Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OORGANISK-KEMISKA FÖRENINGAR
förekommer i flera s. k. allotropa modi*
fikationer, av vilka den rombiska är stabil
vid rumstemperatur. Omvandlingspunkten
mellan rombisk och monoklint svavel lig*
ger vid 95,5°. Det monoklina svavlet bil*
das primärt ur en svaveldmälta men övergår
vid fortsatt avkylning i den rombiska mo*
difikationen. Även flytande svavel finnes
i flera modifikationer. Mellan smältpunkt
ten och 160° bildar svavel en lättflytande
gul vätska, innehållande svavelmolekyler
med formeln S8. Över nämnda tempera*
tur bildas i tilltagande mängd molekyler
S6, varvid smältan blir brunare och mer
viskös. Svavelångor bestå vid lägre tem*
peratur av S6 molekyler. Genom snabb
kylning av smält svavel erhålles »plastiskt
svavel», vilket är en underkyld vätska,
som tämligen snart kristalliserar och för*
lorar sina plastiska egenskaper. Svavel är
olösligt i vatten, något lösligt i alkohol
och eter men tämligen lättlösligt i kol*
svavla, CS2. Svavel är i sina föreningar
2*, 4* eller 6*värdigt.
Svavel förekommer i naturen dels ge*
diget i vulkaniska områden (Sicilien,
Louisiana, USA) dels som sulfid t. ex. i
kiser, glänser, bländen samt som sulfat i
t. ex. gips, CaS04, och tungspat, BaS04.
Framställning:
1. Största mängden svavel erhålles ge*
nom utsmältning av gediget svavel.
2. Genom reduktion av svaveldioxid.
Användning: Sulfitfabrikerna äro stora
avnämare av svavel, vilket efter bränning
begagnas till framställning av koksyra
(surt kalciumsulfit). Svavel begagnas vi*
dare vid vulkanisering av gummi och för
framställning av kolsvavla till bl. a. konst*
silkeframställning. Svavel ingår i svart*
krut och många fyrverkeripjäser. Vidare
är det en viktig råvara vid framställ*
ning av en mängd organiska kemiska
föreningar.
Svavelväte: H2S
Smpt: —82,9°, kpt: —61,8°. Färglös giftig
gas med vidrig lukt, tämligen lättlöslig i
vatten.
Svavelväte har sura egenskaper och bil*
dar salter (sulfider). Svavelväte är bränn*
bar och övergår därvid i svaveldioxid. En
mycket stor del av det i naturen förekom*
mande svavlet föreligger som sulfider i
mineral, vilka vanligen ha stor teknisk be*
tydelse (glänser, kiser, blenden etc.). Sul*
fiderna äro olösliga i vatten med undan*
tag för alkalisulfiderna.
Framställning:
1. Genom inverkan av saltsyra på sva*
veljärn:
FeS + 2HC1 = H2S + FeCL
Denna metod begagnas alltid vid la*
boratoriemässig framställning av sva*
velväte.
2. Svavelväte kan direkt syntetiseras av
svavelångor och vätgas om gasbiand*
ningen ledes över upphettade porösa
substanser t. ex. träkol eller pimsten.
3. Svavelväte bildas vid förruttnelse av
äggviteämnen.
Användning: Svavelväte har stor betydelse
inom den analytiska kemin som grupp*
reagens för att skilja metalljoner.
Svavelväte utskiljer ur måttligt sura lös*
ningar sulfider av t. ex. Hg, Pb, Bi, Ag,
Cu, Cd och Sn, As och Sb, varav de sista
sulfiderna äro lösliga i gult svavelammo*
nium (l:a och 2:a gruppens metaller). I
svagt ammoniakalisk lösning fällas dess*
utom sulfider av Fe, Ni, Co, Mn, Zn samt
hydroxider av Al och Cr (3:e gruppen).
Svaveldioxid: Sö2
Smpt: —72,7°, kpt: — 10,o°. Krit. tryck:
78 ata. Färglös vätska eller gas med stic*
kände lukt. Vatten löser vid 0° 22,8 g S02
per ml. Lösningen har sura egenskaper,
tillskrivna den hypotetiska föreningen
528
INGFNJÖRSH ANDBOKEN I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
