Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅLLFASTHETSLÄRA
Först beräknas tröghetsmomenten för de
olika tvärsnittsytorna. De erhållna vär*
dena anges på figuren.
I fortsättningen är lösningen utförd gra*
fiskt. Fig. 3/23 b visar momentdiagrammet,
som erhållits såsom en linpolygon på be*
lastningen. Därvid har använts kraftpoly*
gonen fig. 3/23 f med polavstandet hi = 10
cm. Momentdiagrammets ordinator divi*
deras med sina resp. I och E, varpå
M
— »diagrammet uppritas. Se fig. 3/23 c. På
El
detta diagram, som tänkt belastning, ritas
sedan ett andra momentdiagram med an*
vändande av kraftpolygonen fig. 3/23 g
samt motsvarande linpolygon fig. 3/23 d.
De tänkta krafterna F(1, F-2..., F,-9 erhållas
genom mätning av motsvarande ytdelar
och deras verkningslinjer genom bestäm*
ning av ytdelarnas tyngdpunktsavstånd.
Slutligen har elastiska linjen orienterats
till rätt läge med användande av polen 02
Givetvis modifieras linpolygonerna till lin*
kurvor, varvid tangeringspunkterna skola
ligga på delningslinjerna. Utanför upplagen
blir elastiska linjen rätlinjig. Största ned*
böjningen fås genom att enligt fig. inlägga
en med slutlinjen parallell tangent till lin*
kurvan. En skarpare bestämning av läget
för ^*max kan uppnås, om ett tvärkrafts*
diagram ritas på den fingerade beläst*
ningen.
Om längdskalan är 1 :n, kraftskalan
1 cm±±f tf samt polhöjden ht cm blir ska*
lan för Alsdiagrammets ordinata 1 cm—rifh
tfcm. I exemplet erhålles
1 cm^lO- 1 • 10=100 tfcm
M
Yj *diagrammets ordinata, som anger bal*
kens krökning (fig 3: 18), har upp*
ritats i skalan 1 cm^^ rad/cm = 4 • 10-6
M
rad/cm. För £j »diagrammet gäller sålunda
1 cm3 Ann! rad = 4-10’5 rad
Den nya »kraftskalan» väljes så att
1 cm Af’ rad = 10’4 rad
Härvid blir »momentskalan»
1 cm =nf’h2 cm = 10 • 10"4-10 = 0,oi cm
Skalan för den elastiska linjen blir sålunda
100:1.
Vinkeländringsmetoden
Vinkeländringsmetoden användes ofta
med fördel, särskilt vid bestämning av
statiskt obestämbara storheter. Vid meto»
den erhållas de statiskt obestämbara stor*
heterna ur de relationer, som kunna upp*
ställas mellan balkens eller ramdelarnas
vinkeländringar på ömse sidor om ett stöd
resp. en knutpunkt.
Metoden blir enklast vid fasta stöd eller
oförskjutbara knutpunkter, varvid vinkel*
ändringarna äro numeriskt lika stora på
ömse sidor om stödet eller knutpunkten
(ex. s. 383). I nedanstående exempel visas
metodens tillämpning, dels för bestäm*
ning av maximal nedböjning, dels på kon*
tinuerliga balkar vid eftergivliga eller
ojämnt höga stöd.
Vid bestämning av vinkeländringarna
användes elementarfallstabeller s. 363
t. o. m. s. 367.
Ex.: Maximala utböjningen hos en balk,
fritt upplagd på tvenne stöd vid A och B
samt belastad enligt fig. 3/24.
Stödreaktionerna bli
A = F; B = 3F
Den överkragande delen av balken ersät*
tes med momentet
Balken tänks uppskuren i den sektion
C, där maximala nedfjädringen vmax upp*
träder. Den understödes vid C i utböjt
läge enligt fig. 3/24.
344
INGENJÖRSHANDBOKEN I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
