Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OPTIK
Fig. 5/42. Zonbländare.
Bestämning av huvudplanslägen
1. Genom att observera brännpunktens
avstånd till linssystemets yta och bränn*
vidden kan motsvarande huvudplans läge
beräknas.
2. Abbes f okomet er (fig. 5/38). Huvud*
planets läge beräknas från A och sättes =
= h. (Hartmanns metod).
Yl
Linsfel
Ett flertal av metoderna för bestämning
av brännvidd kommer till användning,
dock att linsen eller linssystemet avblän*
das på lämpligt sätt.
1. Sfärisk avvikning. Vid goda kikare*
objektiv, öppningsförhållande ~ — bör
sfäriska awikningar för en medelzon
understiga 1/1 000 av brännvidden. Vid
experimentell bestämning bestämmes bränn*
vidden för olika zoner, varvid en serie
zonbländare användes (fig. 5/42 a och b).
2. Astigmatism, a) Linsen placeras i en
hållare och sättes på ett vridbart spektro*
meterbord. På relativt stort avstånd pla*
ceras ett belyst rutnät. För olika linslägen,
olika vinklar mellan linsens optiska axel
och strålriktningen bestämmes de meri*
dionala och sagittala brännlinjernas lägen
med ett avläsningsmikroskop på en gra*
derad släda.
b) Linsen, som skall undersökas, placeras
på ett spektrometerbord. Kikaren inställes
för parallella strålar. För olika kikare*
lägen bestämmes rutnätsplattans läge, så
att antingen de vertikala (meridionalsnitt)
eller horisontella (sagittalsnitt) linjerna
synas skarpt.
3. Koma. Försök utföras med olika zon*
bländare. Man låter ett parallellt ljus*
knippe, som bildar vinkel med linsens
huvudaxel, infalla mot linsen och under*
söker brännytans utseende. Astigmatis*
men och koma överlagras, så att svårig*
heter uppstå att experimentellt skilja dessa
fel från varandra.
4. Bildkrökning. En relativt stor belyst
yta indelas i rutor. Med ett avläsnings*
mikroskop på en släda med skala kunna
de olika rutornas bildavstånd bestämmas
och således kan en uppfattning av bild*
krökningens storlek för olika vinklar er*
hållas som funktion av vinkeln mellan
den infallande strålriktningen och linsens
huvudaxel.
5. Bilddistorsion. Lateralförstoringen be*
stämmes för olika stora föremål. Bild*
distorsionen uttryckes matematiskt i skill*
nåden mellan den riktiga och den upp*
mätta bildhöjden.
6. Färgavvikning. Brännvidden bestäm*
mes för olika spektralfärger och för olika
zonradier.
Begränsning av ljusknippen, bländare,
belysning och upplösningsförmåga
Bländare
I optiska system spela dessa en väsent*
lig roll. Bländarna bestämma öppningen
hos strålknippena och därigenom bildkva*
liteten och ljusstyrkan. I fig. 5/43 åskåd*
liggöres olika bländare för ett optiskt
796
INGEN 1ÖRSH ANDBOKEN 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
