- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 2. Maskinteknik /
385

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Linbanor och kabelkranar

a b

Fig. 16/2. Bärkabel, a) 37=trådig s. k.
öppen spiralslagen, b) sluten spiralslagen.

Linbanor

Allmänna anordningar

En komplett linbaneanläggning enligt
tvålinesystemet visas schematiskt i fig.
16/1 och består av följande huvuddelar:

1. Bärkabel, i regel två parallellöpande,
fast förankrade i ena ändan och i den
andra belastade med spännvikter, så att
lämplig och därtill konstant spännkraft
erhålles.

2. En ändlös draglina, vilken vid ändsta?
tionerna löper runt linskivor. I det
enklaste fallet finnas en drivskiva och
en spännskiva eller motskiva.

3. Drivmaskineri för draglinans rörelse.

4. Vagnar med korg och överrede, i vil?
ket bärhjul och kopplingsapparater äro
anbragta.

5. Bärande konstruktioner, överbyggna?
der vid ändstationer och eventuella sä?
kerhetsanordningar.

6. Anordning för lastning och lossning av
vagnar.

Bärkablarna äro nästan alltid spiral?
slagna. Kablar med enbart runda trådar
(fig. 16/2 a) förekomma ofta, men s. k.
slutna kablar med det yttre trådlagret be?
stående av profilerade och varandra del?
vis täckande trådar med slät yta utåt
(fig. 16/2 b) äro att föredraga. De erbju?
da större slityta för bärhjulen, förorsaka
mindre åkmotstånd, och framför allt skyd?
das linans inre delar effektivt från vatten.

Fig. 16/4. Skarv för bärkabel.

Kablarna hänga fritt mellan bockarna,
som i jämn terräng placeras på ett inbör?
des avstånd av 60—100 m. Ligga kablarna
högt, lönar det sig att placera bockarna
på ännu större avstånd, och i vissa fall
såsom över dalgångar och vattendrag fö?
rekomma spännvidder om 1000 m och
därutöver. Stora spann medföra ökade
krafter i kabeln vid given procentuell ned?
hängning på spännets mitt. Kablarna upp?
läggas på bockarna i s. k. kabelskor (fig.
16/3), vilka utformas med stor radie och
helst rörliga kring en horisontell bult på
mitten, så att kabeln icke bryts på otillås
tet sätt. Då det här är fråga om utmätt?
ning, är det av största betydelse, att dessa
brytskor utformas på bästa sätt, ty bär?
kabeln representerar en mycket stor del av
anläggningskostnaden. Kabeln ankommer
i längder om 200—500 m och måste där?
för ofta skarvas, vilket sker medelst ka=
bellås och förskruvning enligt fig. 16/4.
I de koniska hylsorna kilas trådarna fast
medelst tunna stålkilar, som indrivas mel?
lan trådarna, eller också gjutas de fast
medelst en insmält metallegering. Vag?
narna kunna obehindrat passera låset. Vid
mycket långa linbanor uppdelas bärkab?
lama i sektioner om 2000—3000 m, och
varje sektion har då sin särskilda spänn?
station. Utan dylik uppdelning skulle
friktionen mellan kabeln och brytskorna
på bockarna medföra en alltför ojämn ka?
belspänning utefter banan.

Bärkablarna för de båda sektionerna
dragas då ned till en fast förankring eller

MASKINTEKNIK 385

Fig. 16/3. Brytsko för bärkabel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/2/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free