- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 2. Maskinteknik /
115

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Maskinsvängningar

Nedböjningsskala: f =

H-K-L,

1,72-10"

E • 10®

[1 cmss 1,-2 -10-5 m nedböjn.j

där E är elasticitetsmodulen i kgf/nim2.

Beräkningen av «0 och bestämning av
noggrannheten sker på följande sätt.

Om den erhållna kurvan vore helt lik*
formig med den antagna, så gällde för
varje punkt:

antagen

.A

V f,

’antagen
ferhållen

Kontroll sker vid de största massorna
och utböjningarna och man erhåller:

För del 1: cj0 = 607 rad/s -qxx a

För del 10: «0 = 1 060 rad/s ’°ümed ~ 633 rad/S

Olikheten är alltför stor. En ny beräk*
ning utföres därför med den erhållna ut*
böjningskurvan som antagen utböjnings*
kurva (försök II) och vi erhålla nu:

För del I: = 843 rad/s
Fördel II: co0 = 777 rad/s

"med

= 810 rad/s

Önskade man större noggrannhet, så
kunde man upprepa förfarandet.

Om den efter första försöket erhållna
utböjningskurvan i alltför hög grad skil*
jer sig från den antagna, så måste denna
korrigeras före försök II. Speciellt torde
man observera inverkan av gyralmomen*
tet på kurvans form. Ofta händer det, att
man antager för stort & (dvs. för liten
upprätning på grund av gyralmomentet),
och gyralmomentet kommer då att domi*
nera den erhållna utböjningen i alltför
hög grad.

Ovanstående grafiska beräkningssätt
bygger på Rayleighs metod i den form
denna angives av ekv. (22). När man er*
hållit en kurva som ger minimum av ®0
har man alltså fått den rätta svängnings*
figuren.

Inverkan av fjädrande stöd: För att ut*
röna den inverkan, som fjädrande stöd
kunna ha på egensvängningstalet, använ*
der man lämpligen Rayleighs metod ev. i
kombination med Lagranges ekvationer.
(Observera att för styva rotorer kan även
nedfjädringen i kul* och glidlager vara av
betydelse.) Man antar en utböjningsfunk*
tion på samma sätt som tidigare beskri*
vits och tillfogar termer, som svara mot
nedfjädringen hos stöden. För en balk
eller axel på två fjädrande stöd erhåller
man då följande uttryck på utböjnings*
funktionen, rörelseenergin och den po*
tentiella energin:

v(x, t) = | a0 • u(x) + ax + a, • -j-1 • eos cof

(32)

T = ~a–/u(x)-[v(x,t)]*-dx (33)
o

W~\e fl(x)
o

d*v(x, t)

c)x-

dx +

+ kt- [v(xt,t)]* + k2- M>2.0Pj

(34)

Vid insättning av (33) och (34) i Lag*
range’s ekvationer motsvara a0, at och a2
variablerna (Allmänna delen, s. 278).

Vid flera fjädrande stöd kan man an*
taga en nedböjningsfunktion svarande
mot den statiska belastningen med hän*
syn tagen till fjädringen i stöden. Form*
lerna (21), (25) och (27) kunna användas,
om till den potentiella energin lägges
den elastiska energin i de fjädrande stö*
den. Denna har följande utseende

Wstöd = T ~ k» ’ yn

(35)

I (22), (26) och (28) behöver ingen sär*
skild term tillfogas för stödens nedfjäd*

MASKINTEKNIK

115

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/2/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free