- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 2. Maskinteknik /
384

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRANSPORT ANLÄGGNINGAR

automatiskt, då vagnen slår emot ett an?
slag. För att förhindra att vagnarna på
linjen kollidera, måste särskilda säkerhets?
åtgärder vidtagas. De strömtillförande
blankledningarna uppdelas i sektioner, så
att mellan två vagnar alltid ligger en icke
strömförande ledningssektion. Denna
sträcka blir strömförande först, när den
framförvarande vagnen kommit över på
en ny sektion. Elektrohängbanan måste
anses vara en relativt dyr transportanord?
ning såväl i anskaffning som drift och är
därjämte ej driftsäker. Den har numera
obetydlig användning. Remtransportörer
och linbanor äro effektivare och bil?
ligare.

Fig. 15/8 visar detaljer av vagnar för
elektrohängbana.

Kap. 16. Linbanor och
kabelkranar

Linbanan kännetecknas av att vagnarna
äro åkbart upphängda på en lina eller
kabel och framdragas medelst samma lina
eller en annan speciell s. k. draglina. Då
vagnarna äro åkbara på en skena eller
balk brukar benämningen hängbana an?
vändas. Samma lina som bärkabel och
draglina användes vid s. k. enlinebanor
eller engelska linbanor. Tvåline*linbanor
benämnas även tyska linbanor, och de

äro i Sverige den vanligast förekomman?
de typen.

I de flesta fall är linbanan utförd som
en kretstransportör. Vagnarna ändra så?
ledes riktning vid ändstationerna, där de
löpa runt stora linskivor. Då det gäller
ren fjärrtransport, är det vanligt att de
båda bärkablarna läggas parallellt och
uppbäras av gemensamma bockar. De las?
tade vagnarna passera därvid på den ena
bärkabeln och tomvagnarna på den andra,
I många fall transporteras dock olika gods
i båda riktningarna, varvid linbanan ut?
nyttjas bättre.

Vid mindre transportsträckor blir an?
ordningens avsevärt billigare, om den ut?
föres som pendellinbana, vilket innebär,
att vagnen eller vagnarna röra sig på en
enda bärkabel och växla rörelseriktning
vid ändstationerna genom att maskineriets
rörelseriktning omkastas. Vagnen rör sig
således fram? och tillbaka på samma kabel.
Självfallet kan kapaciteten ej nå några
höga värden.

Kabelkranen är en linbana, där vag?
nen är försedd med ett hissmaskineri,
vilket motiverar benämningen krän. Av?
ståndet mellan de punkter, i vilka bärka?
beln är förankrad, är emellertid så stort
(300—800 m), att det torde vara lämp?
ligt att betrakta kabelkranen mera som en
transportanordning än som en lyftkran
och behandla den under samma rubrik
som linbanor.

Fig. 16/1. Schematisk anordning av tvålineMnbana.

384

INGEN JÖRS HANDBOKEN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/2/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free