Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristi översteprästerliga förbön - Fjärde betraktelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristi överste prästerliga förbön 26 9
omöjligt, att denna besynnerliga väg genom frestelser och
anfäktelser av alla slag, på vilken du får känna dig själv
allt orenare, skulle vara en renings- och härliggörelses-väg,
ja raka vägen till himmelen. Han är det i alla fall, ty han
är Guds väg; och genomläser du den heliga Skrift, så skall
du icke kunna finna ett enda helgon, som fått vandra
någon annan väg. Och vem är då du eller jag, att vi skulle
utgöra något undantag?
18. Men varuti består då denna härlighets egentliga
väsende ? Svar: däruti att vi skola vara med Herren samt
deltaga i hans härlighet. Om det förra eller varandet med
Herren hava vi redan talat; om det senare säger Herren
i vår text: Att de skola se min härlighet, den du mig givit
haver. Men att han säger: se min härlighet, det säger han
i samma mening, som när det heter: se livet, se Guds rike
o. s. v., vilket icke innebär allenast åskådande utan ock
delaktighet i det, som man sålunda ser. Om denna
delaktighet talar Skriften ofta. Så säger Paulus: Dö vi med, så
skola vi med leva, lida vi med, så skola vi med regera
(2 Tim. 2: 11, 12). Och åter: Äro vi nu barn, så äro vi
ock arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi
med-arvingar, om vi annars lida med honom, att vi ock måtte
med förhärligas (Rom. 8: 17 grt). Och åter: Gud haver
samt med honom försatt oss i det himmelska väsendet i
Kristus Jesus (Ef. 2:6). Och åter: När edert liv, Kristus,
uppenbarad varder, då värden ock I uppenbarade med
honom i härligheten (Kol. 3:4). Så säger ock Kristus: Den
där vinner, honom skall jag giva att sitta med mig på min
stol (Upp. 3:21) o. s. v.
19. Det är ju ord, som borde göra våra hjärtan glada
och frimodiga emot allt lidande och all nöd, som vi här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
