Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristi översteprästerliga förbön - Andra betraktelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristi överste prästerliga förbön 26 9
Herren väl sända en annan, ja flera i stället allt intill den
yttersta dagen. Såsom vi ock se, att det allt härtills har
gått. Därför är det vår Herres Jesu tålamod och
barmhärtighet som gör, att han ännu lämnar de sina i denna
världen. Och huru skulle annars någon bliva salig ? Ty det
veta vi ju, huru vi själva, som nu tro, icke kommo till tron
därigenom, att vi fingo höra evangelium en gång allenast,
utan vi hörde detsamma gång efter annan förlöjligade,
smädade och förtalade dess förkunnare, men alltjämt kom
det åter tillbaka, tills det blev oss för starkt, så att det
övervann oss. Se, det var då mot oss samma Jesu tålamod
och godhet, som nu vill, att ock vi, sedan vi kommit till
tron, ännu en tid skola bliva i världen för att bära
detsamma budskapet vidare, icke aktande, att världen gör emot
oss så, som vi i förstone gjorde emot dem, som predikade
det för oss.
35. Alltså är det Kristi bön om oss: Icke beder jag,
att du skall taga dem av världen, utan att du förvarar dem
från ondo d. ä. från djävulens list och våld, varmed han
dels genom invärtes anfäktelser, dels genom yttre
förföljelser stormar och rusar löst emot dem. Och denna bön
vill Herren, att vi skola höra och akta högre än alla våra
böner, samt glädjas, vetande, att Gud skall så göra, som
Herren här beder. Ty därmed göra vi varken Gud eller
oss själva någon tjänst, att vi gå sorgsna och bedrövade,
såsom hade icke Herren bedit för oss, och såsom hade
Gud icke i sinnet att höra hans bön. Nej, brist ut och var
glad, du elända, ty här står en sådan bön, för vilken all
helvetets makt måste ramla och gå över ända. Och är det
därjämte icke en bön av mig eller någon annan människa,
så att jag kunde misstänka, att den är ofullkomlig, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
