Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska och magnetiska mätningar - 7. Mätningar på dia- och paramagnetiska material och magnetiska fält - Mätmetoder för dia- och paramagnetiska material - Mätning av magnetfält - Den induktiva metoden - Magnetisk spänningsmätare (Rogowskispole)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mätningar på dia- och paramagnetiska material och magnetiska fält
Vid jämvikt gäller enligt ovanstående
formel
där luftens susceptibilitet
m = massan av pålagda vikter
g = jordaccelerationen
Noggrannaste värden erhållas genom att
man gör en jämförelsemätning med en
kropp med känd susceptibilitet x’ och
samma area q. Fordrar denna i samma
fält en utvägning m’ blir
x—_ m
—xQ m’
Flera andra vågkonstruktioner finnas
beskrivna i litteraturen. En mycket käns?
lig våg i förening med ultramikrometer (se
s. 426) finnes angiven av G. Gustafsson.
En för vätskor och gaser vanlig metod
är den s. k. stighöjdsmetoden. Vätskan
fylles i ett U?rör med en vid och en smal
skänkel. Höjdförändringen hos den fria
ytan i det smala röret i ett magnetfält blir
prop. mot «—^o- där är susceptibilite?
ten för gasen ovanför vätskan.
Litteratur: Gustafsson, G. Magnetische
Atommomente von Mangan gelöst in
Kupfer, Silber und Gold, Ann. d. Physik
25, s. 545; Kohlrausch. Praktische Physik
2, 18. Aufl, s. 113—116; Steinhaus, W.
Messungen an para? und diamagnetischen
Stoffen i Handb. der Phys. bd 16, 1927,
s. 679—687; Stoner, E. C. Magnetism and
matter, London 1934, p. 70—93.
Mätning av magnetfält
Den mest generella metoden för mät?
ning av magnetiska fälts styrka är den
nedan beskrivna induktiva metoden. Den
kan begagnas från de lägsta till de högsta
fältstyrkor, övriga metoder ha mera be?
gränsad användning.
Den induktiva metoden. En provspole av
godtycklig form införes i fältet och fält?
styrkan (egentligen fluxtätheten) mätes på
något av följande sätt:
1. Spolen anslutes till en ballistisk galva?
nometer och inriktas vinkelrätt mot
fältet. Fluxen genom spolen mätes ge?
nom det ballistiska utslag, som erhålles
då antingen spolen ryckes ur fältet eller
vrides 90 eller 180 grader, eller då
fältets riktning omkastas eller fältet
bringas att försvinna. Provspolen ka?
libreras tillsammans med galvanome?
tern i fältet från en normalspole (se
s. 896 och 928).
2. Spolen roterar kring en axel som är
vinkelrät mot fältriktningen. Den in?
ducerade växelspänningen uppmätes,
ev. efter förstärkning i en elektron?
rörsförstärkare (se s. 911). Efter lik?
riktning kan spänningen även mätas
med vridspoleinstrument. Likriktning
sker antingen med kommutator på
axeln eller med svänglikriktare (s. S04).
Magnetfältets riktning kan bestämmas
genom injustering av rotationsaxeln
tills utslaget blir noll, rotationsaxeln
ligger då i fältriktningen.
3. Spolen oscillerar i fältet, varvid även
en växelspänning induceras. Metoden
har den fördelen att rörliga kontakter
saknas.
Magnetisk spänningsmätare. Linjeintegralen
fHdl av fältstyrkan i ett magnetiskt fält
är oberoende av integrationsvägen så länge
denna kan ändras utan att strömbanor
Fig. 111. Principen för magnetisk spän?
ningsmätare.
ALLMÄNNA DELEN
927
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
