- Project Runeberg -  Ingenjörshandboken / 2. Maskinteknik /
387

(1947-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Linbanor och kabelkranar

ten skall bli så stor som möjligt (^ = 0,14—
—0,i6). Spännanordningar äro nödvändiga
för att säkra överföringen av drivkraften
från linhjulen till linan oberoende av
draglinans sakta fortskridande perma»
nenta töjning och längdförändringar på
grund av temperaturväxlingar. Då dragli»
nan ofta har ansenlig längd erfordras
spännmöjligheter om 2—4 meter. Dragli»
nan kan givetvis spännas på annat sätt än
här ovan angivits. Man strävar i allmän?
het efter stor omslutningsvinkel för att
därmed nedbringa krafterna i draglinan,
men man stöter på rätt stora svårigheter
vid driftens utformning på grund av Ii?
nornas krypning och slirning på linhju»
len, vilket man så mycket som möligt ön?
skar undvika.

Linbanans längd begränsas huvudsak»
ligen av kraften i draglinan. Vanligen går
man ej över 10—12 km för en enkel ba»
na, även om man i en del fall kan betyd»
ligt överskrida denna längd. Mycket
långa linbanor uppdelas därför med hän»
syn till draglinans längd i sektioner med
skilda drivmaskinerier. Överföringen av
vagnarna mellan de olika sektionerna
skedde förr manuellt men numera auto»
matiskt.

Vagnarna äro utformade efter det gods,
som skall transporteras. För massgods an»
vändas självtippande korgar enl. fig. 16/5.
Vagnar för transport av exempelvis tim»
mer och massabalar ha givetvis något av»
vikande konstruktion beträffande de last»
bärande delarna. Vagnens övre del, över»
redet, utföres olika ifråga om kopplings»
apparaten för draglinan men är i övrigt
av mer eller mindre standardkonstruktion.
Bärhjulen äro två eller fyra och utföras i
regel av stålgjutgods med D = 250—300
mm. Vid fyra hjul användes boggiekon»
struktion, så att hjultrycken bli lika. Det
är av stor betydelse för bärkabelns livs»
längd, att hjultrycken hållas nere, och de

böra ej gärna överstiga 500 kgf. Vagnens
nyttiga last varierar vanligen mellan 200
och 1200 kg, men laster om ca 2 ton fö»
rekomma stundom. Bärhjulen förses nu»
mera så gott som alltid med kullager, dels
med hänsyn till det därigenom minskade
effektbehovet, dels med hänsyn till svå»
righeterna att i annat fall anordna till»
fredsställande smörjning.

Vid de flesta linbanor avkopplas vag»
nen från draglinan vid ändstationen ge»
nom att en fast skena trycker upp linkläm»
man, varvid vagnen stannar och omhän»
dertas av personal för att lastas (event.
lossas) eller överföras på ny linje. Loss»
ning av massgods på önskat ställe utef»
ter linjen eller vid ändstationen erbjuder
inga större svårigheter. Vagnarna slå
emot ett flyttbart anslag, varvid de tippa
lasten eller i vissa fall tömma den ge»
nom bottenluckor. Under de senare åren
ha dock linbanorna i stor omfattning auto»
matiserats, så att personalbehovet redu»
cerats till vad som erfordras för allmän
tillsyn. Det är ej blott överföringar och
omföringar av vagnar, som därvid auto»
matiserats, utan även pålastningen, vare
sig det gäller massgods eller styckegods.
En stor fördel innebär automatiseringen
också därigenom, att vagnarnas inbördes
avstånd hålles mycket noga.

Av de bärande konstruktionerna äro
bockarna (fig. 16/7) de viktigaste, då de
i allmänhet tillsammans kosta avsevärt
mera än ändstationernas bärande delar och
dessutom i stor utsträckning kunna stån»
dardiseras. Man byggde förr inte minst i
Sverige bockar av trä, men dylika bockar
kräva avsevärt underhåll, och numera an»
vändes huvudsakligen stål eller betong
som byggnadsmaterial. Betongbockarna
utföras som raka enkla pelare med en
tvärgående betongbalk upptill, i vars än»
dar brytskorna för bärkabeln äro anbrag»
ta. Karakteristiska äro vid underlina de
siora fångbyglarna, som styra den ned»

MASKINTEKNIK

387

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/inghb/2/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free