Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristi översteprästerliga förbön - Första betraktelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 ioo I ingen annan är frälsning
den, i det han likasom befullmäktigat honom att såsom den
ende återlösaren och frälsaren utföra Guds frälsningsråd.
Ty såsom detta råd sträcker sig till alla människor, så
sträcker sig ock Sonens makt över alla. Här är ingen
undantagen, allt kött är Sonen underlagt.
12. Ett starkare uttryck än detta för den oåterkalleliga
bestämdheten och allmänneligheten av Guds beslut att
frälsa syndare, kan icke finnas, och dock är ingen sanning
förskräckligare än denna för vissa människor, nämligen
för dem som icke vilja hylla Sonen. De kunna visserligen
i dessa ord läsa sin dödsdom. Vilket de ock själva bevisa
därmed, att de alltjämt i sin otro sträva och strida emot
denna sanning, samt söka göra gällande, att dock var och
en skall bliva salig på sin tro. Ty de känna väl, att om
dessa Herrens ord äro sanna, så är det förlorat med dem,
alldenstund här uppenbart säges, att det eviga livet endast
i Sonen är att finna, så att utom honom intet annat gives
än synd, vrede och evig död. Men i stället för att då böja
sig för sanningen, vilja de, att sanningen skall böja och
jämka sig efter dem, på det de måtte få bliva ostörda i
sitt köttsliga sinne.
13. 0 1 arma förblindade själar, varför striden I emot
eder egen salighet? Hören I icke, att Herren Kristus har
fått denna makt till att giva evinnerligt liv? Varför viljen
I då icke anamma honom och bliva Guds barn utan
tvärtom strida emot honom, tills han genom sin allmakt lägger
eder såsom fiender till sin fotapall och bortstöter eder?
I tron icke, att det är så farligt, men vad haven I för en
grund för eder tro? Besinnen eder då en gång; vi anropa
eder därom vid vår Guds innerliga barmhärtighet. Sen
eder för, att I icke förgåns på vägen! (Ps. 2). Ty här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
