Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linbanor och kabelkranar
ten avsevärt större värde, och vederbör?
lig hänsyn härtill bör tagas. Viss effekt
åtgår därjämte för övervinnande av frik?
tionsmotstånd vid brytskivor och bärrul?
lar, som draglinan skall draga runt.
Hänsyn härtill tages vanligen genom att in?
föra en koeff.= l,2 à 1,4, varmed Pt mul?
O ■ H
tipliceras. Lyfteffekten P2 = ± hk,
där Q = kapaciteten i ton/h och H = god?
sets totala lyftning (eller sänkning) i m
räknat från ändstation till ändstation.
Man har sedan Pmotor= (Pt+P2) ’ \
där V = 0,8—0,85. Vid noggrannare beräk?
ningar uppdelar man vanligen linbanan
i sektioner, inom vilka stigningen är
konstant. Överslagsvis torde man kunna
antaga, att effekten vid horisontal bana
och kullager motsvarar ett motstånd av
1 —1,5% av tyngden av samtliga rörliga
delar eller 10—15 kgf per ton rörlig last,
vilket värde bör jämföras med vad som i
det föregående angivits för vagnar under
olika förhållanden.
Draglina och bärkabel. Kraften i dragli?
nan är störst, där den löper på drivski?
van =Slt och minst, där den definitivt
löper av densamma =S2. Som vanligt
gälla relationerna 5t—So^F^periferikraf?
75(P1+P2) , _ _ ,«« „
ten =-—-ocho1 = o2,e . hn om=
fattningsvinkel a = :n och f* = 0,14 ger e’""^
äj1,5 och Sf&3Fp, vilket för till en alltför
grov draglina. Man strävar därför att öka
a, och vanligen anordnar man driften (fig.
16/6) så att a = 2n, varvid e""s=s2,4 och
5^1,7 Fp, vilket värde ger en betydligt
klenare draglina. Jfr s. 224.
Bärkabeln dimensioneras efter den las?
tade vagnens tyngd, antalet vagnar på
spännet och spännets längd. Linbanefir?
morna ha sina speciella, mer eller mindre
empiriska formler.
Här må nämnas Findeis formel
d=y-VYg (mm),
där 7 = koeff. = l,o—1,35 och 2g= total be?
lastning av bärkabeln från en vagn i kgf.
Stephan anger
3_
d = 3,5- \ 2Fh (mm) för sluten kabel och
3_
d = 4,0- V 2Fh (mm) för öppen kabel,
där Fh = hjultrycket i kgf. En annan an?
vändbar formel är
varvid hänsyn tages även till banans ka?
paritet Q ton/h och längden av största
spännet 1 m.
Sedan bärkabelns diameter bestämts, ut?
räknas arean, varefter man antager oß
för rundtrådig, öppen kabel= 140—150
kgf/mm2 och för sluten kabel = 100—120
kgf/mm2 och beräknar brottbelastningen.
Kabeln belastas sedan med spännvikten, så
att säkerhetsgraden blir 4—4,s?faldig.
För bestämning av den största samman?
hängande längden av en bärkabel från
förankring till spännvikt anger Hanff?
stengel
Ls = 0,2 • Va (km),
där a = avståndet mellan vagnarna i m.
Linbanors användning
Linbanor användas för transport av
nästan allt slags gods och även för per?
sontrafik. I bergstrakter, i obruten ter?
räng, över forsande älvar och djupa dal?
gångar äro de ofta den enda transport?
anordning, som finnes att tillgå. Totala
transportsträckan har under de senare
åren ökat avsevärt. Här må endast näm?
nas den 1943 igångsatta helautomatiska
linbanan mellan Boliden och Kristine?
berg i Västerbotten, som har en total
längd av 96 km. Kapaciteten är 50 ton/h
och varje vagn lastar ca 1200 kg. Ba?
MASKINTEKNIK
389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
