Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristi översteprästerliga förbön - Första betraktelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 ioo I ingen annan är frälsning
dock det arma förlorade barnet, människan, skulle än
enfödde Sonen offras därför. Hade hon ock själv frivilligt
bortkastat det eviga livet, så skulle det dock återgivas åt
henne. Sådant var Guds hjärta, medan vi ännu voro hans
fiender.
16. Men vilka äro de, som av Fadern äro givna åt
Sonen och som skola få allt detta (nämligen det eviga livet)
att äga? Ty uppenbart är av hela Skriften, att ehuru
Kristus är alla människors frälsare samt åt alla, ingen
undantagen, har givit allt det, som han genom sin död och
uppståndelse förvärvat, så skola dock icke alla komma i
åtnjutande därav, utan endast de, vilka, såsom Herren här
säger, Fadern givit åt Sonen. Men vilka äro då dessa
lyckliga? Det är en fråga, som ofta plägar bekymra de
enfaldigas samveten. "Huru skall jag veta", säga de, "att
just jag är given av Fadern åt Sonen, så att även jag skall
kunna i honom tillförse mig evigt liv? Kanske jag hör till
de andra, som trots allt, vad Sonen gjort, likväl skola gå
bort till evig pina?" Ja, var skola vi taga svaret på en så
viktig evighetsfråga? Skola vi taga det ur våra egna
hjärtan? Då är det så gott, att vi genast giva allt förlorat och
aldrig befatta oss med frågan om det eviga livet, ty hjärtat
kommer aldrig utöver lagens gärningar, och de föra icke
det eviga livet utan den eviga döden med sig. Eller skola
vi taga svaret från människors visdom? O, huru skulle vi
då någonsin kunna få en viss och säker frid! Den ena
människan säger så, den andra så, och ingen kan gå i
borgen för den andras själ. Därför är det icke tecken till frid
utan till död, när den ena människan tryggar sig vid den
andras meningar. Ett vaket samvete behöver Guds ord för
att vila på, om det skall hava frid. Men har Herren givit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
