- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiosjunde årgången, 1929 /
416

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

416

INDUSTRITIDNINGEN N O R D EN

AGA-spisen.

Av ingenjör E. Palm.

Av dr Gustaf Dalens uppfinning »AGA-spisen»,
vilken vid Svenska uppfinnareföreningens
sammanträde den 25 sistl. okt. var föremål för en
kortare redogörelse av civilingenjör H. Hedberg, lämnas här
en närmare beskrivning.

Då den vanliga järnspisen på sin tid började
användas, ansågs denna säkerligen innebära ett stort
framsteg i jämförelse med de dittills använda öppna spisarna.
Järnspisens viktigaste fördelar voro större eldsäkerhet
och förbättrad värmeekonomi. Köksspisens utveckling

Fig. 1. Exempel på, inmontering av AGA-spisen.

har emellertid sedan dess gått anmärkningsvärt
långsamt. I fråga om eldstäder för industriellt ändamål har
man arbetat intensivt på nyttiggörandet av varje
utvecklad kalori, men köksspisen, som likväl återfinnes i
varje hem, har tillåtits sluka oerhörda
bränslekvantiteter till glädje huvudsakligen »för kråkorna». Om
järnspisens värmeekonomi således blev bättre i jämförelse
med den öppna spisen, så måste den däremot anses högst
otillfredsställande enligt modernt betraktelsesätt. Och
att den vanliga järnspisen långt ifrån tillfredsställer
moderna anspråk på bekvämlighet och hygien,
erkänner säkerligen varje husmoder, som dagen lång måste
hantera sina sotiga kokkärl framför den stekheta
spisen för att nästa morgon finna spisen kall och köket
utkylt och sålunda se sig nödsakad att återigen företaga
den ständigt återkommande och besvärliga tändningen.

Gasspisen representerade en avsevärd förbättring vad
beträffar bekvämlighet och även ekonomi. De många
gasolyckorna äro emellertid en mörk baksida hos
systemet och förbränningsgasernas utsläppande direkt i
rummet är långt ifrån förenligt med god hygien. Härtill
kommer, att gas finnes tillgänglig endast i några av
våra större städer.

En ny epok inom kökstekniken inleddes i och med de
elektriska spisarna. Man behövde bara vrida på en
knapp för att få värme. Inga förbränningsgaser, inga
sotiga kokkärl! På grund av de höga energipriserna
tvingades man att tillgripa den s. k.
aokumuleringsprin-cipen, vilken emellertid utgör en svaghet, om den drives
för långt. I allmänhet abonnerar man på en viss effekt,
och då denna överskrides, kopplas strömmen av. Det
kan då ofta inträffa, att urkopplingen sker, då
värmebehovet är störst. Efter användningen under dagen blir
därför ackumulatorn relativt sval mot kvällen. Även
om strömmen icke brytes, tillämpas avsevärt högre
taxa, då större energimängd än den abonnerade
användes. Fördelarna med den ofta tillämpade
sammanslagningen av ljus- och värmetariff är i många fall en
chimär och man går med en ständigt irriterande känsla av
att mail måste spara på strömmen. På många platser
finnes ej heller elektrisk energi tillgänglig för detta
ändamål. Dessutom förefinnes alltid risk för överledning
och kortslutning, enär elektriska apparater i
allmänhet visat sig vara mer eller mindre ömtåliga.

Det var med utgångspunkt från dessa synpunkter,
nämligen att bibehålla de befintliga spisarnas goda
egenskaper och söka avhjälpa deras svagheter och
brister, som doktor Dalén för cirka 7 år sedan började sitt
arbete med att konstruera en ny kokspis.
Arbetsprogrammet var ungeför följande:

Spisens värmeekonomi borde vara den bästa tänkbara,
och värmet borde därför erhållas på kemisk väg genom
kontinuerlig förbränning. I viss mån borde spisen vara
ackumulerande, ungefär i samma bemärkelse som ett
svänghjul, samtidigt med att temperaturen skulle
regleras automatiskt. Ackumulatorn skulle endast vara ett
utjämnande organ, icke i något ögonblick enda
värmekällan. Så snart behovet ökades, skulle även
förbränningen bliva livligare, och spisen sålunda vara lika
varm på kvällen som på morgonen. Eldstaden skulle
ligga centralt med god isolering för att möjliggöra
kontinuerlig förbränning med minsta möjliga
kaloriutveckling. Förbränningen borde ske så långsamt och med så
avvägd luftkvantitet att den blev möjligast fullständig.
Så mycket värme skulle utstrålas, att ett normalt kök
därav uppvärmdes till lagom temperatur. Spisen skulle
vara utrustad med 2 kokplattor, 2 ugnar samt 1
varmvattenberedare.

Lösningen av problemet beredde stora svårigheter.
Otaliga experiment med olika slag av material gjordes
särskilt beträffande sådana, som måste vara eldhärdiga,
men även utprovningen av isoleringsmaterial krävde
lång tid. Bränsleproblemet gjordes till föremål för
ingående undersökningar, och man stannade slutligen för
koks såsom ekonomiskt fördelaktigast. Även antracit
kan med fördel användas, ehuru den ställer sig något
dyrare. Slutligen framkom den typ av spisen, som nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:32:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/indunord/1929/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free