- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiosjunde årgången, 1929 /
410

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

410

INDUSTRITID N IN GEN NORDEN

voro ganska stora och naturligtvis försedda med en hel
del specialmaskiner. Avdelningen för kuggskärning var
tydligen deras starkaste specialitet och ömtåligaste, enär
dörrarna till den voro stängda för vanliga människor —
»endast en Förenta staternas amiral hade tillåtits
inträda där». Som jag haft tillfälle besöka sådana
avdelningar i Westinghouse verkstäder i East Pittsburgh’,
Heppenstall och Fawcus Machine Co. i Pittsburg och
Ford City, så var jag ej vidare nyfiken. Att goda
kugghjul utfrästes här bevisade den tysta gången hos
ångturbinerna, En stor och mycket viktig avdelning var
den för provning av ångturbinclrivna
centrifugalpumpar. Dëss förmåga att då (1925) fullt prova maskiner
av sådan storlek, som de för Chicago beställda, var icke
tillräcklig, men planer voro redan då under arbete att
med ångpannor för högt tryck och arrangemang för
»super heat» möta framtida fordringar och dessa
planer äro nu helt säkert utförda. Överingenjören var då
mr Waller och chef för ritkontoret mr Lagerson,
ingenjör Pettersson var konstruktör för centrifugalpumparna,
alla svenskar. I verkstaden var mr Carlson förman i
verktygsrummet och mr Bergström för svarvar,
fräs-och borrmaskiner samt hyvelmaskiner. Grövre smiden
och gjutgods togs från andra ställen. Då jag lämnade
Chicago våren 1927, var maskineriet uppsatt i stationen
i Chicago men ännu icke färdigt.

Tjänstgöring i östra staterna.

Året 1926 tillbragte jag i Östern; Pittsburgh,
Philadelphia, Erie, Pa.; Providence, R. I.; Wilmington, Del.;
Camden, N. J.: Brunnswick, N. J.: Wheeling, W. Va,;
Mount Vernon, O. ; Cleveland, O. och på andra orter. En
ny klaffbro över Chicagofloden vid La Salle-street var
under konstruktion, och såväl stålverk som maskineri
tillverkades i Östern.

Förut har nämnts om smidet av grova axlar för dylik
bro och förlusten av fyra sådana på grund av ihåligt
gods. En stor smidesverkstad i Camden, N. J., hade
erhållit beställning på axelsmidet och levererat de grövsta
till en maskinverkstad i Wilmington, Del. De voro
grov-svarvade i smedjan såsom vanligt för att man skulle
kunna upptäcka event. sprickor i ytan, och ett tre tums
hål var borrat genom axeln för att kunna upptäcka
håligheter, om sådana funnos. De fyra axlarna, vardera
vägande tio ton, bestodo alla prov och sändes till
maskinverkstaden för att göras färdiga. Det befanns då
vid finsvarvningen av dessa axlar, att en av dem var
spräckt, och den sändes därför tillbaka till smedjan,
där försök gjordes att svetsa felaktigheten, men detta
misslyckades, som nog kunde väntas. I denna smedja
fanns en två tusen ton »Forging press», men för lättare
smiden användes ånghammare såsom snabbare i
manövrering och smidning.

Det är förut nämnt, på tal om klaffbroar över
Chicagofloden, att i ett fall, The Adam str. bridge,
utrymmet för balanseringen av bron var så begränsat, att
vikten av den balanserade delen av brohalvan måste
reduceras så högst väsentligt. The railing (stängslet på
sidorna) gjordes därför av aluminium, och detta gav mig
tillfälle att besöka Mellons (finanssekreterarens)
fabriker i Cleveland. O., och Kensington. Pa, Den storartade
fabriken i Cleveland tillverkar gjutgods av aluminium,
och den i Kensington, i närheten av Pittsburgh, den
ännu större och vidlyftigare fabriken, valsad plåt,
dragna Tör, pressar och drejar, alla. slags hushållsartiklar
o. dyl., och här äro huvudkontoren och försöksanstalten

med laboratorier förlagda. En särskild fabrik för
tillverkning av »aluminium paint» var förlagd på annan
plats •— sades det på grund av explosionsfara vid
tillverkningen. Gjuteriet i Cleveland var som sagt
storartat, Propellerblad och delar för flygmaskiner,
»hous-ings» (hus) för maskineriet för automobiler och en
mängd andra föremål lågo i stora hopar överallt. I
gjut-rummet användes flaskor och sand på vanligt sätt. Då
den smälta metallen kommer i deglar, nedsattes en
elektrisk pyrometer, och på bestämt gradtal fylles flaskan.
Gjutgodset rensas på vanligt sätt och undergår därefter
»heat treatment» (värmebehandling), och därefter får
det ligga en viss tid för att »mogna». Därefter går det
till inspektionsrummet, där det noggrant undersökes
beträffande sprickor och blåsor. Rummet hade takfönster
och var särdeles ljust, men icke desto mindre brunno där
många »coopers lights» (kvicksilverlampor). På min
fråga svarades, att detta ljus uppvisade sprickor i godset
bättre än dagsljuset, vilket ju synes egendomligt.
Propellerbladen smiddes efter gjutningen och undergingo en
särskild värmebehandling. Detta var även fallet med
vevstakar för automobilmaskiner och dylikt. Vid
Ken-singtonfa.briken tillverkades ledstängerna, två tums rör
med tre sextondels godstjocklek. Ämnena götos och
dragning försiggick liksom för mässingsrör och i liknande
maskiner. Sträckprov utfördes för de gjutna delarna i
detta stängsel och visade ungefär dubbla styrkan mot
gjutjärn (38 000 skp pr kv-tuni) samt. med större
sträckning och förminskad area av brottet. Valsverket för
framställning av plåt erbjöd icke något särskilt nytt
utom det att plåten manövrerades utan tänger, med bara
händerna, I för ändamålet konstruerade ugnar,
glödgades plåten mellan visst antal »passes». I det kemiska
laboratoriet kom jag i samtal med en man, vars föräldrar
voro svenskar, och vi kände oss därför litet mera
samhöriga och pratade litet mera fritt än eljest var vanligt.
Det började bli brukligt att aluminiummalmen
skeppades på fartyg till New Orleans, avlastades där på
pråmar, som bogserades uppför Missisippi-floden omkring
600 miles (960 km) till St, Louis, Mo., där malmen
undergick en förberedande behandling. Därefter
fraktades den på järnväg till New York och så med fartyg
till Norge för att där elektriskt reduceras till metall, som
återsändes till ägaren i USA, naturligtvis utan tull.
Som metallen aluminium och gods därav importerade
till Staterna draga, en tull på sju cents skålpundet,
inses vilket lönande monopol Mellonbolaget har.

Tillverkning av järnvägshjul.

Vid Illinois Steel Companys verk i Gary, Ind., ett
av de största i landet, finnes mycket att se. Fartygen
komma från Duluth, Minn., lastade med malm (upp till
10 000 ton), som maskinellt lossas och föres till
upplagsplatsen, varifrån det även alltigenom maskinellt
föres till masugnarna, ett batteri på tolv st, i rak linje
med en kapacitet av från 500 ton tackjärn per
tjugofyra timmar till högre siffror för de nyare ugnarna. En
storartad anläggning. Kraftverket för de elektriskt
drivna valsverken utgöras av ett antal maskiner om 5 000
hkr vardera, drivna av masugnsgas eller gas från »the
byproduct ovens», anlagda ett stycke från verken. Några
särdeles starka reversing-ångmaskiner finnas även.
Järnvägsräls tillverkas, ett tusen ton per tjugofyra
timmar — rekordet för ett antal år sedan, men det är nog
överträffat nu. En för några, år sedan anlagd avdelning
för tillverkning av stålhjul för järnvägsvagnar är också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:02:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1929/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free