- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 1. Allmänna delen /
370

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÅLLFASTHETSLÄRA

Tankes knutpunkt a utskuren ger samma
metod:

4

eos o. + a = 0, men cosa = —
12 • 5

varav 5t = — ^ • =—15 tf (tryck)

Projiceras krafterna på en mot stång 1
vinkelrät riktning erhålles

s2 eos a—a sin a = 0
52 = 12tga=12–^-= +9 tf (dragning)

Beräkningen blir fullt likartad för knut?
punkt b.

5/ = —15 tf och S2’ = + 9 tf

Nu äro även 56 = 52= + 9 tf och 56’ = 52’ =
= + 9 tf kända.

S4 bestämmes lämpligen enligt Ritter, var?
vid snitt 1—1 användes. Stångens 4 mo?
mentpunkt är d. Ur vänstra delens jäm?
vikt erhålles

0

d a • 6—8 • 3 + 54 -4 = 0 ger S4 =—12 tf

För bestämning av s5 är också Ritters me?
tod lämplig. Man använder även nu snittet

1 — 1 och betraktar fortfarande vänster del.

| a—8—S5cosct = 0

4 4-5
varav —— = —r-=+5,o tf
0 eos « 4

På samma sätt beräknas s5’, varvid snitt
2—2 tänkes inlagt, och en verktikal pro?
jektionsekvation uppställes för högra delen.

ss’= +5 tf

Cremonas kraftplan. Om man önskar be?
stämma alla stångkrafterna i ett fackverk,
kan denna metod med fördel användas.

Metoden går ut på att för varje knut?
punkt — tänkt lösskuren — tillämpa
det grafostatiska jämviktsvillkoret, att
samtliga på punkten verkande krafter skola
bilda en sluten polygon, i vilken krafterna
»jaga» varandra. Om högst två av dessa

krafter äro okända, så erhålles de obekanta
ur kraftpolygonen. Metoden kan därför
alltid användas, om man kan finna en
knutpunkt så beskaffad, att högst två obe?
kanta krafter finnas i punkten, och det
sedan är möjligt att gå från knutpunkt till
knutpunkt och därvid varje gång endast
påträffa två nya obekanta. Det bör obser?
veras, att sedan en stångkraft bestämts
vid motsvarande stångs ena ändpunkt, så
är kraften att räkna till de kända kraf?
terna, när man kommer till samma stångs
andra ändpunkt. Om stödkrafterna be?
stämts på förhand, kommer man till knut?
punkter, vid vilka endast en eller t. o. m.
ingen obekant stångkraft förekommer.
Härvid erhålles en värdefull kontroll på
ritningens riktighet.

Det visar sig i många fall vara möjligt,
att så foga de enskilda knutpunkternas
kraftpolygoner intill varandra, att de bilda
en enda sammanhängande figur, i vilken
varje kraft endast förekommer en gång.
Det är denna figur, som kallas Cremonas
kraftplan. Villkoret, att varje kraft endast
skall förekomma en gång, kan ej uppfyl
las, om fackverkets stänger korsa varandra
(utan att vara förbundna till en knut
punkt i korsningen) eller om inre knut
punkter äro belastade. Stångkrafterna
kunna emellertid vid varandra korsade
stänger bestämmas genom den cremona?
plan, som motsvarar en led i stängernas
korsningspunkt, enär stångkrafterna på
ömse sidor om korsningspunkten förbli
oförändrade, om en led införes. Om en
inre knutpunkt är belastad kan man in?
föra en ny knutpunkt i skärningspunkten
mellan kraftens verkningslinje och en av
de yttre stängerna samt en ny stång mel?
lan den belastade knutpunkten och den
nya knutpunkten, varefter kraften för?
flyttas till den nya knutpunkten samt
Cremonan uppritas.

Endast om krafterna ritas i en bestämd
ordning erhålles en Cremonas kraftplan.

370

INGENJÖRSHANDBOKEN I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:04:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/1/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free