Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska och magnetiska mätningar - 6. Mätningar på ferromagnetiska material - Definition av magnetiska storheter - Översikt av mätmetoder - Magnetometern - Injustering och mätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mätningar på ferromagnetiska material
sluten ring, ringmetoden, eller en stav
eller strimla, som med hjälp av ett magne*
tiskt ok bildar en sluten magnetisk krets,
okmetoden.
H kan antingen beräknas ur ström*
styrkan i magnetiseringsspolen och dimen*
sionerna hos spole och prov, varvid
man vid prov med fria ändar måste känna
avmagnetiseringsfaktorn, eller bestämmas
genom mätning. En sådan mätning kan
ske med en s. k. magnetisk spännings*
mätare, se s. 927, eller med utnyttjande
av satsen att fältstyrkans tangentialkompo*
sant är kontinuerlig vid gränsytan mellan
tvenne media.
Magnetometern begagnas numera huvud*
sakligen för mätning av koercitivkraften,
t. ex. för kontroll av okmetoder. Magneti*
seringskurvan erhålles noggrannast genom
ballistisk mätning på ringprov. Ringprov
äro emellertid besvärliga att iordningställa
och tillåta ej mätning av de magnetiska
egenskaperna i olika riktningar av provet.
För rutinmätningar begagnas oftast okme*
toder. Permeametrar, t. ex. Fahy*Simplex\
(s. 925) ge någorlunda riktiga värden för
material med ,"<10 000. För högre «*vär*
den är känsligheten dålig.
En del nyare instrument tillämpa delvis
andra principer än de ovan nämnda, exem*
pel äro ferrometern (s. 925) och AEG:s
Eisenblech*Prüfgerät (s. 924).
Litteratur: Spooner, T. Properties and
Testing of Magnetic Materials, New York
1927, kap. 19; (speciellt jämförelse mellan
ringmetoden och olika okmetoder).
Magnetometern
I princip består en magnetometer av en
magnetnål, som är vridbar kring en verti*
kal axel, samt en anordning varmed nå*
lens av provet orsakade utslag från nord*
sydriktningen kan avläsas. Vanligen är nå*
len upphängd i en möjligast torsionsfri
Fig. 613. Magnetometeruppställning.
tråd, och utslagsvinkeln avläses med ki*
kare och skala med hjälp av en vid magnet*
nålen fästad spegel. Till magnetometern
hör vidare två exakt lika strömspolar,
symmetriskt uppställda i förhållande till
magnetnålen. Av dessa tjänar den ena till
att magnetisera provet, den andra till att
upphäva verkan på magnetnålen av mag*
netiseringsspolens fält. Spolarna äro där*
för seriekopplade, men med motriktade
flöden.
Den vanligaste och känsligaste uppställ*
ningen är återgiven i fig. 6/3. Spolarnas
gemensamma längdaxel skall ligga i den
magnetiska öst*västriktningen och gå ge*
nom magnetnålens mittpunkt. Båda äro
förskjutbara i sin längdriktning, t. ex. med
hjälp av skruvar.
Ur flera synpunkter är det fördelaktigt
att placera spolarna långt från magnet*
nålen. Långt avstånd medför emellertid
små utslag och fordrar för att ge nog*
granna avläsningar en god kikare och en
störningsfri uppställning.
Injustering och mätning. Endera spolen
förskjutes tills magnetnålen ej ändrar läge
vid kommutering av strömmen genom
spolarna oberoende av värdet på ström*
styrkan. Provet, antingen en ellipsoid eller
en långsträckt cylindrisk stav, införes där*
efter i ena spolen. Skall ny kurvan bestäm*
mas sker avmagnetiseringen i spolen med
hjälp av växelström. Därefter inkopplas
likström som ändras stegvis varvid sam?
höriga värden på strömstyrka och nålut*
ALLMÄNNA DELEN
921
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
