Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska och magnetiska mätningar - 1. Hjälpapparater för elektriska mätningar - Motstånd - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjälpapparater för elektriska matningar
transduktorregulator. En typ enligt Hed?
ström ger variationer i den avgivna spän?
ningen på ±1,5 % mellan 1/5 och 1/1 last
för variationer i den inkommande spän?
ningen på +10/—15%. S. k. avostatreg?
lerade likriktare begagna även transduk?
torregulatorer, se Lamm och Arvidsson.
Konstanta spänningar vid relativt låga
strömstyrkor kunna erhållas med olika
typer av elektronrörskopplingar, se Hunt
Hickman. Likströmsförmagnetiserade
reaktorer begagnas också i olika kopp?
lingar, se Way och Vilbig.
Relativt enkel men ej så effektiv regle?
ring erhålles med glimrör (stabilovoltrör),
och strömberoende motstånd (järnväte?
lampor), se Kohlrausch och Terman.
Litteratur: Arvidsson, A. Några konstruk?
tioner av torrlikriktare för laddning av
och samdrift med batteri, Tekn. T. Elek?
trot. 71, 1941, s. 7; Hedström, S. E. En
statisk nätspänningsregulator av transduk?
tortyp, Asea T. 38, 1946, s. 130; Hunt, F.
V. and Hickman, R. W. Ön Electronic
Voltage Stabilizers, Rev. lei. Instr. 10,
1939, p. 6; Kohlrausch. Praktische Physik
2, 18. Aufl. s. 319; Lamm, U. Transduk?
torer, Asea T. 31, 1939, s. 18; Terman, F.
E. Radio Engineers Handbook, New
York 1943, pp. 614-17; Way, K. J. Vol?
tage Regulators Using Magnetic Satura?
tion, Electronics 10, 1937, p. 14; Vilbig, F.
Lehrb. der Hochfrequenztechn. 2. Aufl.,
Leipzig 1939, s. 618—622.
Motstånd
Man kan skilja mellan mätmotstånd,
vars resistans måste vara känd med en viss
noggrannhet, och regi er mot stånd, där mot?
ståndsvärdet i och för sig är likgiltigt men
i stället skall kunna varieras tämligen kon?
tinuerligt. Mätmotstånd bestå av mot?
ståndsenheter, hopkopplade antingen till
proppmotstånd, hos vilka en motstånds?
enhet inkopplas genom urtagande av en
kortslutningspropp, eller till rattmotstånd,
vilka ha en ratt och knappar för regle?
ringen. De vanligaste reglermotstånden
äro sådana, där en motståndstråd är lin?
dad i spiral på en keramisk stomme och
regleringen sker med en glidkontakt. De
äro antingen raka, skjutmotstånd, eller
ringformiga, vridmotstånd.
Gränsen är inte skarp. Ofta är det nöd?
vändigt att begagna propp? eller ratt?
motstånd för strömreglering, spec. i mät?
bryggor för att få tillräckligt konstant
ström, då glidkontakten på ett skjutmot?
stånd alltid ger en viss osäkerhet.
Frekvensberoende. Mätmotstånd måste för
att kunna användas vid växelströmsmät?
ningar ha låg egenkapacitans och låg
kapacitans till jord, samt låg induktans.
Dessa faktorer bero av konstruktionen.
L och C bestämma felvinkeln d. Låga mot?
stånd (under ca 100 Q) äro vanligen in?
duktiva (<5 positiv), höga motstånd däremot
kapacitiva (<5 negativ).
De olika lindningssätt som tillämpas äro
beskrivna i ATM Z 111—1.
Vid höga frekvenser erhålles en ökning
av resistansen på grund av strömförträng?
ning. Upp till ca 5 • 104 p/s är i allmänhet
såväl förlustfaktorn som den av strömför?
trängningen orsakade resistansändringen
obetydlig. Speciella byggnadssätt för hög?
frekvens beskrivas i ATM Z 115—1.
Motståndsmaterial. Fordringarna äro givet?
vis störst på material för mätmotstånd.
Där önskar man: a) hög resistivitet; b)
oföränderlighet med tiden (frihet från
åldring); c) låg temperaturkoefficient; d)
låg termokraft mot koppar. Villkoret d)
är på grund av risken för störande termo?
krafter särskilt viktigt vid mätning av låga
strömmar och spänningar. Ur flera syn?
punkter är manganin överlägset. Övriga
vanligare material äro konstantan, kronu
nickel och kanthal, se tab. 1:4. Se även
under »Normalmotstånd», s. 878.
Litteratur: Schulze, A. Metallische elekt?
rische Widerstandswerkstoffe, Berlin 1941;
ATM Z 931-1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8.
ALLMÄNNA DELEN
r.n
881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
