- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 1. Allmänna delen /
760

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OPTIK

Fig. 3/15. Svärtningskurvor för
intensitetsbestämning av de tre kvicksilverlinjerna
546,i, 435,9 och 404,7 mp.

c) Avståndsmetoden grundar sig på att
belysningen avtager med kvadraten på
avståndet. Man måste sörja för att allt
ströljus avbländas.

d) Spaltbreddsvariationsmetoden. Spalt*
bredden i spektralapparaten varieras.
Metoden kan endast användas vid kon*
tinuerliga spektra.

e) Ljusförsvagning med Nicols prisma.

f) Ljusförsvagning med roterande sektor.
Vid variabla ljuskällor användes

andra metoder, varvid ljusförsvag*
ningen sker samtidigt med belysningen
av ljuskällan, vars intensitet sökes (se
speciallitteratur).
4. Jämförelse mellan ljuskällor med olika
våglängder grundar sig på användning
av en s. k. normallampa, en volfram*
bandlampa, hos vilken man känner
sambandet mellan strömstyrkan och
den sanna temperaturen samt emis*
sionskoefficienten för volfram. Inom
den synliga delen av spektrum kan man
använda Wiens strålningslag:
-c,

J = eC1*r5 e XT

där e — emissionskoefficienten. Genom
ändring av strömstyrkan upptages en

serie svärtningsmärken på den foto*
grafiska plåten och på samma plåt foto*
graferas de ljuskällor som skola jäm*
föras. För de ifrågavarande vågläng*
derna uppritas svärtningskurvor med
ledning av de från normallampan er*
hållna svärtningarna, som svara mot
intensiteterna hos normallampan vid de
använda strömstyrkorna (fig. 3/15).

Reflexions-, diffusions- och
absorptionsmätningar

Reguljär reflexion

Reflexionsförmågan hos en speglande
yta är lika med den bråkdel som reflek*
teras vid 90° infallsvinkel. Reflexionsför*
mågan hos genomskinliga kroppar be*
handlas i samband med ljusets polarisa*
tion. Vid ogenomskinliga kroppar måste
hänsyn tagas till absorptionen, varigenom
förhållandena bliva mera komplicerade.
Vid metallreflexion erhålla de båda sväng*
ningskomponenterna vinkelrätt och paral*
lellt med infallsplanet olika försvagningar
och fasförskjutningar. Av linearpolariserat
ljus erhålles i allmänhet elliptiskt polari*
serat ljus. Vid teoretiska utredningar utgår
man ofta ifrån, att det infallande ljuset är
linearpolariserat och att svängningsplanet
bildar 45° med infallsplanet. Med huvud*
infallsvinkel menas den vinkel, för vilken
de båda huvudkomponenterna erhålla en
fasförskjutning på 90°. Vinkeln mellan
infallsplanet och diagonalen i rektangeln,
som omskriver svängningsellipsen, azimu*
ten, betecknas med y och den azimut som
svarar mot huvudinfallsvinkeln kallas hu*
vudazimuten och betecknas med Andra
specifika optiska metallkonstanter äro
brytningsindex n och extinktionsindex *
(även kallad absorptionskoefficient). Ex*
tinktionsindex definieras av att amplituden
hos den elektromagnetiska vågen efter att
ha tillryggalagt våglängden reducerats med

INGENJÖRSHANDBOKEN I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:04:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/1/0776.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free