga gula faran -— en fara,
mycket mera överhängande och mycket mera aktuell, än

någonsin äventyrsskildringarnas framvältrande och
förhärjande soldathorder.

Redan nu märker man ansatserna till en allmän
kinesisk industrialisering. Redan nu har tekniken börjat
sitt segertåg genom mittens rike. Redan nu finns det
fabriker. De äro i första hand förlagda till de stora
hamnstäderna: Shanghai, Hongkong, Tientsin,
Tsing-tau. Shanghai har redan nu 30 % större sjöfart än
London, och försprånget ökas ständigt. Hongkong har 25 %
större transoceantrafik än Hamburg. I Shanghai arbetas
för närvarande under amerikansk ledning på en ny
stadsplan, och man utgår därvid från, att staden om 20
år skall ha 3% i stället , för nu 1% miljoner invånare.
Sedan 1913 ökades Kinas export med 126 % under det
att importen steg med »blott» 91 %. Dess utlandshandel
rör sig redan på närmare sex miljarder kronor. För vis-

Fig. 1. Varningstavla vid en kinesisk järnvägsövergång.

sa andra av Österns länder är stegringen dessutom ännu
mer markant: Indokinas export ökades med 220 och dess
import med 115 %, Malaystaterna med 223 respektive
120 %. Väldigast var ökningen för Koreas
vidkommande: 800 resp. 290 %.

Nu kan man väl knappast tala om teknik och
industrialisering i fjärran Östern utan att ägna en smula
uppmärksamhet åt trafikledernas tillstånd. Ty utan
drägliga kommunikationer är naturligtvis ingen
verklig industrialisering tänkbar. För Japans vidkommande
förutsätta vi förhållandena som någorlunda bekanta. I
Kina saknas ännu goda landsvägar på det hela taget,
och vad betyda väl de fattiga 12 000 km. järnvägar i
detta land, vars befolkning vida överträffar Europas —
Europa med sammanlagt 325 000 km! Men å andra
sidan står utvecklingen inte stilla. Det. finnes ett
gigantiskt, in i minsta detalj noga utarbetat förslag,
huvudsakligen ett verk av Sun-Yat-Sen, för landets
trafiktekniska och industriella utveckling. Det är bara en plan,
det är sant — men den är symptomatisk för de starka
ansatserna att bereda väg för modern teknik. I mycket
korta drag tar sig denna plan ut på följande sätt:

I Nordkina., 80 km söder om Tientsin och alltså vid
Petschilibukten, anlägges en ny, isfri nordhamn, från
vilket ett järnvägsnät om cirka 10 000 km utstrålar; vid
Tshita erhålles förbindelse med sibiriska banan.
Samtidigt regleras Hoang-ho och några av dess bifloder, så
att elektrisk kraft kan utvinnas; genom kanaler göras
vattnen segelbara upp till Lautschau. Här finnas för öv-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:02:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1929/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free