- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 1. Allmänna delen /
512

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FYSIKALISK-KEMISKA LAGAR OCH DEFINITIONER

ponenten. Antages nu denna i’:te kom
ponent vara lösningsmedlet, kallas ovan
stående samband Raoults lag, som gäller
med god noggrannhet i utspädda lös
ningar, där alltså xi skiljer sig mycket litet
från 1.

Sammanfattningsvis gäller för trycket
över en ideal lösning:

P = Pl0*l + P20*2 + P30*3+ " ’ ’

Är t. ex. ämnet 2 ett fast ämne utan mät*
bart ångtryck, är alltså p20 = 0.

Vi skola nu betrakta förhållandena i
utspädda lösningar. Utspädningen an*
tages så stor, att koncentrationen utan
större fel kan användas i stället för akti*
viteten. Lösningsmedlet har lägre kemisk
potential än rent lösningsmedel, och ång*
trycket är nedsatt enligt Raoults lag, vilket
är uttryck för samma sak.

En lösning av ett oflyktigt ämne i ett
flyktigt lösningsmedel kokar på grund av
det senares ångtrycksnedsättning först
vid en högre temperatur än det rena lös;
ningsmedlet, dvs. då den lägre ångtrycks
kurvan når 1 Atm. Kokpunktsförhöj
ningen ATe är proportionell mot lös
ningens koncentration:

1000g2

AT=Knm=K„

giM2

där m är molaliteten för det lösta ämnet,
gj och g, viktsmängden lösningsmedel
resp. löst ämne och M2 molvikten för det
sistnämnda. Den för lösningsmedlet ka*
rakteristiska konstanten Ke, den molala
(eller molekylära) kokpunktsförhöjningen,
står i följande samband med absoluta
kokpunkten (Tg) och ångbildningsvärmet
pr g (/e) för detta ämne:

RT*
Ke~Joool~e

(R betecknar som vanligt gaskonstanten.)

Om lösningsmedlet utkristalliserar rent
vid lösningens fryspunkt, bestämmes den*

na av att det här råder jämvikt mellan
rent, kristalliserat lösningsmedel och lös*
ningen. På grund av lösningsmedlets ned*
satta aktivitet i lösningen inträffar detta
vid lägre temperatur än då vätskan utgö*
res av rent lösningsmedel. Fryspunkts*
nedsättningen ATf följer formlerna:

AT,= Kfm =Kf

RTf2
Kf=1000-L

1000g2
giM2

där Tf är absoluta fryspunkten och lf
smältvärmet per g för lösningsmedlet,
övriga beteckningar som ovan. Kf kallas
molala (molekylära) fryspunktsnedsätt=
ningen.

Jämvikten mellan lösningsmedlet i en
lösning och rent lösningsmedel kan även
åstadkommas därigenom att man utsätter
lösningen för större tryck. Detta över*
tryck kallas det osmotiska trycket (p),
vilket approximativt följer formeln för
gasernas allmänna tillståndslag:

pV=nRT

V är här lösningens volym (eller bättre
lösningsmedlets), och n är antalet lösta
moler.

Ångtrycksnedsättning, kokpunktsförhöj*
ning, fryspunktsnedsättning och osmotiskt
tryck kunna användas för bestämning av
det lösta ämnets molvikt, varvid företrä*
desvis kokpunktsförhöjning och frys*
punktsnedsättning komma i fråga, särskilt
det senare.

Ex.: En Beckmann*termometer är så in*
ställd, att den vid rent vattens fryspunkt
visar +2,653°. En lösning innehållande
1,504 3 g av ett ämne i 50,57 g vatten fry*
ser då termometern visar + 1,908°. Vi söka
ämnets molvikt och skriva formeln:

M,=

Kf 1000g2

ÄT/~

g i

512

INGENJÖRSHANDBOKEN I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:04:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/1/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free