- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 1. Allmänna delen /
315

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Materialens hållfasthetsegenskaper

Hålkälsverkan1

Beteckningar:

°max = maximal spänning invid hålkälen
on= nominell spänning å minsta arean
a = formfaktorn

ß= anvisningsfaktor (hålkälskoefficient)
r] = hålkälskänsligheten

De starka spänningskoncentrationer, som
uppträda vid diskontinuerlig tvärsnittsför*
ändring, beaktas icke i den elementära
teorin om stängers dragning, böjning eller
vridning. Hänsyn till den maximalt upptrrä*
dande spänningen kan tagas genom infö*
rande av en s. k. formfaktor a. Härvid gäller

o —ao
max n

där an är den nominella ur den elementära
teorin för dragning, böjning eller vrid*
ning beräknade påkänningen. Formfaktorn
beror såväl av hålkälens form som av
spänningstillståndet. Den är sålunda olika
vid exempelvis böjning och vridning.

Den i hålkälen uppträdande maximala
spänningen kan direkt uppmätas. Olika
metoder kunna härvid komma till an*
vändning, t. ex. fintöjningsmätningar, spän*
ningsoptiska mätningar och röntgenmät*
ningar. Fig. 2/5 visar formfaktorns storlek
vid dragning, böjning eller vridning av
stänger med hålkälar eller hål m. m.

Hålkälsverkan är farligare ju sprödare
materialet är. De flesta material äga dock
vid koncentrerade belastningsfall en högre
hållfasthet än vad ett vanligt dragprov
utvisar. Man är därför hänvisad att ge*
nom direkta prov söka utröna materialets
hållfasthet vid hålkälsverkan. Endast vid
mycket spröda material inträder brott
då °max uppnår draghållfastheten hos
en glatt stav. Vid sega material inträder
vid statisk belastning i allmänhet en
spänningsutjämning genom plastisk flyt*

ning före brott, varigenom hålkälens skad*
liga inverkan elimineras.

Vid växlande utmattningspåkänningar
kan ingen spänningsutjämning inträda,
varför utmattningshållfastheten sänkes på
grund av hålkälen även vid sega material,
dock ej i proportion till formfaktorn a.
Hålkälens inverkan på utmattningshåll*
fastheten bestämmes av anvisningsfaktorn
ß, varmed förstås utmattningshållfastheten
vid polerad, slät yta dividerad med utmätt*
ningshållfastheten vid hålkälsverkan.

Fig. 2/6 visar anvisningsfaktorn vid
böjning och vridning. Vid alla material
gäller att a>ß>l.

Gjutjärn är på grund av inre hålkäls*
verkan genom grafitfjäll mycket okänsligt
för yttre hålkälsverkan. Vid högvärdigt
gjutjärn (perlit) gör sig hålkälsverkan
dock märkbar.

Man har försökt att ställa hålkälskoeffi*
cienten ß i relation till formfaktorn a ge*
nom relationen

ß = V(a-1) + 1 (7)

varvid rj erhållit namnet hålkälskänslig*
heten. Härvid varierar hålkälskänsligheten
ungefär mellan 0,4 och 0,8 vid kolstål och
lättmetaller samt mellan 0,6 och l,o vid
legerade stål. Hålkälskänsligheten är ingen
materialkonstant utan beror såväl av a
som provstyckets storlek. Oftast stiger
hålkälskänsligheten med växande flytgräns.

Utmattningshållfasthet

Beteckningar:

oa = spänningsamplitud
om = mittspänning
owö = övre gränsspänning
°wu = undre gränsspänning
ffß> ff-ß=brotthållf. vid dragning resp. tryck
<*Su=undre sträckgräns

1Neuber: Kerbspannungslehre, Springer 1937. Lehr, E.: Spannungsverteilung in Kon*
struktionselementen VDI*Verlag 1934.

ALLMÄNNA DELEN

315

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:04:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/1/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free