Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan, adr.
Hollåndaregatan 20,
Stockholm. Publikationsorgan för
Svenska Uppfinnareföreningen.
Bilaga: Svensk Tidskrift tör
Industriellt Rättsskydd,
innehållande redogörelser för
patent m. m. utfärdade av
K. Patent- och Registreringsverket
Nr 50 STOCKHOLM DEN 11 DECEMBER. 1929
Innehåll: Ind. Norden: Bilismen inför svår hemsökelse? Av ing.o Chr. Sylwan. — Chalmers tekniska instituts sekeljubileum. Av
Chr. S. — Fyrtio år som ingenjör-emigrant i USA. VII. Av ing. G. A. Åkerlind. — Sveriges industriförbund om ökat varumärkesskydd.
— Föreningar. — Nya svenska uppfinningar. — Notiser. — Svensk tidskr. f. ind. rättsskydd: Patentbeskrivningar. — Kungörelse
ang. patent. — Eftertryck utan angivande av källan förbjudes. — Retl. påtager sig ej någon obligatorisk
åsiktsöverensstämmelse med ärade förf. uttalanden.
BILISMEN INFÖR SVÅR HEMSÖKELSE?
MED BRATTSYSTEMETS URHEMVIST SÅSOM FÖRSTA OFFER?
Alltjämt, och alltmer tvingas fackpressen såväl som
de dagliga tidningarna att befatta sig med gatutrafiken.
Denna har naturligtvis i alla stadssamhällen vuxit
betydligt, alltsedan motorfordon började användas, men
i en del större städer, ingalunda blott de största, har
motortillväxten under de senaste decennierna skjutit
vida över de märken, man ansett möjliga. Ett bland de
tydligaste exemplen utgör Sveriges huvudstad, på det
hela taget en rätt liten storstad, men med en gatutrafik,
som i vissa stadsdelar i fråga om proportionen
trafik-enheter på tidsenhet torde förete en idealbild för envar,
som dyrkar de moderna metropolernas jäktmiljö.
Stockholm har på grund av bilismens insteg och snabbt
uppnådda herravälde över en för landtrafik mycket
splittrad terräng och byggnadsstruktur blivit rentav ett
skolexempel på trafikbesvär och därav uppkommen
samhällelig vantrevnad.
Detta resultat av eftergifter inför bilismen och av
otaliga experiment att likväl göra samhällstillvaron
dräglig ter sig redan för närvarande såsom något groteskt
anskrämligt, i synnerhet mot bakgrunden av en högt
betygsatt nationell kultur. Man förstår helt enkelt inte,
varför och huruledes svensk fostran och folkbildning
kunnat så lätt frestas av ett nyttigt trafikmedel till att
missbruka detsamma. Mildast bedömer man nog
företeelsen, om man säger, att den är av samma art som
barnets yra över en ny och rolig leksak.
Tyvärr räcker det icke med mildhet härvidlag. För
var dag som går ökas insättningarna av motorfordon i
Stockholmstrafiken. Varje dag nu under veckorna före
jul kan man nästan konstatera, att trafiken kl. 3—6 em.
ökats sedan föregående dag samma tid. I stadens centra
visar sig detta naturligtvis tydligast. Efter jul och nyår
blir så intensiteten betydligt mindre för att emellertid
efterhand åter växa. Så kommer våren och därpå
sommaren och med den utställningsgästerna, Man kan
näppeligen misstaga sig, om man förutsäger, att brådska då
ännu mer kommer att prägla stadens miljö och att denna
brådska till alldeles övervägande del ådagalägges och
karakteriseras av motorfordonen. Staden på hjul, och
landsorten in till staden på hjul — omnibussarnas och
privatbilarnas hjul. Järnvägstrafiken, om än aldrig så
ökad, spelar i detta hänseende ingen roll, ty bantågen ge
sig ju inte in på gatorna. Hur har stadens
trafikmyndig-het till lands, polisen, tänkt, sig ta hand om merimporten
bilar och om de levande värdena, trafikanterna?
Parkeringen, som man apriori synes mycket ömma för, kommer
nog att vålla de mindre svårigheterna, men
trafiksäkerheten? — framkomstmöjligheterna? Vilkendera av dessa
två kommer man att främst sörja för? Betänk hur
motor-vagnsklubbarna pressa på för att få köra fortare.
Betänk hurusom både de och andra alltid misslyckats att
genom utlyst tävlan eller på något annat sätt få en
adekvat översättning av maningen »safety first». Skulle
möjligen denna språkliga oförmåga kunna betecknas
som symbolisk?
Nå, vi förmoda naturligtvis, att trafikmyndigheten
i Stockholm liksom överallt i vårt land gör sitt bästa.
Man har nyligen förberett allmänheten på att
enkelriktad trafik kommer att ytterligare tillämpas, och man
har framhållit nödvändigheten att öka trafikpolisens
numerär. Det har även föreslagits att en särskild
trafikmyndighet för Stockholms stad borde inrättas, så att
vägbyggnads- och trafik-teknisk kompetens mera
komme till sin rätt, Men kan man taga för givet att något av
detta och av andra förbättringar blir genomfört till
utställningen nästa år? Vi befara att situationen blir
sådan, att varken enkelriktningen eller polisökningen eller
båda tillsammans löser problemet, — att det blir
trafik-stopp och trafikkaos likaväl. Biltrafiken i och till
Stockholm har nämligen fått så lysten smak på frihet, att
den måhända räknar på att få hemsöka vår trolska
huvudstad under utställningen lika hejsan som dittills.
Men tänk om det blir bilismens hemsökelse i stället.
Tänk om stadens myndigheter — polisen toge nog inte
ensam ansvaret — skulle finna sig försatta i sådant
läge att nödgas införa restriktioner beträffande
bilåkningen under utställningssommaren, så att den
motoriska gatutrafiken icke överskrede ett visst maximum av
gatornas kapacitet. En anordning, som kunde tänkas
antingen begränsad till några trafikcentra — med ty
åtföljande svårigheter för parkeringarna vid rayonernas
periferier — eller omfattande hela det bebyggda
stadsområdet, så att inom detta endast tillätes viss
kvalificerad trafik och så att all utifrån kommande privat
personbiltrafik nödgades stoppa och parkera vid »tullarna».
Personförflyttningen inom staden bleve hänvisad till de
publika inre kommunikationsmedlen — spårvagnar,
omnibussar, ångfärjor — samt till trottoarerna.
Hm. En trevlig situation. Bilransonering.
Men om biltrafiken fortfar att växa med nuvarande
fart in mot och inne uti Stockholms centra — vilka
andra metoder föreslås i stället?
Kommer inte Ödet att helt enkelt framtvinga ett
»härintill men icke vidare», restriktion, bilransonering
— man må kalla det vad man vill?
Chr. Sylivctn.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1878
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
