Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MASKINELEMENT
A = ekrarnas tvärsnittsarea, cm2
L = ekrarnas längd, cm
R- = ringkransens inre radie, cm
Mt = överfört vridande moment, kgfcm
Z= antalet ekrar
W= ekrarnas motståndsmoment, (böj*
motstånd), cm3
För undvikande av extra påkänningar på
grund av hålkälsverkan måste övergångar*
na mellan ekrarna och navet resp. krän*
sen utföras väl avrundade.
Kap. 2. Maskinsvängningar
Grundläggande begrepp och
samband
Jfr Allmänna delen: Svängningar och
vågrörelser.
Beteckningar:
Längdmått uttrvckes i meter och kraft i
kgf.
m = massa i kg
Q = massa per volymsenhet i kg/m3
g = 9,81 dimensionslöst
^ = a) frekvens, svängningar/s,
b) Poissons konstant
v0 = egenfrekvens
(o = 2n ’ v
C00 = 2-Tf0
E= elasticitetsmodul i kgf/m2
7= a) yttröghetsmoment i m4
b) masströghetsmoment i kg • m2
K= fjäderkonstant i kgf/m
W = potentiell energi i kgfm
T = rörelseenergi i kgfm
Maskinsvängningars uppkomst och karaktär
Om en maskinkonstruktion eller någon
del därav utsättes för en regelbundet åter*
kommande kraft, som strävar att defor*
mera konstruktionen eller dess underlag,
så sker en periodisk deformation, vars
storlek vid låga frekvenser på den stö*
rande kraften i varje ögonblick är lika
med den statiska deformationen under den
för ögonblicket verkande kraften. Maxi*
mideformationen (amplituden) k^n alltså
bestämmas med hjälp av den statiska håll*
fasthetslärans formler eller med ett sta*
tiskt prov och kraft och deformation ligga
i fas med varandra.
Ökas den störande kraftens frekvens,
så ökar amplituden till ett värde, som
är större än den statiskt bestämbara för
att vid en viss frekvens på den störande
kraften nå ett maximivärde, som kan leda
till brott i någon del av konstruktionen.
Vid liten dämpning överensstämmer denna
frekvens med systemets egenfrekvens för
grundsvägningen. Resonans har uppstått.
Om konstruktionen håller, och frekven*
sen ökas över grundfrekvensen, så sjunker
amplituden igen för att vid ytterligare
ökad frekvens i de flesta fall åter öka
mot en ny resonanstopp. Så erhålles i
regel en serie resonanstoppar vid olika
frekvenser.
När frekvensen ökas, fasförskjutes i all*
mänhet kraft och deformation, så att de*
formationen vid resonans med systemets
grundsvängning ligger en fjärdedel av
tiden för en hel svängning efter den stö*
rande kraften. Vid frekvenser högre än
grundsvängningens egenfrekvens ökas fas*
förskjutningen ytterligare, så att deforma*
tionen till slut blir helt motriktad den
störande kraften. Detta förklarar, varför
amplituden ovanför ett visst värde på den
störande frekvensen (vid odämpad sväng*
ning = egenfrekvensen • V 2) blir mindre än
den statiskt beräkningsbara för att till slut
gå mot noll. Detta förhållande utnyttjas
ibland praktiskt i exempelvis turbiner, som
ofta köras vid ett mycket högt överkru
tiskt varvtal, då rotorerna få en betydligt
lugnare gång än vid en aldrig så betryg*
gande låg underkritisk hastighet. Försik*
104C
INGEN JÖRSH ANDBOKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
