Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoningens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io88 I ingen annan är frälsning
men när han återvänder i gudomen, återvänder han, så
att säga, å våra vägnar såsom vår broder, till att vara vår
evigt gällande rättfärdighet inför Fadern.
Se vi ock på Skriftens tydliga ord om Kristi
återlös-ning, så handlas där endast om människans försoning. Så
heter det: Gud, den oss med sig själv försonat haver
(2 Kor. 5: 18). Gud var i Kristus och försonade världen
med sig själv (v. 19). Även eder, som tillförne voren
främmande och fiender, har Gud dock nu försonat i Kristi
kötts kropp (Kol. 1:21 f.). Och i Ef. 2: 16 heter det, att
Kristus skulle försona oss med Gud genom korset. Och i
Upp. 5:9 heter det, att Kristus igenlöst oss åt Gud, icke
Gud åt oss, nej, oss, oss, eder, eder, gällde det verket. Det
är vi, som i Kristi blod hava förlossning, nämligen
syndernas förlåtelse, icke Gud, som däri har förlossning från
någon sin vrede. Det heter icke: Gud kastade sin vrede på
honom, icke: Si, Guds Lamm, som borttager Guds vrede,
nej, utan mycket mer: Herren kastade allas våra synder
på honom. Si, Guds Lamm, som borttager världens synd
(Jes. 53; Joh. 1:29). Och i Rom. 5 heter det icke: Såsom
genom den ene Adams synd Gud är vorden vred, så är han
genom den andre Adams lydnad åter vorden nådig, nej,
utan: Såsom genom den ene Adams synd de många äro
vordne syndare, så varda genom den andre Adams lydnad
de många rättfärdiga. Korteligen det finnes intet enda
ställe i Nya testamentet, som vänder om detta förhållande
och säger, att det är Gud, som blivit förlikt med oss, utan
överallt är det vi, som blivit förlikta med Gud genom hans
Sons död, den stund vi ännu voro hans ovänner (Rom. 5).
I Hebr. 8, där det talas om de bägge förbunden, heter det
icke: Jag varder förblidkad över syndare, nej utan: Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
