Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska och magnetiska mätningar - 6. Mätningar på ferromagnetiska material - Växelströmsmätningar - 7. Mätningar på dia- och paramagnetiska material och magnetiska fält - Mätmetoder för dia- och paramagnetiska material
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISKA OCH MAGNETISKA MÄTNINGAR
ningen (omkopplaren i läge II). Mät*
ningen ger samhörande momentanvärden
på och I. Hela hysteresslingan genom*
löpes när fasregulatorn vrides 360°.
Man får
<£–
* lfN
i 2
l*~2fM
et och e2 äro avläsningarna på mV*metern,
f är växelströmmens frekvens, N varvtalet
i fluxlindningen och M den ömsesidiga in*
duktansen. Genom användande av en öm*
sesidig induktans i stället för ett motstånd
för strömmätningen erhålles samma fas
på Be och H*mätningen.
Ur teknisk synpunkt viktiga äro förlusU
mätningar (Epstein*prov) och upptagning
av magnetiseringskurvan vid växelström,
varmed vanligen avses maximal*induktio*
nen som funktion av magnetiseringsström*
mens effektiwärde (se Litteratur till kap.
6 nedan).
Litteratur: Lundgren, E. H. Ferrometern,
ett nytt instrument för undersökning av
mjukt järn. Tekn. Tidskrift 68, (1938), s.
65-69; ATM J 60-3, (1937), V 951-2,
(1935), V 951—3, (1938); Kohlrausch.
Praktische Physik II (1943) s. 105.
Litteratur till kap. 6: Gumlich, E. Leitfa*
den der magnetischen Messungen, Braun*
schweig 1918; Gumlich, E. Messungen
an ferromagnetischen Stoffen i Handb.
der Phys. bd 16, 1927, s. 688—749; Kohl*
rausch. Praktische Physik 2, 18. Aufl.,
s. 72—123; Skirl, W. Elektrische Mes*
sungen, 2. Aufl., Berlin 1936, s. 729—757;
Spooner, T. Properties and Testing of
Magnetic Materials, New York 1927; Stein*
haus, W. Magnetische Messungen i Brion
—Vieweg, Starkstrommesstechnik, Berlin
1933, s. 137-1773; Vigoureux, P. & Webb,
C. E. Principles of Electric and Magnetic
Measurements, London 1936.
Kap. 7. Mätningar på dia- och
paramagnetiska material och
magnetiska fält
Mätmetoder för dia- och
paramagnetiska material
Magnetometriska eller ballistiska mät*
metoder ha endast i undantagsfall begag*
nats. I stället bestämmes magnetise*
ringen ur den dragkraft, som utövas
på materialet av ett inhomogent magnet*
fält. Provet kan antingen vara litet och av
godtycklig form eller ha formen av en
jämntjock stav.
Dragkraften i x*riktningen på ett litet
prov med volymen V och susceptibiliteten
h är
X Po
DB
V • B
DB
dx
förutsatt att -r— kan anses konstant inom
dx
volymen V. För en stav med tvärsnittet q,
vars ena ända befinner sig i fältet B och
andra ända i fältet B0, erhålles genom in*
tegration av detta uttryck
F4-Z-KP-V)
varvid man vid mätningen vanligen ordnar
så att B02 kan försummas vid sidan om B2.
Ferromagnetiska föroreningar, även i
små koncentrationer, kunna på grund av
sin höga magnetiserbarhet giva upphov till
avsevärda fel.
Enklast bestämmes dragkraften F genom
vägning, varvid provet, som har cylinder*
form, hänger i en tunn tråd, fäst vid ena
armen av en känslig våg, och med sin
nedre ända mellan polerna på en elektro*
magnet. Förskjutningen i jämviktsläget vid
tillslagningen av fältet kompenseras med
vikter på den andra vågskålen. Provets
förskjutning observeras med mikroskop.
926
INGENJÖRSHANDBOKEN I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
